Mannerheim före och efter 1914
Gustaf Mannerheim ansåg att han kunde dö lugnt efter att han tilldelats S:t Georgskorset under första världskriget. Däremot oroade han sig för att bli utan utdelning på sina Nokia-aktier.
År 1909 stationerades Gustaf Mannerheim i Polen. Han blev kommendör för Ulanregementet och för tsar Nikolaj II:s livgarde. Senare konstaterade Mannerheim att åren i Polen var de lyckligaste i hans liv.
– Mannerheim trivdes väldigt bra i Polen, säger Marja Englund som är guide på Mannerheimmuseet.
- Gustaf Mannerheim flyttade in i villan på Kalliolinnavägen i Brunnsparken i början av 1920-talet. Hyresvärd var hans vän Karl Fazer, och kontraktet var förmånligt. Hyresvärden kunde inte säga upp det.
- Inför marskalkens 75-årsdag ville den finska staten iståndsätta Marmorpalatset på Östra allén och skänka det till Mannerheim men han var inte med noterna. En motivering var att han inte ville avstå från havsutsikten.
- Hemmet förvandlades till museum efter Mannerheims död i januari 1951.
- Utställningen Mannerheim 1914 pågår till den 30 november 2014. Museet är öppet för allmänheten fredagar, lördagar och söndagar klockan 11–16. Museet får ses endast på guidad rundtur, den sista turen startar kl. 15.
Mannerheimmuseets nya utställning Mannerheim 1914 fokuserar dels på åren innan första världskriget och dels på Mannerheim under första världskriget. Åren i Polen dokumenteras med Mannerheims ulansabel och några foton från bland annat skjutövningar med regementet.
I en vitrin ståtar Mannerheims skinande röda jaktfrack, sporrar och blanka stövlar, storlek 43. I samma vitrin hittar vi ett foto av en avspänd och leende Mannerheim, bekvämt tillbakalutad. Fotot är taget 1913, ungefär ett år före krigsutbrottet.
Första världskriget utbröt sommaren 1914 och i september fick systern Sophie Mannerheim ett brev:
"Min kära Sophie,
många gånger har min afsikt varit att tillskrifva dig ..." börjar brevet där Mannerheim hoppas att fadern, som han regelbundet brevväxlade med, har hållit syskonen underrättade om vad som händer.
En knapp månad senare, den 8 oktober, skriver Mannerheim till sin far, Carl Robert Mannerheim. Brevet har tydligen censurerats eftersom två rader är överstrukna med tjock svart penna och förmodligen har fadern aldrig hunnit läsa brevet. Han avled en dag senare, den 9 oktober 1914.
Något tidigare har Mannerheim fått den överraskande nyheten att hans äldsta dotter Anastasie Mannerheim konverterat till katolicismen och blivit novis i ett kloster i Kent. Anastasie Mannerheim avlade aldrig nunnelöftet men förblev bosatt i England för resten av livet.
Aktieoro
I början av första världskriget var Mannerheim befälhavare för den ryska Gardeskavalleribrigaden och stationerad i Warszawa. Hösten 1914 erhöll han Rysslands mest eftertraktade tapperhetsmedalj – S:t Georgskorset. Om detta rapporterade han stolt i ett brev till Sophie Mannerheim:
"Nu om det gäller kan jag dö lugnt, att göra det innan jag hade fått Georgsordens lilla hvita kors hade pinat mig ..."
I samma brev oroade han sig för de ekonomiska följderna av kriget, framför allt för att kriget ska leda till att det inte blev någon utdelning på de Nokiaaktier han ägde. Det skulle, skrev han "... alvarligt inveckla mina affärer".
Sophie Mannerheim var Gustaf Mannerheims älsklingssyster och de två stod varandra nära. När brodern 1915 drabbades av reumatisk smärta i ryggen åkte Sophie, som var sjuksköterska, med honom till Odessa. På utställningen finns foton från den resan.
S:t Georgskorset finns också med på utställningen, som en av de knappt 130 ordnar Mannerheim förärades under sin framgångsrika karriär.
– Korset är en officersorden av fjärde klass och det högsta tecken en man av Mannerheims rang kunde tilldelas, berättar Marja Englund.
1917 befordrades Mannerheim till generallöjtnant men efter krigsslutet avsattes han från det militära. Bolsjevikerna flyttade över honom till reserven. I ett brev till Sophie uppgav Mannerheim sig vara lättad och tyckte det var skönt att dra av sig uniformen. Den 18 december 1917 återvände Mannerheim till Finland men det dröjde inte länge förrän det var dags att klä sig i uniform igen.