Matthias Pintscher är svag för Mahler
Matthias Pintscher blev tidigt upptäckt, har en imponerande cv och är svag för Mahler. På onsdag och torsdag dirigerar han HSO. I sommar är han gäst i Borgå.
Dirigenten och tonsättaren Matthias Pintscher är en sann kosmopolit. Han föddes i Tyskland, men har bott i England, Israel, Frankrike och för tillfället i New York. Vid sidan om aktiviteterna som dirigent och kompositör är han konstnärlig ledare för Ensemble Intercontemporain i Paris och kompositionsprofessor vid Juilliard i New York.
– Det fanns en tid när jag försökte fördela tiden 50–50 mellan dirigent- och tonsättarverksamheterna, men den tiden är förbi. I dag är förhållandet snarare 20–80, där tjugo procent av tiden går åt till att komponera och resten till allt det andra.
Allt det andra inbegriper engagemang som att dirigera högklassiga orkestrar, bland dem Helsingfors stadsorkester som Pintscher gästat denna vecka och öser beröm över. Att Pintscher dirigerar Gustav Mahler i Helsingfors – i stället för till exempel egen musik – beror på att HSO ville engagera honom för en konsert med standardverk efter att han dirigerade uteslutande ny musik med orkestern på Musica nova 2013.
– Jag frågade om vi skulle göra Mahlers etta eller sjua och de fastnade för ettan. Det här är fjärde gången jag dirigerar verket och gradvis känner jag att jag håller på att komma in under huden på Mahler.
Mahler kan betraktas som en av Pintschers förebilder. Oavsiktligt har han också tagit modell av Mahler, som komponerade om somrarna och dirigerade om vintrarna. Det var i fjol somras som Pintscher under en fyra–fem veckor lång oavbruten period skrev verket Idyll, ett stycke på 28 minuter, som framförs under Avantis sommarmusik i Borgå nästa sommar.
Hur skulle du beskriva din egen musik?
– Eftersom jag under en längre tid av mitt liv bott i Frankrike har jag i alla avseenden påverkats av det franska, av litteraturen, poesin, allt det raffinerade och omsorgen om detaljerna. Därför är mina partitur ytterst detaljerade. Jag tillhör kategorin av kompositörer som föredrar att vara petnoga med mig själv snarare än med andra.
Tidigt upptäckt
För att vara bara 44 år gammal har Pintscher en imponerade cv och verkförteckning med tre operor, tiotals orkesterstycken, solokonserter, kammarmusikverk, sånger och solostycken. Man kan lätt dra slutsatsen att han i något skede måste ha varit mycket produktiv.
– Det var i min ungdom. Jag hade dessutom lyckan att i ett tidigt skede bli upptäckt, till exempel då jag som 26-åring fick en beställning av orkestern i Cleveland. I början fick jag utstå mycket kritik, av både kolleger och kritiker, men så småningom tror jag folk insåg och ville inse vad jag sysslade med. I dag ser jag ett större behov av att ta en viss distans och tänka igenom det jag gör.
Ständigt har han också bästa tänkbara kontakt med fältet. Som konstnärlig ledare för Ensemble Intercontemporain får han jämt läsa nya partitur och bara i fjol fick han ta emot över åttahundra. Vartenda ett har han ögnat igenom.
– Somliga tittar jag på en sekund, andra kan jag studera i tio minuter. Klart är att det görs väldigt mycket bra ny musik i världen just nu. Aldrig har kvaliteten varit lika hög och mångfalden lika stor. Det finns tusentals nya ensembler som ibland spelar för bara fem personer i ett garage. Samtidigt vet vi att det utkommer en hel del skivor med ny musik om man ser till den samlade försäljningen av alla klassiska skivor.
Presenterar sin bakgrund
Programmet som Pintscher sammanställt för sommarens Avantifestival bär ingen stark prägel av avantgarde, men visst kommer flera av Pintschers egna verk att höras.
– Det var arrangörernas uttryckliga önskan! Och visst är det förståeligt att folk vill höra en tonsättar-dirigent göra egna verk.
Förutom Mahler och Pintscher spelas i Borgå Skrjabin, Beethoven, Schönberg, Ronchetti, Cagel, Ravel, Kaipainen, Ligeti, Lindberg, Schumann, Mozart och Wagner.
– Jag har inget tema, men dessa ger en ungefärlig bild av min musikaliska bakgrund. Framför allt vill jag att programmet skall vara fyllt av glädje och möjligt att genomföra under en vecka med så extremt lite övningstid som på Avanti.
Är det ett problem att Avanti är ett mycket mer institutionaliserat sällskap jämfört med ungdomarna som härjade i Borgå på 80-talet?
– Det är absolut inget problem. Tvärtom borde vi vara lyckliga över att de konstnärliga landvinningarna varit så märkbara att Avanti institutionaliserats. Det är en triumf för konsten! Även om livet i övrigt skulle vara inordnat, kan man vara vild i sitt innersta. Samtidigt är det viktigt att minnas att man alltid måste hållas i rörelse. Det har Pierre Boulez [Ensemble Intercontemporains grundare, red. anm.] alltid betonat och det förstod Susanna Mälkki när hon lämnade Paris. Också orkestern förstod vikten av förändring när man efterlyste nya program och nya koncept!
Matthias Pintscher dirigerar Mahlers första symfoni och Schumanns cellokonsert med Andreas Brantelid som solist på Musikhuset i kväll och i morgon kväll kl. 19.