Ingen strategi för svenskspråkig kulturpolitik
En färsk rapport från tankesmedjan Magma vill att folktinget tar ett större ansvar för att diskutera vad en hållbar kulturpolitik kan innebära i Svenskfinland. En lite för stor boll, tycker Markus Österlund, kanslichef vid folktinget.
Det finns väldigt lite data om det svenskspråkiga kulturfältet i Finland och dess förutsättningar. Det är en av slutsatserna i rapporten ”Ni har ju era fonder/Vi har ju våra fonder” som tankesmedjan Magma publicerade i går och beskriver som ”den första översiktliga kartläggningen av den svenskspråkiga kulturen”.
Författaren Maria Hirvi-Ijäs presenterade utredningen på ett seminarium i Helsingfors. En utgångspunkt för arbetet är de förväntningar som många svenskspråkiga finländare har på att fonderna är räddaren i nöden (”vi har ju våra fonder”), men också att svenskspråkiga som söker finansiering på annat håll kan få höra ”ni har ju era fonder”. Enligt rapporten har Undervisnings- och kulturministeriet ingen tjänsteman som aktivt engagerar sig i den språkliga aspekten av kulturpolitiken.
– Jag hoppas att jag med mitt arbete kan uppmärksamma att språkpolitik är kulturpolitik, men också att kulturpolitiken är väldigt viktig i samhällspolitiken, säger hon.
I övrigt tecknar Hirvi-Ijäs en ganska komplex bild av kulturfältet där den offentliga sektorn, den privata sektorn och den tredje sektorn överlappar varandra på många olika sätt. Inom den offentliga sektorn bidrar både staten och kommunerna med ungefär 500 miljoner euro vardera till kulturfältet, men pengarna kan gå till vitt skilda ändamål – från att upprätthålla institutioner, till att stödja olika små aktörer inom till exempel barnkultur. De nio största fonderna i Finland delade sammanlagt ut cirka 50 miljoner 2013, varav de svenska fondernas utdelning utgjorde hälften.
Enligt rapporten kan fondpengar bara utgöra ett komplement till den offentliga finansieringen.
Magmas verksamhet finansieras av Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner, Föreningen Konstsamfundet, Stiftelsen för Åbo Akademi och Stiftelsen Tre smeder.
Hot och möjligheter
Rapporten innehåller också en analys av vad en ”hållbar kulturpolitik på svenska i Finland” kunde innebära, med fokus på styrkor, svagheter, hot och möjligheter.
– Jag tror att det största hotet är att man glömmer att Finland är tvåspråkigt, att den nationella kulturpolitiken exkluderar något som är extremt väsentligt utan att tänka på det. Man borde tala om språkets betydelse i kulturpolitiken, men det är något man tappat, säger Hirvi-Ijäs.
Vilka möjligheter skulle vara viktiga att gripa tag i de närmaste åren?
– Rapporten heter ju ”Ni har ju era fonder/Vi har ju våra fonder” så jag tror att man ur fondperspektiv måste delta aktivare i de här diskussionerna. Alla förväntar sig att det handlar om pengar, också då det inte gör det. Men man måste tala rent ut väldigt ofta – fonderna har pengar men de används enligt vissa principer.
En viktig slutsats i rapporten är också att den kulturpolitiska diskussionen nu borde gå vidare.
– Jag tycker att folktinget borde plocka upp bollen. Om man tänker på svenskspråkig kultur i Finland så finns det ingen annan så offentlig instans – det kan inte vara fonderna och från ministeriets sida är man ointresserad. Folktinget har däremot en parlamentarisk grund, och drivs med offentliga medel. Det betyder att vi kan ställa krav på att folktinget ska analysera det uppdrag det har och vad det kan utvecklas till.
Markus Österlund, chef för folktingets kansli, är dock skeptisk till tanken. Enligt honom är det i första hand myndigheterna som själva måste ta ansvar för sitt agerande i olika frågor. Och även om folktinget har ett offentligt uppdrag är det ingen myndighet, påpekar han.
– Den boll som Hirvi-Ijäs kastade var kanske lite stor. För att bedriva en effektiv och bra intressebevakning måste man veta vilka frågor man ska driva. Jag undrar hur vi kan forma någon form av strategi för kultur på svenska i Finland? Vi har en massa aktörer och ett splittrat fält, även om jag tror att en agenda kunde ge intressebevakningen den spets som behövs.