Mamma Mia och berättelser från ett förgånget Helsingfors
Svenska teatern presenterade sitt kommande spelår på torsdagen. Temat för i år är identitet och ursprung och enligt teaterchefen Johan Storgård går temat igenom i hela repertoaren.
– Teaterns uppgift är att berätta mänskliga historier som vi som publik kan spegla mot våra egna liv, sade han i sitt tal.
I slutet av september får musikalsatsningen Mamma Mia premiär. Musikalen med låtar av Abba handlar om Sofie och hennes ensamstående mamma Donna. Sofie vet inte vem hennes pappa är men när hon läser sin mammas dagbok förstår hon att de finns tre möjliga alternativ. För att ta reda på vem det är bjuder hon in de potentiella papporna till sitt bröllop.
Skådespelaren och regissören Mia Hafrén spelar Donna i musikalen som utspelar sig på en grekisk ö. Hafrén säger att efter att själv ha varit ensamstående mamma en tid kan hon identifiera sig själv på väldigt många punkter i pjäsen.
– Jag tror att berättelsen egentligen handlar om att var och en får göra på sitt sätt, alla vägar är bra utom de dåliga.
Musikalen regisseras av Paul Garrington som tidigare iscensatt Mamma Mia på flera olika språk runt om i världen. I Svenska teaterns version kommer även låtarna att gå på svenska. Garrington säger att han alltid försöker göra pjäsen som det skulle vara den första gången.
– Dessutom är allting nytt när man jobbar på ett främmande språk och i en främmande stad. Jag gillar den finska humorn, den skulle jag vilja integrera i pjäsen.
Två olika Helsingfors
På repertoaren finns också ny finlandssvensk och internationell dramatik, barnteater och musikteater.
Joakim Groth sätter upp Esplanaden, som bygger på historier av ett tiotal så kallade dagdrivarförfattare som var verksamma på 1910-talet. Pjäsen, som får premiär i oktober, handlar om ett förgånget Helsingfors. Groth säger att det har varit roligt att återuppväcka gamla, bortglömda texter och att man fortfarande kan känna igen sig i dem.
– Det är som att vara hemma hos oss men i en gammaldags dräkt.
Enligt Groth får man en väldigt splittrad bild av Helsingfors i texterna. I pjäsen finns ett borgerligt Helsingfors som domineras av män och ett fattigt Helsingfors där människor jobbar i fabriker och kämpar för brödfödan.
– Det var fascinerande att kunna ha två motsatta perspektiv, ett manligt borgerligt typiskt dagdrivarperspektiv men sedan också hitta ett kvinnligt perspektiv och ett politiskt perspektiv. Det finns en bild och en motbild.
Årets första premiär är Rose som regisseras av Michaela Granit. Pjäsen handlar om en sårbar relation mellan far och dotter, som båda försöker hitta sin plats mellan två kulturer.
På repertoaren fortsätter Grottmannen med Sixten Lundberg.