Musikalernas operahus
Göteborgsoperan är det närmaste vi kommer West End i Skandinavien. Musikalerna regerar och operaentusiasterna jublar. En paradox? Ingalunda.
GÖTEBORG. Musikalen är Göteborgsoperans signaturmusik. Så har det varit ända sedan Sveriges näst största stad fick sitt moderna operahus för 20 år sedan. Att ett operahus bygger sitt rykte på musikaler, och därmed låter ett mera folkligt och lättsammare musikaliskt uttryck än opera vara tongivande, är högst ovanligt.
– Jag känner inte till något annat operahus som så medvetet satsat på musikaler, men jag ser att några tar efter, bland annat English National Opera i London, säger Stephen Langridge, Göteborgsoperans nya brittiska chef för opera och drama.
Runtom i Europa ser vi flera exempel på att musikalernas status förändras. Till och med i ett konservativt operaland som Ryssland har My Fair Lady spelats på huvudscenen på både Bolsjoj och Mariinskij.
Kristina-feber i Sverige
Just nu är det Kristina-feber i Göteborg och i hela Västsverige. Alla gläder sig åt att Kristina från Duvemåla, Sveriges nationalmusikal av Benny Andersson och Björn Ulvaeus, är tillbaka på Göteborgsoperan efter 18 år.
99 gånger ska berättelsen om hur fattigt folk från Småland prövade sin lycka i Amerika röra publiken till tårar. Nästan alla biljetter är sålda – succén är säkrad.
Senast den här musikaliska tolkningen av Vilhelm Mobergs romanserie spelades i Göteborg var publiken inte tillfredsställd förrän efter 125 föreställningar. Det exakta besökarantalet var 170 053 – en enorm publiksiffra för en regionalscen.
Kristina från Duvemåla inledde Göteborgsoperans moderna musikaläventyr, ett äventyr som fortsätter och fortsätter, och rymmer så gott som alla de stora musikalerna: A Chorus Line, The Sound of Music, West Side Story, Kiss me Kate, Guys and Dolls, Sweeney Todd, Miss Saigon, Sunset Boulevard, Mary Poppins, Cats och Chess. Det enorma intresset för musikaler kan spåras tillbaka till 1950- och 60-talet då den värdiga Stora Teatern skapade Kiss me Kate-feber i staden och måste sätta upp musikalen hela tre gånger.
Vinsten är säkrad
Andersson och Ulvaeus har ett eget grepp om den svenska publiken, och det är bara två år sedan deras svenska version av Chess – Chess på svenska – var en fullträff på Göteborgsoperan och begeistrade drygt 111 000 under 91 föreställningar.
Detta är den näst mest besökta musikalen i operans historia, och allt tyder på att Andersson och Ulvaeus lägger beslag på samtliga tre topplatser i vår, och knuffar ner Cats till en fjärdeplats. Kristina hade redan två veckor före premiären sålt 85 000 biljetter, och det är inte orealistiskt att räkna med över 120 000 sålda biljetter. Cats hade 105 346 besökande (på 79 föreställningar) 2006–2007.
Kristina från Duvemåla hade premiär i slutet av oktober, och föreställningen är i stort sett densamma som blev tidernas musikal i Finland förra säsongen med 189 fulla hus på Svenska Teatern.
Recensionerna har varit goda och publiken har godkänt Kristinas starka finska accent, och en mera operaliknande musikal än den som imponerade 1996. Expressens kritiker påpekar att Maria Ylipää (Kristina), Robert Noack, Birthe Wingren och Oskar Nilsson är ”fullständigt obekanta för de flesta av oss. Det kändes som en befrielse; inga veckotidningsfejs, inga svensktoppslångliggare – bara fyra otroligt begåvade artister som sätter sin egen prägel på rollfigurerna”.
