Teaterchef på ständig jakt efter impulser

Joachim Thibblin är nyss hemkommen från Düsseldorf, där han fräschat upp skoltyskan under en två veckor lång språkkurs. Alla språk är viktiga när man leder Finlands enda internationella teater, vars repertoar i hög grad bygger på utländska gästspel.

Några dagar varje vecka befinner sig Thibblin på resande fot för att hitta uppsättningar för Esbo stadsteaters repertoar.

– Jag letar efter olika sorters uppsättningar som kanske inte direkt hör till vår teatertradition och därmed inte finns på de finska teatrarnas repertoarer. Hit hör till exempel nycirkus, som är en rätt ung konstart i Finland, men också maskteater, mim, pantomim, fysisk teater, dockteater för vuxna, musikteater och humor. Det rör sig om föreställningar som representerar olika kulturer och olika sätt att berätta, framföra, visualisera och kommunicera. Uppsättningar som representerar ett annorlunda formspråk och berättartradition. Viktiga är också föreställningar som har en stark politisk betydelse i sitt hemland och behöver internationellt gehör, i mars åker jag till exempel till Ungern där politiken genomgått radikala förändringar.

Med sina gästspel ska Esbo stadsteater komplettera Helsingforsteatrarnas utbud. Thibblin reser till festivaler, får tips av sina kollegor utomlands och håller koll på intressanta grupper.

– Via en gästspelsscen får vi impulser utifrån, och kan föra en dialog med den internationella teatern. För hela branschens utveckling är det viktigt att få impulser, spegla det som görs i Finland mot det som görs utomlands. Det behöver inte vara bättre, vi gör jättebra teater i Finland. Men när samhället är så öppet, folk reser och rör på sig, affärslivet är öppet, ska också kulturen vara öppen, även om vi har en stark teatertradition i det här landet.

Joachim Thibblins yrkesroll är så gott som unik i Finland, och på sina resor får han ofta ensam representera Finland.

– Jag talar ju väldigt varmt för den finländska teatern och det finns en stor nyfikenhet utomlands, men det rör sig väldigt få finländska grupper utomlands. Det beror på vårt bidragssystem som saknar mekanismer för att stöda turnéer. Det är väldigt svårt att få ut en föreställning från Finland.

Thibblin önskar att Centret från konstfrämjande gick in för ett pragmatiskt system enligt vilket en grupp som fått en inbjudan att gästspela utomlands genast kunde söka stöd för resekostnader.

– För mig är det inget problem att få föreställningar hit, men som teatermänniska undrar jag såklart varför den finländska teatern inte är representerad på de internationella arenorna. Det handlar inte så mycket om pengar, som om att omfördela och omprioritera, att någon tar det på allvar. Det är grupperna, de små aktörerna som lider av det, men de sitter inte på mandaten som kan få till stånd en förändring. Mig veterligen har Centret för konstfrämjande inte ännu heller det här på agendan.

Tror på nytt hus

I fjol fyllde Esbo stadsteater 25 år, vilket firas med en färsk historik. Viktigt var att visa hur svårt det en gång i tiden var att få till stånd en teater i Esbo, enligt en av författarna, Esbo stadsteaters informatör Marika Agarth.

– Det var en politisk fajt där man var tvungen att motivera varför Esbo behövde en egen teater trots att Helsingfors redan hade så många.

I dag är det planerade nya teaterhuset i Hagalund den viktigaste frågan på agendan. För tillfället huserar Esbo stadsteater dels i Louhisalen i Esbo kulturcentrum, dels på Norrskensvägen i en byggnad som ska rivas 2020.

– Vi är i ett planeringsskede och håller tillsammans med staden på att bereda ärendet om det nya teaterhuset. Det går framåt, men många stora beslut ligger framför oss. Men stadens ledning har tagit en väldigt aktiv roll, och vi arbetar på högtryck för tillfället. Jag kan inte annat än att tro att teaterhuset byggs, säger Joachim Thibblin.

Utvidgningen av västmetron är betydelsefull för Esbo stadsteater, och kan överlag bidra till att profilera Hagalund som en kulturstadsdel, tror Thibblin.

– Vi teaterchefer gör allt för att erbjuda ett så bra innehåll som möjligt, men däremot kan vi inte påverka var vägarna ska gå. Om det inte finns vägar, spår eller bussar till en teater så har publiken väldigt svårt att komma fram. Den här metron är fantastisk för den knyter ihop oss med huvudstadsregionens spårnät och därmed det nationella spårnätet.

Mjuka värden på frammarsch

Under sitt första år som teaterchef i Esbo har Thibblin ofta talat för det nya teaterhuset i offentligheten. Politik utgör en stor del av teaterchefens arbete.

– Det känns som de mjuka värderingarna är på framfart, det vill jag tro. Teatern borde stå högt i kurs i informationssamhället. En stor del av vår kommunikation sker i dag elektroniskt, men teatern återkopplar oss till naturliga möten, och via möten ökar förståelse, solidaritet och empati.

Framtiden för Finlands institutionsteatrar ser tuff ut eftersom statsandelarna troligen krymper. Esbo stadsteater, som saknar en egen ensemble och överlag bara har 13 tillsvidareanställda, har en skonsammare sits, tror  Thibblin.

– I och med att teatern är så liten så har vi lättare att reagera på ekonomin, vi kan välja om vi gör en liten eller en stor produktion. Eftersom vi inte har fast konstnärlig personal är vi flexibla och anpassningsbara.

Esbo stadsteater producerar omkring två egna produktioner om året, och efter Juha Jokelas två framgångsrika Esitystalous-satirer, som för övrig kommer att få ännu en uppföljare, är det dags för en klassiker, Edward Albees pjäs Vem är rädd för Virginia Woolf.

Vårens stora gästspel är i sin tur teaterikonen Peter Brooks uppsättning The Suit, som tematiskt kretsar kring den sydafrikanska apartheidpolitiken.

Finlandssvenske Thibblin försöker också få in två svenskspråkiga gästspel om året. I vår blir det Teater Galeasens rosade föreställning Vår klass, aktuell inte minst för att det gått 70 år sedan koncentrationslägret Auschwitz befriades.

– Samma frågeställningar finns ännu i dag, världen över. De gäller främlingsfientlighet, solidaritet och förståelse. Det är viktigt att man återkopplar till berättelserna om Förintelsen, att man inte glömmer bort dem, att man visar att sådant här inte får hända. Vår klass är Sveriges hetaste uppsättning. Jag vet inte hur många svenska ledarskribenter som tagit sig an den politiska frågeställningen i föreställningen.