Litteraturen är inte tvåspråkig

Syftet med Satakielikuukausi (ung. Månaden för hundra språk) är att synliggöra Finlands språkliga mångfald och flerspråkighetens möjligheter.

– I dag har Finland en minoritet på över 290 000 människor som talar andra språk än svenska och finska. 2030 beräknas de vara en halv miljon. Även om det inom den här minoriteten talas en massa olika språk så handlar det om en stor del av befolkningen som behöver och har rätt att uttrycka sig på sitt modersmål. Bland annat handlar det om att barn som växer upp i Finland ska ha tillgång till texter som är skrivna på deras eget modersmål och också skildrar en verklighet som är deras egen.

Det säger Rita Paqvalén som är verksamhetsledare på tjänsten Kultur för alla, en av organisationerna bakom festivalen. Den inleds lördagen den 21 februari som lämpligt nog är modersmålets dag och avslutas den 23 mars – den internationella poesins dag och dagen mot rasism.

– Först var tanken att ge annanspråkiga författare mer synlighet, men projektet kom att handla om flerspråkighet i en vidare bemärkelse, och om rätten till ett eget modersmål.

Svårt att bli publicerad

En författare som arbetat med festivalen är den finsk-peruanska poeten Roxana Crisólogo. Hon är också en av eldsjälarna bakom projektet Sivuvalo, vars syfte är att föra samman och stöda annanspråkiga författare i Finland.

– Författandet är lite komplicerat, intygar hon.

– Jag skriver på spanska, mitt modersmål, men det är svårt att bli publicerad. Också översättning innebär svårigheter. Jag behöver en professionell översättare.

Crisólogo berättar att det faktiskt varit lättare för henne att bli översatt till svenska än till finska, bland annat tack vare de nätverk hon byggt till andra invandrarförfattare i Sverige. Några stipendier har det ännu inte blivit för hennes del.

– Och egentligen är det inte så underligt. Hur ska finansiärerna kunna evaluera vårt arbete om vi inte skriver på svenska eller finska ?

För annanspråkiga författare blir det därför extra viktigt att själv vara aktiv, ordna samarbeten, nätverka, delta i festivaler, fixa utbyten och författarbesök – att med andra ord göra mycket sådant som i sig inte har med skrivande att göra.

– Men så var det i Peru också.

Lättare för bildkonstnärer

Även om Roxana Crisólogo i grunden är optimistisk beträffande sitt arbete, intygar Paqvalén att annanspråkiga författare generellt har det kämpigt.

– Hemskt många portar är stängda, eftersom det litterära fältet, till skillnad från bildkonsten, är så fokuserat på språk. Finska och svenska är också de absoluta gränserna för medlemskap i författarförbund till exempel.

Paqvalén hänvisar till den undersökning som Centret för konstfrämjande publicerade i januari 2014 och som jämförde konstnärers möjlighet att verka i Finland beroende på modersmål. Överlag beviljas annanspråkiga konstnärer stipendier i samma proportioner som finsk- och svenskspråkiga. Utom då det gäller litteratur och teater. Så sent som 2013 hade ingen författare som skriver på något annat språk än svenska eller finska fått statens arbetsstipendium.

Enligt Paqvalén finns det ändå i dag en ganska stor medvetenhet om problematiken hos de statliga finansiärerna. Då nya medlemmar utsetts för konstkommissionerna har olika mångfaldsperspektiv beaktats. Samtidigt kvarstår flera praktiska problem. Till exempel finns det ett behov av sakkunniga som kan läsa och utvärdera litterära arbetsprov på språk som finansiären inte behärskar.

Samisk litteratur

Totalt talas det ungefär 150 olika språk i Finland, förutom svenska och finska. Antalet annanspråkiga författare är betydligt färre än antalet språk: ett tiotal är kopplade till Sivuvalo, medan Åboprojektet Runokohtauksia fångat upp  en handfull.

Gränsdragning mellan amatörer och sådana som ännu inte debuterat och proffs är inte heller helt entydig. Men också för dem som håller hög litterär standard, eller som i en annan del av världen räknats som etablerade författare, innebär utgivning i Finland många  utmaningar.

– Till exempel för en kurdisk författare i Finland är det svårt att komma ut. Man måste publicera sig på eget förlag, men det finns kanske ändå ett behov av lektörer och kontaktnät.

Rita Paqvalén deltog i höstas i bokmässan i Frankfurt just för att diskutera de här frågorna, och reflekterar över hur det på kontinenten finns ett intresse för flerspråkig och samisk litteratur som hittills inte fångats upp speciellt väl hemmavid.

– Hur många gånger har vi gett ut samisk litteratur på svenska? Hur tillgänglig är den samiska litteraturen på finska? I Finland har vi inget samiskt förlag just nu.