Fastän musikalerna sticker ut med de största rubrikerna och mest publik, betyder det inte att operasångarna och dansarna hamnat utanför rampljuset. Snarare tvärtom: den långa perioden av musikalsuccéer ger en jämn ström av stora intäkter, något som gör att operahuset kan satsa mer på opera och dans. En lyckad musikalsäsong ger ett så stort överskott på pengar att det är möjligt att finansiera två operor och tre dansföreställningar per år. Modellen är enkel, och kan fritt användas av andra.
Musikalerna är en väsentlig del av Göteborgsoperans dna, men Stephen Langridge vill också få publik till föreställningar där de utmanas och möter motstånd.
– Intäkterna från musikalerna öppnar för möjligheten att spela mindre operor utan att det är ekonomiskt oförsvarligt. Och denna möjlighet ökar när vi får vår nya scen, bygget ska snart börja, säger han.
Hitchcock-opera
Stephen Langridge påpekar också att det för Göteborgsoperan är naturligt att ge operapubliken mer än bara det den vill ha. Som han ser det gillar folk att bli utmanade och lära sig något nytt.
– Pröva något nytt, bryt mönstret. Sluta att vara rädd för Arnold Schönberg. Våga gå vilse i musikens och teaterns fantastiska skog, säger Langridge.
Redan nästa höst ska Alfred Hitchcock-thrillern Notorious från 1946 omarbetas till en opera med Sveriges egen världsstjärna, sopranen Nina Stemme, i en av huvudrollerna.
En Hitchcock-opera är inte vardagsmat, så nästa år kan nog operaavdelningen räkna med stora rubriker, också utanför Sverige.
Langridge ärver ett hus där både hans föregångare Lise-Lotte Axelsson och inte minst mångårige operadirektören Peter Hansson, som blev pensionär i somras, har lagt upp en strategi för hur Göteborgsoperan ska se ut i internationella ögon.
Hansson har varit upptagen med att operan ska framstå som attraktiv för de många människor som stadens näringsliv har rekryterat för att upprätthålla konkurrenskraften i de många starka branscherna i Göteborg. Han har år efter år framhållit att operan måste vara så bra, så utbredd, och så aktuell att den på ett naturligt sätt är viktig i folks vardag.
Göteborg är en internationell stad, och Hansson, som var Volvo-direktör innan han kom till operan, har argumenterat för att Göteborgs kulturliv måste vara av en sådan karaktär att det blir attraktivt att flytta till Göteborg, både för svenskar och för utlänningar.
– Vi har en stark och patriotisk hemmapublik och har ett gott rykte internationellt. Operan ”punches above its weight”, vi konkurrerar i en tyngre viktklass än den som vanligtvis skulle vara naturlig för ett operahus som inte är en nationalopera, och vi ska fortsätta att göra bra ifrån oss, lovar han.
Langridge är mest upptagen med att skapa god musikteater, inte med hur saker och ting ska placeras i olika genrer.
Vad är det egentligen för skillnad mellan en opera och en musikal? frågar han, och svarar själv:
– Musikalerna tjänar pengar!
Musikal med samtidsrelevans
Vilhelm Mobergs romaner om svenska bönder och arbetare som flydde fattigdom i hemlandet och sökte lyckan i Amerika har en klar relevans med tanke på det som sker i andra delar av världen nu. Både Benny Andersson och Björn Ulvaeus har påmint om detta i de svenska tidningarna de senaste dagarna – att Kristina från Duvemåla inte bara för publiken tillbaka i tiden, men också får oss att tänka på att samma historia utspelar sig i dagens värld varenda dag. Folk flyr i jakt på en bättre framtid.
– Kristina från Duvemåla är en musikal som berör den som vill bli berörd. Och historien har en starkare relevans nu än den hade för 18 år sedan, säger regissören Lars Rudolfsson.
Jens-Eirik Larsen är norsk journalist som följt utvecklingen vid Göteborgsoperan sedan huset byggdes för 20 år sedan. Översättning från norska: Anna Lillkung.