”Revolutionen större än Gutenbergs”
Kan kritiken överleva i den digitala eran? Med över en miljon läsare på sin blogg är journalisten och författaren Norman Lebrecht illa tvungen att tro på det.
Medievärlden är i förändring och i hela världen skär tidningar och mediehus ner sina redaktioner. Hur resonerar de?
– Vi kan inte skära i sporten, vi kan inte skära i ekonomi- och politiksidorna, alltså skär vi i kulturbevakningen. Så resonerar åtminstone de flesta tidningshus numera.
Det menar den brittiska journalisten och författaren Norman Lebrecht som besökte Helsingfors förra veckan för att tala på ett kritikseminarium arrangerat av Kritikerförbundet.
Under största delen av 2000-talet jobbade Lebrecht som biträdande redaktör på Londonbaserade Evening Standard. Under hela sin tid skrev han promemorior för ledningen och påminde om att tidningen måste göra något för att öka sin närvaro i den digitala världen.
Lebrecht hade gjort sig känd som domedagspredikant redan tidigare – bland annat förutspådde han skivindustrins död på 1990-talet, och även om skivindustrin alltjämt lever kvar uppfylldes hans profetior delvis. Hans varningar för ledningen på Evening Standard ljöd för döva öron och i stället köptes tidningen 2009 upp av den ryska affärsmannen och tidigare KGB-agenten Alexandr Lebedev och hans son Jevgenij Lebedev – för en köpesumma på ett pund.
– Jag hade aldrig dittills samarbetat med KGB och ville inte göra det då heller, så jag sade upp mig.
Fann läsare på nätet
Bloggen Slipped Disc (ordagrant: diskbråck) startade han redan 2007, men det var inte förrän han slutade på Evening Standard som han började satsa ordentligt på den.
– Jag upplevde att jag hade fått så mycket ut av journalistiken att jag gärna ville ge något tillbaka. Därför började jag blogga. Det tog mig en tid att fundera på formatet och hurdan bloggen skulle bli, men nu tror jag jag har funnit svaret.
I dag säger sig Lebrecht ha 1,25 miljoner unika besökare varje månad – inom ett fält som kan betraktas som globalt men ändå marginellt. 45 procent av besökarna är kvinnor – enligt Lebrecht en ytterst hög procent inom klassisk musik – och 51 procent under 35 år. Förra månaden lyckades han för första gången samla in intäkter genom riktade annonser.
– Det vi ser är att den klassiska musiken inte är döende, det är bara de gamla strukturerna som dör.
Slipped Disc är kanske ingen blogg i traditionell mening där bloggaren framför sina svador om vad frukosten bestod av. Snarare kan Lebrechts blogg liknas vid en nyhetssajt med massor och åter massor av rubriker från hela den klassiska musikvärlden. Den som har besökt sajten kan till och med bli perplex av hur omfattande utbudet är.
Uppenbarligen finns det ett intresse, men vem behöver egentligen alla rubriker?
– Upplever du att rubrikerna är för många? Det roliga med att skriva rubriker är att man kan göra saker som man inte annars kan i en text: man kan tillföra lite färg, ironi och vinkling. Rubrikerna ger mig möjligheten att ge min tolkning av skeendena fast jag länkar till en annan artikel.
Förändring för gott
Lebrecht tror att också att interneteran på riktigt har förändrat journalistiken.
– Diskussionen är helt annorlunda när man inte gräver fram informationen själv utan får den serverad framför sig av sina läsare. Mestadels får jag min information från pålitliga källor vilket gör att jag inte heller behöver kolla varje detalj. Jämfört med traditionell journalistik behöver man inte längre framföra åsikter från den andra sidan, för om den andra sidan är missnöjd kan den höra av sig och publicera sin synpunkt en timme senare.
Lebrecht kallar det ”instant journalism” (omedelbar journalistik).
– När Gutenberg uppfann bokpressen var det kanske bara en procent av befolkningen som kunde läsa. Det om något var en ganska esoterisk och elitistisk revolution, vars verkningar har setts långt senare när befolkningen lärt sig läsa. Den här revolutionen är större och berör hela befolkningen nu.
Oroad för framtiden
Trots att han själv funnit sin publik och har sitt på det torra oroar sig Lebrecht över kritikernas fortbestånd överlag.
– Tidningarna kallar sig inte längre tidningar, snarare mediebolag eller innehållsleverantörer. Recensionerna publiceras inte nödvändigtvis i tidningen utan bara på nätet. Och kritikerna känner inte sina läsare, de vet inte vad som förväntas av dem längre, när publicisterna vill ha högre siffror och flera klick. I det här sammanhanget är det flera som undrar om det är värt att fungera som kritiker. Anmärkningsvärt var när en av Londons kändaste och mest aktade teaterkritiker (Charles Spencer, red.anm.), nyligen sade upp sig från The Telegraph och tyckte att han hade fått nog, bara 59 år gammal.
– Oroväckande är också att medelåldern bland musikkritiker i London i dag är cirka 60 år. Bara en är kvinna och inget nytt namn har synts till på femton år. Alla har börjat skydda sig och intagit försvarsställningar. Journalisterna överlag är rädda och skärrade. Det här är oroväckande eftersom varje tid behöver sina unga gröna som inte räds att gå åt de heliga korna. Det finns i dag stora städer i USA med en eller två miljoner invånare som helt saknar musik-, teater- eller konstkritiker. Bara filmrecensionerna köps in från någon byrå.
Och enligt Lebrecht behövs kritikern lika mycket nu som tidigare.
– Det bekymrar och plågar mig när jag ser hur liten betydelse kritiken har. Faktum är att vi är vilse utan en objektiv syn som man kan lita på, någon som kan sätta saker i ett sammanhang och fungera som en historisk spårhund. Dessutom fungerar kritiken som ett slags avfallshantering, som kan sålla bort skräpet inom konsten.
Trots att Lebrecht känner smärta och sorg över utvecklingen som kritiken i dagspressen går till mötes, är han också hoppfull.
– Vi har ingen annan väg framåt än den digitala. Och det finns klara fördelar. Hur ofta har du inte hört om kravet på att vara inkluderande och inte alltför svår? Det är befriande för en kritiker att inte ha det kravet. Och efter hela denna långa nedgång måste vi rimligtvis nå botten och gå en ljusare framtid till mötes.
Norman Lebrecht
• Född: 11 juli 1948 i London.
• Bor: I London nära Abbey Road.
• Har skrivit tolv böcker som översatts till sjutton språk, bland annat The Maestro Myth (1991) och When the Music Stops (1997). Verkade på 1990-talet som kritiker för The Daily Telegraph och som redaktör på Evening Standard 2002–2009. Värd för programmet The Lebrecht Interview med prominenta gäster i BBC Radio 3.
• Startade 2007 bloggen Slipped Disc (slippedisc.com) som blivit en nyhetssajt för klassisk musik med miljonpublik.