Fallaci avslöjade de mäktigas fåfänga
Journalisten Oriana Fallaci avskydde maktfullkomlighet men fick under sin storhetstid intervjua världens ledande politiker. Endast två tackade nej.
Varför är sex ett så laddat ämne för den katolska kyrkan? stod det i ett av de anteckningsblock den italienska journalisten Oriana Fallaci lämnade efter sig vid sin död.
Frågan var tänkt att ställas till påven Johannes Paulus II men intervjun med påven blev aldrig av. Johannes Paulus II och Fidel Castro hörde till de få storheter som tackade nej till en intervju medan de som tackade ja var långt fler.
Golda Meir, Indira Gandhi, Haile Selassie, Willy Brandt, ayatolla Khomeini, Muammar Gadaffi och Lech Walesa hörde till dem som ställde upp när den orädda Fallaci bad om audiens.
– Den som har mycket makt är ofta fåfäng. De vill bli sedda och bekräftade och det visste Oriana Fallaci, säger Cristina De Stefano, italiensk journalist även hon.
– Men en intervju med Fallaci kunde också vara farlig. Hennes princip var att bevisa att mäktiga människor inte är mera värda än vanligt folk och hon lyckades oftast hitta den svaga punkten hos dem hon intervjuade.
Ombedd av Oriana Fallacis syskonbarn har De Stefano skrivit en biografi över Oriana Fallaci som, säger hon, var en stark och modig inspiratör för Italiens kvinnliga journalister. Biografin finns inte på svenska men har nyss kommit på finska, Oriana Fallaci – Nainen ristitulessa (Gummerus).
– Utan Fallaci som förebild hade jag aldrig blivit journalist. Medievärlden var mansdominerad när Oriana Fallacis inledde sin karriär i slutet av 1940-talet men hon visade att också kvinnor kan intervjua. Hon var en tidig feminist, säger Cristina De Stefano.
Oriana Fallaci var först med att som journalist utveckla sina texter till litterära berättelser om dem hon intervjuade. Den tekniken finslipade hon i sina böcker av vilka tre har utgivits på svenska.
En man, som utkom i svensk översättning 1981, utgår från den berömda kärleksrelationen mellan Fallaci och den grekiske frihetskämpen Alekos Panagoulis. Alekos Panagoulis dömdes till döden efter ett misslyckat försök att mörda den grekiske juntaledaren Giorgios Papadopoulos, torterades svårt och släpptes efter en allmän amnesti i Grekland.
Panagoulis personifierade många av de ideal Oriana Fallaci trodde på – misstron mot makten och kampen för frihet.
– Böckerna En man och Brev till ett barn som aldrig föddes är moderna klassiker och de som klarat sig bäst genom decennierna, säger Cristina De Stefano apropå Oriana Fallacis författarskap.
Under slutet av sitt liv blev Oriana Fallaci känd som en rabiat motståndare till islam. Men bilden är förenklad, säger De Stefano.
– Fallaci tyckte inte om islam men hon hatade inte muslimer. Däremot kritiserade hon Europa och menade att Europa har förlorat sina värderingar. Enligt henne vägrade Europa inse att människor är beredda att dö för sina ideal och för rätten att få utöva sin religion.
Vilken fråga skulle du ställa Oriana Fallaci om du fick tillfälle att träffa henne?
– För det första skulle jag vara väldigt rädd inför ett sådant möte. Fallaci kunde vara aggressiv. Men om jag överlevde min rädsla skulle frågan vara personlig – som varför hon var så oresonlig och aldrig beredd att förlåta någon.