Rytmisk sväng och sköna melodier
Niko Kumpuvaara är solist i Kirmo Lintinens dragspelskonsert som uruppförs i Karleby på fredag och sänds direkt i Yle Radio 1.
Dragspelskonserten är Kirmo Lintinens tolfte solokonsert. Hur skulle du beskriva verket?
– Om vi ser till kalla fakta talar vi om ett ensatsigt, knappt 20 minuter långt stycke för dragspel och sinfoniettabesättning med stråkar, blåskvintett och slagverkare. Om jag karakteriserar musiken är den enhetlig och dramaturgiskt välfungerande, hel, rytmisk och svängande men också vacker och melodisk. En av de viktigaste sakerna när man börjar öva in ett nytt stycke är att dramaturgin fungerar och det gör den här. Musiken är i balans utan att vara tråkig.
Beställningen gjordes redan våren 2009 och konserten var tänkt att uruppföras på Uleåborgs musikfestspel 2011 där du var konstnärlig ledare. Vad gick snett?
– Valet stod mellan Alpo Aaltokoskis uppsättning av Uuno Klamis balett Pyörteitä, som hade kompletterats av Kalevi Aho, och det här stycket. Vi valde Klami, medan Lintinen blev hängande i luften. Uruppförandet kunde ha planerats in tidigare, men när jag fick chansen att göra stycket med Mellersta Österbottens Kammarorkester ville jag absolut ta den. Själva musiken är färsk och blev klar vid årsskiftet.
Kunde du påverka konsertens karaktär?
– I allmänhet påverkar man ett stycke mest genom att välja tonsättare, något som sällan sker i blindo. Jag kände inte Kirmo sedan tidigare, men gillade hans musik. Som tur är är han ett verkligt proffs. Jag behövde inte modifiera solostämman ett dugg, vi spelade igenom stycket på första övningen och det visade sig fungerade genast. Jag gav honom bara exempel på soloverk som jag tycker om. Kirmo lånade också min frus dragspel för att kolla in vissa grejer själv.
Hur använder Lintinen dragspelet som soloinstrument?
– Mångsidigt, dynamiskt varierande. Dragspelet används både melodiskt och harmoniskt, solistiskt och ackompanjerande. Konserten är ändå tydligt rotad i traditionen, solostämman är solistisk och ger möjligheter att briljera.
Vad har du tyckt om att samarbeta med Anna-Maria Helsing?
– Det är rena tillfälligheten att hon dirigerar uruppförandet och vi har aldrig spelat ihop tidigare, men jag är mycket glad att hon dirigerar. Jag njuter av hennes energi, konst och kunskap. Det känns så lätt när man bara kan spela. Dessutom spelar vi i ett annat verk tillsammans.
Du har många järn i elden och turnerar bland annat med Dallapéorkestern i början av mars. Vad annat?
– I mars firar vi Uleåborgs musikfestspels 25-årsjubileum med en galakonsert med Soile Isokoski, Elina Vähälä, Jukka Eskola, Oulu Sinfonia och Jaakko Kuusisto. Snart är vi på väg in i studion med Ice Loving Animals. I april spelar jag på April Jazz. Spelningarna i Arttu Takalos band fortsätter och dessutom planerar jag programmet för Sata-Häme Soi i Ikalis i juli. Efter att ha lämnat professuren i Graz i januari hägrar ett trevligt frilansliv.