Plock & fynd: Åren blev alltför få
Efter tisdagens sorgebud om Stella Parlands alltför tidiga död ser jag min Facebookfeed flöda av citat ur dikterna Havsdjursparaden, Flugvisan, Till Selma och Poolick, skriver Fredrik Sonck.
För precis en vecka sedan besökte hustrun, treåringen och jag barnboksevenemanget och illustrationsutställningen Sagornas trädgård i Helsingfors stadshus. Över 40 inhemska barnboksillustratörer ställde ut och barnen kunde varva läsning med att springa av sig på konstgräsmattan. Utställningen har pågått sedan november och också kompletterats med verkstäder och författarbesök. Vi var ute i sista stund, samma dag som den avslutades
Jag hade tänkt skriva något om kopplingen mellan barnlitteratur, läsning, kulturpolitik och välfärdssamhället, men precis när jag ska sätta i gång nås jag av det sorgliga budet om Stella Parlands alltför tidiga död. Jag kände inte henne annat än genom mejlväxling vid ett fåtal tillfällen. Men jag kom att tänka på ett annat tillfälle då välfärdens och kulturpolitikens stjärnor stått i ett gynnsamt förhållande, och där Parland lyste hon med.
Det inträffade då treåringen var en helt nyfödd bebis, vid ett av de första besöken på rådgivningen. Efter sedvanlig invägning överlämnade sköterskan en liten bok med titeln Din egen bok. Tydligen delade hälsovårdscentralen ut den till alla mycket små svenskspråkiga patienter en tid. Din egen bok är utgiven av Sydkustens landskapsförbund och innehåller ett tjugotal utdrag ur finlandssvenska barnböcker, från Tove Janssons Vem ska trösta knyttet? till Stella Parlands Katastrofer och strofer om slummer och stoj. Välfärdspolitik av det framsynta slaget, tycker jag.
Jag vet inte om det var för att dikterna – till skillnad från utdragen ur berättelserna – är självständiga små helheter, eller för att Parlands poesi, där ljud och rytm har så enorm betydelse, är självklart tillgängliga för en mycket ung människa, men flickan döpte resolut hela boken till "Poolick". Innan hon lärt sig att själv formulera egentliga meningar kunde hon ropa "Poolick! Poolick!" om kvällarna – en beställning på högläsning av dikterna Havsdjursparaden, Flugvisan, Till Selma och Poolick (illustrerade av Linda Bondestam).
Efter tisdagens sorgebud ser jag min Facebookfeed flöda av citat ur just dessa dikter. På kvällen läser treåringen och jag dem igen. Som vanligt funderar jag på strömmarna under nonsensytan. I Poolick finns en uppenbar existentialistisk touch, kanske en äktenskapskritik eller en lätt polemik med H.C. Andersen? Eller är det bara en pretentiös vuxenläsning som avväpnas av Stella Parlands lekfulhet?
Det kan vara hur det vill. Men åren blev alltför få.
Poolick, Poolick pepparhjärta
Livets mening är en ärta
Livets mening är en ring
Poolick fattar ingenting!