Han hittar vi-känslan i farsen
Under de senaste åren har amatörprojekten blivit många för skådespelaren och musikern Oskar Silén. I sommar regisserar han westernmusikal på Lurens.
Scenografin på Arbetets vänners scen på Annegatan i Helsingfors säger allt: det vankas spring-i-dörren-fars.
Regissör är Oskar Silén, proffsskådespelare och musiker. Fredagens premiär av de brittiska komedimästarna John Chapmans och Dave Freemans 80-talssuccé, Är du inte riktigt fisk, är hans andra på AV-teatern. Föreställningen har föregåtts av tre regiarbeten med Fallåker teaters amatörer i Esbo.
Parallellt förbereder Silén uppsättningen av Broadwaymusikalen Mästerskytten Annie för anrika Lurens i Lovisa.
– På Fallåker har vi satt upp stora musikaler med sexton människor på en scen som knappt har plats för ett litet skåp. Nu är det tvärtom, det finns oändligt med utrymme runt Lurens vridläktare, och jag älskar båda sorters utmaningar.
Helsingforsbördige Silén är relativt ny i amatörteatervärlden och har själv ingen bakgrund på ungdomsföreningarnas scener, till skillnad från många av hans kolleger.
– Jag är lite avundsjuk på till exempel Lurens eftersom det finns ett sådant enormt intresse för teater i regionen. Folk vill verkligen veta vad Lurens ska sätta upp, jag har aldrig fått så många samtal av journalister som nu. Själv har jag varit med om föreställningar som varit super, men som ingen kommit till. Tidvis har jag varit missmodig, så det är härligt att göra något där publiken är intresserad och de som medverkar är entusiastiska och tar det med hjärta och allvar.
Årets föreställning handlar om den legendariska prickskytten Annie Oakley som medverkade i Buffalo Bills berömda westernshow i mitten av 1800-talet.
Musikalen med originaltiteln Annie Get Your Gun, med musik av Irving Berlin, kretsar kring kärlekshistorien mellan Annie och en annan stjärna, mästerskytten Frank Butler.
– Den uppdaterade versionen som vi gör, som gjordes på Broadway 1999, har en ramberättelse. Det är Buffalo Bill och hans cirkustrupp som sätter upp föreställningen. Därför blir jag också så entusiastisk över att göra den på Lurens där vi kan leka med de teatrala elementen. Vi smäller upp tält, skapar illusioner, och bygger upp "back stage"-livet på scenen.
Det rör sig emellertid om en förskönad bild av historien, påpekar Silén.
– När den riktiga Annie Oakley började uppträda fanns det fem miljoner slavar i USA och kriget med ursprungsbefolkningen pågick ännu. Den här musikalen är lättsam och underhållande, men också öppen med det. Vi gör den med glimten i ögat.
Kommer det lokala att synas?
– Innan vi hittade vår Annie lekte vi med tanken att hon skulle prata östnyländska eftersom gestalten kommer från de bortersta skogarna, men huvudrollsinnehavaren Emma-Sara Raunio är västnylänning så planen gick om intet.
Förankrat i samhället
Oskar Silén, som spelar i ett flertal band, ser fram emot att arbeta med musikteater.
– Jag arbetar intuitivt och musikaliskt, och ser föreställningen som ett slags partitur.
För Silén är skillnaden mellan att arbeta med amatörer och proffs inte dramatisk.
– Teater är teater, jag tycker att det vi till exempel gör på AV-teatern i grunden är samma sak som görs på Svenska Teatern. Men det är något speciellt som händer när medlemmar av ett samhälle kliver upp på scenen och uppträder. Då uppstår kanske en starkare vi-känsla, det är inte en separat grupp proffsmänniskor som står på scenen. För mig är det här något grundläggande hos teatern. Den tanken gör teater till något väldigt viktigt och samtidigt konkret förankrat i samhället.
Nästa vecka står Oskar Silén själv på scenen i den turnerande barn- och ungdomsteatern Taimines Jakten på det försvunna ljudet – en föreställning om att lyssna, som Silén också skapat musiken och ljudvärlden till.
– För några år sedan gjorde vi minimusikalen Stjärnornas sång för dagisar, som inte bara hade livfull musik utan också lugn och ro. Vi fick respons om att just tystnad är viktigt på ett dagis där det kan vara väldigt bökigt och stökigt, vilket ledde till idén om att betona tystnaden och dess betydelse i nästa pjäs.
På Universum i Helsingfors har Silén tillsammans med en handfull andra skådespelare det senaste året ordnat workshoppar för invandrare som studerar svenska. Projektet kommer att avslutas med ett slags föreställning och en öppen workshop där man får ta del av deltagarnas historier och dela med sig av sin egen.
– Jag har själv bott i Japan, Kina, Holland och England och varit intresserad av integrationsprocessen, att flytta och komma in i nya kulturer. Jag ville svänga på det och ta del av hur det känns att komma hit. Det är otroliga berättelser som deltagarna bär på. En kille berättade om hur han lyckades lämna Sierra Leone, en annan om hur han kom hit från Syrien via tolv länder. När alla de här femton människorna sitter i samma rum blir världen med ens både liten och hisnande.