Med Kai Donners kamera över kalla vidder
Schamaner, präster och krigsfångar finns dokumenterade på de fotografier forskningsresenären Kai Donner plåtade i Sibirien i början av 1900-talet.
Drygt 500 fotografier hittades för några år sedan undanstuvade på vinden på den gård i Hyvinge som ägs av släkten Donner. Fyndet gjordes av Joakim Donner, son till etnografen och antropologen Kai Donner och samlingen visade sig vara en kulturhistorisk skatt. Kai Donner hade varit en ivrig fotograf under sina två forskningsexpeditioner till Sibirien åren 1911–14.
Släkten Donner donerade fotosamlingen till Kulturernas museum. I donationen ingick även cirka 200 föremål som Donner hade med sig hem från Sibirien. Hundra år efter de strapatsrika resorna ställs fotografierna nu ut, i restaurerat skick.
Kai Donner var språkforskare men han fotograferade även de människor han mötte. Dessutom fotograferade han föremål och han förde en resedagbok.
”I Vorogoro skaffade jag mig en på långa medar vilande smal narta eller släde som användes då ordentliga vägar saknades”, noterade Kai Donner i dagboken.
Släden lastades med proviant – torkad fisk och skorpor – och drogs av renar. Färden gick längs floden Taz och över tundran mot floden Ob. Resan var över 500 kilometer lång, den inleddes i augusti 1911 och Donner färdades med ursprungsbefolkningen samojederna.
– Det finns två sorters forskningsresande – de som lever sig in i sitt ämne och de som inte gör det, säger Juho Janhunen, professor i östasiatiska språk.
Kai Donner tillhörde den förra gruppen. Målet med hans resor till Sibirien var att utforska selkupiskan (som på den tiden hette ostjak-samojediska) och han levde sig in i ursprungsbefolkningens situation. Donner talade selkupernas språk, gick klädd i samma slags kläder gjorda av renhud som de, åt samma mat som de och sov med dem.
Den vargskinnspäls som Kai Donner skaffade använde han däremot endast på sina stadsutflykter. Nu finns den med på utställningen i Nationalmuseum, draperad i den släde Kai Donner susade fram i över de storslagna vidderna.
Människor, landskap, föremål och bostäder finns dokumenterade på fotografierna. Men hur mycket återstår av den värld han dokumenterade?
– Inte mycket, säger professor Janhunen.
– De flesta av ursprungsfolken har dött ut. De har uppgått i den ryska befolkningen eller blivit alkoholiserade. En spillra existerar alltjämt i norr men den är i ganska dåligt skick.
Två kameror
Kai Donner hade två kameror till sitt förfogande – en lådkamera av märket Kodak No. 2 Bulls-Eye som tog kvadratiska bilder och en bälgkamera av märket No. 3A Folding Pocket Kodak som tog bilder i vykortsformat.
Arbetet med att restaurera fotografierna av vilka drygt 40 finns med på utställningen medan 130 har landat i boken Kai Donner. Linguist, etnographer, photographer har gjorts av fotografen Peter Sandberg.
– Bulls-Eye var en Kalle Anka-kamera, lätt att använda och billig för den kostade bara en dollar. Bälgkameran var lite mer avancerad, säger Sandberg.
Som fotograf var Kai Donner allra bäst när han dokumenterade den långa färden över tundran mot Ob, tycker Sandberg.
– I de fotografierna kan man förnimma hans äventyrslust.
Fotografierna var inte i särdeles gott skick när de hittades. Nästan hundra år av olämplig förvaring hade lett till att materialet börjat ”äta upp sig själv”. Förmodligen var fotografierna i ganska dåligt skick redan från början eftersom Kai Donner själv framkallade dem i primitiva förhållanden under resan.
– Om jag inte hade haft möjlighet till digital restaurering hade det inte blivit någon utställning, säger Peter Sandberg.
Utställningen Äventyr i Sibirien. Kai Donners fotografier 1911–1914 visas i Nationalmuseum till 1.2.2015.