Musikrecension: Luca Vaco vann Uuno Klami-tävlingen
Italienaren Luca Vaco segrade i tredje internationella Uuno Klami-kompositionstävlingen sent på fredagen.
Kompositioner av Axel Ruoff, Alexander Muno, Sauli Zinovjev, Luca Vago, Teodor Nicolau. Kymi sinfonietta, dir. Yasuo Shinozaki. Solister Piia Komsi, Gabriel Suovanen. Konferencier Jussi-Pekka Rantanen. Konserthuset i Kotka 14.11.
Det finns tävlingar och så finns det tävlingar. Det finns tävlingar med en enväldig domare som utser vinnaren (till exempel Takemitsu-kompositionstävlingen i Japan) och så finns det tävlingar där vinnaren väljs av en jury.
Till den senare kategorin hör alla betydande musiktävlingar för instrumentalister. Till den här kategorin hör också Uuno Klami-kompositionstävlingen, som ordnats vart femte år sedan början av 2000-talet och som avgjordes för tredje gången i Kotka konserthus i fredags.
Demokratiskt urval
När en jury sovrar bland bidragen och röstar fram finalisterna kan man lugnt säga att det begränsar urvalet. Urvalet är säkert mera demokratiskt och kanske representativt för en större skara, men sällan har väl den demokratiska processen tillfört något på konstens område? Processen gör att marginella fenomen gallras bort, stycken som kanske inte hade tillfredsställt alla men som kunde ha tillfört något nytt till diskussionen kan falla utanför ramarna.
I finalen i Uuno Klami-tävlingen hördes musik av fem relativt okända namn, fem tonsättare i olika åldrar, amatörer och professionella – det finns inga vattentäta skott – och givetvis sådana som eftersträvar en professionell karriär. Det här var i princip en blandning av stilar, men en ganska snäll blandning, en mainstreamblanding (om det går att tala om en mainstream inom konstmusiken). Lachenmannskolans gnagare och gnisslare lyste helt med sin frånvaro och de nya spelsätten hade överlag en undanskymd roll. Därmed inte sagt att inte finalisterna skulle ha varit värda att höras!
Juryns ordförande Kalevi Aho påminde i sitt tal om att dagens tonsättare lever ett allt osynligare liv och har allt svårare att få sina verk framförda. Av de 265 bidragen som inkom var 48 från Italien och sexton från Grekland. I dessa länder har tonsättarna extremt svårt att göra sin röst hörd när orkestrar läggs ned och de orkestrar som är kvar satsar på säkra kort och konservativa program. Då kan man lika gärna försöka slå igenom i Finland.
Jurist i Italien
Vinnaren, italienaren Luca Vago, har ett civilt jobb som jurist i en domstol i Italien trots att han både utbildat sig till tonsättare och fortbildat sig i Milano. Suite de los espejos för sopran och orkester är skriven till åtta korta dikter av Lorca. Textmängden är begränsad och behärskad, helheten är dramatiskt uppbyggd, fint orkestrerad och ganska stillsam, sofistikerad helt enkelt. De åtta styckena är som genuina och gedigna tolkningar av Lorcas texter. Inget under alltså att Vago segrar, speciellt när Piia Komsi gör en inlevelsefull och vacker tolkning av sångpartiet.
Vacos var en av två sångsviter i finalen och kanske den mera raffinerade. I tysken Alexander Munos Martialis Epigrammata användes en hel del text, hedonistiska romerska texter på latin om ostron och andra läckerheter. De tiotal dikterna har placerats i en följd och texten blir som ett spår bland andra i kompositionen som främst strävar efter att vara rolig. Gabriel Suovanen, som var i mycket god form, fick axla rollen som historiker, stand up-komiker, diktare och filosof, och även om tonsättarens ambitioner är lovvärda blir helheten kanske en aning utdragen och långrandig.
Andrapristagaren, tysken Axel Ruoffs Sinfonietta bjöd på nyklassicism à la Prokofjev eller Sjostakovitj men med modernare framtoning, väldigt kompetent orkestrerad men kanske onödigt mjuk musik, som spelmusik med olika dramatiska episoder.
Tredjepristagaren, finländaren Sauli Zinovjevs hela estetik präglas av en härlig idealism där han betonar det sköna och innehållet i kompositionerna. Verket Gryf var fyllt av vackra ackord med sköra klanger som resultat. Kanske lät hela stycket som ett enda adagio eller en grave-sats, en långsam inledning som aldrig fick någon fortsättning.
Rumänsk-finländska Teodor Nicolaus Mioritic roots var i många hänseenden kvällens enklaste stycke, som spelmansmusik med inslag av rumänsk zigenarmusik. Här fanns det mest uppenbara underhållningsvärdet, men också en viss tematisk utveckling och det enda stycket med egentligt patos.
Kymi sinfonietta spelade kvällen igenom beundransvärt väl; förarbetet hade gjorts av Nils Schweckendiek medan konsertveckan dirigerades av tidigare chefsdirigenten Yasuo Shinozaki.
Domargardet med Kalevi Aho, Magnus Lindberg, Erkki-Sven Tüür och Yasuo Shinozaki hade också sammanställt en rekommendationslista på över tjugo kompositioner som förutom finalisterna vore värda ett framförande. Där återfinns kompositörer som Ulf Långbacka, Tapani Länsiö, Osmo Tapio Räihälä och Henri Sokka.
Huvudpris på 11 000 euro
• Luca Vaco fick första pris för sångsviten Suite de los espejos. Prissumman är 11 000 euro.
• Andra priset på 9000 euro gick till tysken Axel Ruoff och tredje priset på 7000 euro till finländaren Sauli Zinovjev.
• Finalen utgjordes av en "vanlig" arbetsverka där tonsättarenas uppgift var att arbeta fram verken med orkestern inför konsertena i Kouvola på torsdagen och Kotka på fredagen. Juryn betonade i bedömningen både verken som sådana och tonsättarnas arbete med orkestern.
Artikeln har uppdaterats.