Leena Majander: ”Vi är inte konstiga längre”
Leena Majander blir ny chef för Fili i juni, och vill se litteraturen och tvåspråkigheten ta plats i 100-årsfirandet av Finlands självständighet, ”en framgånghistoria om jämställdhet, god utbildning och kultur på två nationella språk”.
Fili hette tidigare Informationscentralen för Finlands litteratur – i dag är det ”en expert- och exportorganisation, som stöder översättning, tryckning och utgivning av litteratur” och ”främjar kännedomen om Finlands litteratur i utlandet”. Den här expert- och exporthjälpen finansieras av Undervisnings- och kulturministeriet och Suomalaisen kirjallisuuden seura, med bidrag från olika stiftelser. Dess mångåriga direktör Iris Schwanck går i pension, efter att ha rott iland storsatsningen Finnland Cool på bokmässan i Frankfurt i höstas.
Majander kommer från förlagsvärlden; Otava, Weilin & Göös, Otava igen och nu senast Bonnier Books, där hon anställdes för fyra år sedan då Bonnierkoncernen köpte det anrika finska förlaget WSOY.
Majander har alltså under hela sin karriär hittills sett på exporten av Finlands litteratur ur förläggarsynvinkel, och varit rent konkret med om att sälja sina författare utomlands, både personligen och genom organ som Otava Group Agency och Bonnier Rights Finland.
– Men Filis produkt är information: Fili är ingen avtalspartner i utgivningsbeslut, dess uppgift är att hjälpa dem som gör avtalen, betonar hon.
Numera talar man gärna om litteratur uttryckligen i marknadstermer, som ”exportvara”. Det här gör att varningsklockorna ringer hos många – det väcker en rädsla för en genomkommersialiserad kultursyn. Hur skall Fili i framtiden förhålla sig till den smala litteraturen, den som inte är kommersiellt särskilt framgångsrik?
– Filis uppgift är att informera om viktig kvalitetslitteratur oavsett genren. Men exakt hur det här skall gå till och hur vi ska prioritera i framtiden är för tidigt att säga. Jag har inte börjat mitt jobb där ännu, jag talar nu utifrån den erfarenhet jag har från förlagssidan. Det beror också på hur olika aktörer definierar Filis uppdrag nu, efter Frankfurt. Nu koncentrerar vi oss på samarbetet med förlag och översättare, säger Majander som suttit i med samarbetsgruppen för Frankfurtsatsningen.
– Men det är klart att det inte enbart är en fråga om ideologi att sprida Finlands litteratur utomlands. Vi behöver pengar, författarna behöver sina royalties, agenterna behöver sina arvoden, det handlar om export och den behövs för litteraturens vitalitet. Och man kan inte sälja sådant som ingen efterfrågar, så är det bara.
Var Frankfurtsatsningen framgångsrik?
– Det skulle jag inte kunna svara på även om jag hunnit sätta mig in i all den lilla information som finns nu. Det handlar om så långsamma processer. En bok vars rättigheter såldes i Frankfurt utkommer kanske i översättning om två år, och sedan ser man med vilken effekt. Men vi skall komma ihåg att det finns författare från Finland som utkommer på olika språk kontinuerligt utan någon dramatik. Mika Waltari, Arto Paasilinna, Tove Jansson, Sofi Oksanen, Kjell Westö, Monika Fagerholm, Timo Parvela, Siri Kolu ges ut på många håll i världen just nu. Och under min tid har det skett en väldigt stor förändring i sättet att se på Finland utomlands. Vi är inte konstiga längre – inte som för många år sedan då man kunde höra kommentarer som ”menar du att ni har ett riktigt eget språk som heter finska, how funny!”
Leena Majander talar svenska både gärna och utmärkt, och betonar flera gånger att Finlands litteratur skrivs på finska och svenska.
Eller kanske ännu flera språk i dag – ryska, somaliska, arabiska?
– Absolut, vi måste se också författare som lever här och skriver på andra språk som en del av det finska samhället och vår kultur. Och så finns ju alla de med annan språkbakgrund som börjat skriva på finska eller svenska, som Pajtim Statovci, Alexandra Salmela, Zinaida Lindén ...
Du tar över Fili under samma knapphetens villkor som gäller överallt just nu. Vad är du beredd att kämpa för?
– Om två år firar vi självständighetens 100-årsjubileum. Finlands självständighets historia är en stor berättelse och en framgångshistoria om jämställdhet, god utbildning och kulturliv på två nationella språk. Jag önskar att detta skulle synas, att vi skulle fortsätta att betona det här som grundelement i vår identitet för en fortsatt succé. Fili kunde spela en väldigt viktig roll i det här.