Willem vill slå under bältet
Risken för självcensur måste tas på allvar. Det säger Charlie Hebdo-tecknaren Bernard Willem Holtrop som besökte Helsingfors på måndagen.
På Unionsgatan räknar jag till fyra polisbilar. Väl inne i Forsthuset blir datorväskan blir noggrant kontrollerad, och jag får uppvisa både press- och körkort innan jag blir insläppt i föreläsningssalen där tecknaren Bernard Willem Holtrop ska diskutera satir och yttrandefrihet. Med tanke på att Willem (hans väletablerade artistnamn) arbetar för Charlie Hebdo är säkerhetsarrangemangen förstås helt förståeliga.
Efter aftonens paneldiskussion berättar Willem om sina egna upplevelser fredagen den 7 januari i år. Den ödesdigra dagen var han själv på väg till Paris då han fick ett telefonsamtal.
– Jag hörde att det var något problem på redaktionen. Nå, tänkte jag, det är ju alltid nåt problem på en tidningsredaktion.
Småningom förstod Willem att kollegor hade dödats. Den oerhörda nyheten var först mycket svår att ta till sig och sedan attacken har det inte gått en enda dag utan att han tänker på dem.
Hur har du anpassat dig till livet efteråt, inte som privatperson, utan som tecknare?
– Jag försöker gå mer direkt på sak. Livet är kort, svarar Willem.
Självcensur
I övrigt menar han faktiskt att terrordådet inte påverkat hans sätt att leva och arbeta. Och han är glad att Charlie Hebdo fortsätter att komma ut.
– Men vi saknar många medarbetare, och de är svåra att ersätta
Den största risken nu är, enligt Willem, att Charlie Hebdo och andra tidningar börjar ta alltför mycket hänsyn eller blir alltför försiktiga.
– Skulle vi börja censurera oss själva innebär det att terroristerna vunnit.
Ändå finns det en diskussion om satirens uppgift i samhället. Om vad som är okej och inte. Om hur satirens kan förstås. Och om hur kontextberoende förståelsen av en karikatyr kan vara.
Det här var också några av de frågor som avhandlades under paneldiskussionen med Willems finländska tecknarkollega Heikki Paakkanen och akademikerna Hannu Juusola, J.P. Roos och Olli-Philippe Lautenbacher.
Willem själv beskriver ändå satirikerns arbetssätt som mer intuitivt än intellektuellt. För att ta tillvara på kreativa infall gäller det att inte tänka för mycket, säger han.
– Först måste man bara rita det man har i huvudet, sedan kan man fundera på vad som kan publiceras, och var.
Och han påminner gärna om att det inte bara är risken för terrordåd som kan hålla tillbaka det fria ordet. Också att ta hänsyn till stora annonsörer kan vara farligt.
Bilden har kraft
Under kvällen blir det tydligt att religion är ett tema som Willem själv går i gång på och gärna häcklar, trots – eller kanske för att – det är känsligt.
– Bilder är mer kraftfulla än text. De kommunicerar också med människor som inte kan läsa, även om alla inte nödvändigtvis förstår allt.
En bra satirteckning ska vara omedelbart begriplig, menar Willem, som arbetat för Charlie Hebdo sedan starten 1970.
– Och Chalie Hebdo har varit väldigt vulgär. Men vi ville aldrig bedriva kritik på samma sätt som "fina kritiker" utan slå direkt, under bältet.