Få förväntar sig att pojkar ska läsa
Läsandets väg kan börja precis var som helst och leda precis vart som helst. William G. Brozo tog de första stegen med scouttidningen Boys’ Life. I dag är han professor i litteracitet.
William G. Brozo besöker Finland denna vecka för att tala om sitt specialområde, den brännheta frågan om pojkars läsning och läsvanor, vid seminarier på Läscentrum, Regionförvaltningen och Högskolan på Åland. Ämnet har fått allt mer uppmärksamhet med åren, och så gott som alla undersökningar visar att pojkars läsfärdighet är betydligt sämre än flickors.
Visserligen verkar flickor som väldigt små barn ha ett visst naturligt försprång när det gäller språkutveckling, men att skillnaderna inte jämnas ut utan fortsätter att växa är bekymmersamt. Som störst verkar de vara i 15-årsåldern då Pisaundersökningarna utförs.
Som forskare med Pisaanknytning är William G. Brozo försiktig med alltför tvärsäkra och breda generaliseringar, men han menar att en av de viktigaste förklaringarna handlar om negativa förväntningar.
– Idén om att vara en engagerad läsare, att tycka om böcker, stämmer inte överens med stereotypa föreställningar om vad det innebär att vara pojke eller man, säger Brozo.
Detta förhållande underbyggs enligt honom av både medier och populärkultur – jämför till exempel busungen Bart med plugghästen Lisa i The Simpsons. Den läsande vuxenvärlden är i pojkens ögon dessutom ofta kvinnlig: Det är mamma som sitter försjunken i en bok, lärarna som propsar på läsning i skolan är oftast eller alltid kvinnor och de klasskamrater som läser bäst och mest är flickor.
Signalen blir i värsta fall att läsning är något som uttryckligen inte hör ihop med att vara pojke. Det finns också pojkar om helt saknar (läsande) manliga förebilder på nära håll och för dem kan de populärkulturella stereotyperna te sig naturgivna. Att rucka på stereotyperna blir därför inte lätt.
– Men det finns många olika sätt att vara pojke eller man och genom engagerade texter kan pojkar få exponering för dessa olika sätt. Böcker kan ha förmågan att antingen bekräfta eller utmana pojkar i deras egenskap av pojkar.
Ingångspunkten avgörande
Utmaningen är enligt Brozo ett erbjuda en ingångspunkt till läsning, till exempel en tematik som pojken kan identifiera sig med eller uppskatta. Om motivationen är låg måste också barriärerna vara låga.
– Skolan håller sig alltför strikt till en viss läroplan och till vissa böcker. Det här kan vara problematiskt för till exempel pojkar med invandrarbakgrund som sett till sina erfarenheter upplever skolan som väldigt irrelevant.
Om vi tänker oss en stereotyp skoltrött sportkille – vilka böcker ska vi sätta i handen på honom?
– Om vi ger honom en tegelsten så kommer han inte att läsa den, även om den handlar om sport. Ingångspunkten är snarare kortare artiklar ur en sporttidning. Man startar med små texter och försöker sedan bygga vidare från dem.
Enligt Brozo är det avgörande att vara lyhörd för var pojken i fråga befinner sig. I hans eget arbete med skoltrötta och omotiverade fotbollskillar har läsningen kunnat börja med just kortare sportartiklar, för att sedan fortsätta med mer ingående texter om dopning, och senare biografier över kända idrottare,
Är det svårare att få pojkar att läsa fiktion?
– Jag tror det. Jag har visserligen kollegor som säger att det inte handlar om genre utan om hur texten erbjuds, men det finns också en del forskning som tyder på att pojkar är mer intresserade av faktabaserade texter.
Också här kommer läroplanen och dess tonvikt på fiktion och klassiker in i bilden. Enligt Brozo gäller det för ambitiösa pedagoger att acceptera att ingångspunkten till läsandets värld kan vara texter som i sig kanske är riktigt usla. Den text som utgör ingångspunkten till läsandet kan till och med bekräfta de begränsande föreställningarna om vad det innebär att vara pojke, stereotypen kan trots sina begränsningar utgöra en första grund för identifikation.
Det viktiga är, enligt Brozo, att se att denna text bara är det första av många små trappsteg som i slutändan kan leda till en läsning där den egna identiteten också kan utmanas utan att pojken upplever sig förfrämligad inför läsandet som sådant.
Inte bara kön
Läsning och läsförståelse är ändå inget som bara påverkas av kön. Brozo konstaterar att socioekonomisk bakgrund och invandrarskap är faktorer som ibland kan styra Pisaresultat i ännu högre grad.
– Finlands arbete för att hålla fason på klyftorna mellan de som har och de som inte har, förtjänar beröm i det här sammanhanget, säger Brozo, men tillägger att invandrarbarn verkar underprestera också här, liksom svenskspråkiga – och då i synnerhet svenskspråkiga pojkar.
Vilka politiska slutsatser man kan dra av att pojkar halkar efter är sedan en öppen fråga.
– Det finns en legitim feministisk kritik om att flickornas stora försprång i undersökningarna inte motsvaras av några privilegier senare i livet. Tvärtom är det fortfarande män som dominerar både politik och ekonomi. Å andra sidan är det kanske inte de pojkar som är mest illa ute som når längst i karriären.
Brozos intryck från sitt arbete i USA är att lärare överlag är medvetna om problematiken med pojkar och läsning, men att medvetenheten i sig inte åstadkommer någon förändring. Där vore en adekvat lärarfortbildning viktigt, säger han. Och då det på kort sikt är svårt att förändra den ojämna könsbalansen inom skolsystemet, skulle det behövas insatser för att öka antalet män i skolan, också om de inte är pedagoger. Brozo lyfter bland annat fram amerikanska försök med så kallade "läskompisar", till exempel pensionerade män som besöker skolor för att läsa med eleverna.
Själv var William G. Brozo ingen bokmal som barn. Som arbetargrabb uppvuxen i industristaden Detroit var det snarare amerikansk fotboll och baseboll som gällde på fritiden.
– Min första egna läsning var scouttidningen Boys’ Life – artiklar om hur man överlever i skogen och sådant. Senare blev jag intresserad av biografier om uppfinnare och hittade Edgar Allen Poe, Isaac Asimov, Michael Crichton ... Men mina vänner och lärare i lågstadiet hade nog aldrig kunnat föreställa sig att jag skulle bli professor i litteracitet.