Karttunen trollar fram sagoväsen
Jyrki Karttunens nya verk Keijukaisneuvos Koo (ungefär "Älvrådet K") är en gullig, lustig och vacker familjeföreställning.
Mot fondväggen tecknas en vidunderlig skog som ser ut som en fuktig akvarellmålning, ständigt skiftande i färg tack vare samspelet mellan William Iles scenografi och ljusdesign.
Släpande på en liten kärra dyker älvrådet upp. Han är specialist på andevärlden, och mysigt gestaltad av koreografen Karttunen själv. Den tedrickande figuren är en trygg trivselgubbe och hans excentriska filosoferande får ofta den vuxna publiken att dra på munnen.
Det är veckodagarnas väsen älvrådet ska föreläsa om. Upplägget med de sju dansande älvorna, som en efter en dyker upp på scenen, påminner starkt om Fantasia, Disneys kanske mest konstnärliga animerade film från 1940 med fauner och keruber i ett mytologiskt landskap. Dräkterna för också tankarna till den brittiska konströrelsen Arts and crafts som i början av 1900-talet intresserade sig för naturen och alla dess väsen.
Lustig lördag
Varje veckodag har egna attribut och rörelsemönster, dessutom egen musik komponerad av Tuomas Fränti.
"Lördag" (Jenni-Elina von Bagh) är en riktig lurendrejare som dyker upp lite här och där och försöker stjäla showen av de övriga veckodagarna. Karttunen har försett henne med en humoristisk, klumpig och framfusig koreografi som antagligen gör henne till publikens storfavorit.
Men annars är de kvinnliga dansarnas koreografi tristare med en traditionell iscensättning av kvinnlighet som fokuserar på skönhet.
Den mest underfundiga dansen bjuder "Torsdag" på med sina trinda, lurviga faunben. Till hälften man, till hälften get, rör sig denna fantasifigur med ett slags gullig sinnlighet. Numret är oerhört skickligt och känsligt genomfört av Eero Vesterinen.
Karttunens verk för Helsinki Dance Company tjusar på många plan. Dels är texten finurlig, dels är det en lyckad blandning av traditionell barnteater med dockor och sagoväsen och en samtida koreografi och lustiga videoprojektioner.
Det är också väldigt smart komponerad dansteater där rörelsen får leva så länge den bara kan för att sedan lättas upp av någon skojig sekvens, till exempel boxningsscenen lånad ur Charlie Chaplins klassiker Stadens ljus.
Helsinki Dance Company bjuder på en helgjuten, magisk föreställning som säkerligen är njutningsfull både för vuxen- och barnpublik.