Magnus-Maria är stark och brännhet
På tisdag får operan Magnus-Maria sin urpremiär på Åland. Trots att jämställdhet, lesbiskhet och transvestism hör till dess ämnen, handlar operan om mycket mer än hbtq.
MARIEHAMN. På flera avgörande punkter skiljer sig isländska tonsättaren Karólína Eiríksdóttirs opera Magnus-Maria från en traditionell opera. Det är en opera med fler solister än musiker, en opera som saknar huvudrollsinnehavare och där de åtta solisterna, sju sångarna och en skådespelare – alla kvinnor – turas om att axla rollen som Magnus-Maria. Det är en opera nästan helt utan arior, med bara några ariettor, men en hel del ensemblesång.
Framför allt är det en opera som i tider av homodebatter i tv, medborgarinitiativ och riksdagsomröstningar om äktenskapslagar trots sitt historiska ämne behandlar brännheta, dagsaktuella frågor.
I berättelsen behandlas Föglöflickan Maria Johansdotters kamp för frihet och jämställdhet, för att få sjunga och spela, för att helt enkelt få uttrycka sig. Dessutom vidrörs individens roll i förhållande till samhället och prästerskapet – utan att glömma den starka erotiska lusten när Maria i början av 1700-talet i Stockholm uppträder under namnet Magnus Johansson och ligger till höger och vänster, ända tills hon ställs inför rätta för att ha väckt förargelse och skapat oreda, för att ha brutit mot Guds lag och maktens ordning, när hon utgett sig för att vara man. Hon är ju kvinnfolk helt igenom.
På frågan om hon är man eller kvinna svarar hon att hon är både och, men kanske ändå mera man.
Annorlunda process
- Operan Magnus-Maria baserar sig på den verkliga historien om Maria Johansdotter från Föglö, vars öde dokumenterats ingående bland annat i rättegångsprotokoll från tiden.
- Texten är skriven av författaren Katarina Gäddnäs och har bearbetats till libretto av Ann-Sofie Bárány. Musiken är skriven av isländska Karólína Eiríksdóttir och dirigeras av Anna-Maria Helsing. Regissör är Suzanne Osten.
- Alla rollinnehavare, sju sångare och en skådespelare, är kvinnor: Hillevi Berg Niska, Andrea Björkholm, Lisa Fornhammar, Ásgerdur Júníusdóttir, Maria Johansson Josephsson, Therese Karlsson, Annika Sjölund och Frida Josefin Österberg.
- – Allt vi har gjort hittills har vi gjort med och för män, musikteaterstycket Katrina, Rödhamn och så vidare. Det var dags att visa att också kvinnor minsann kan, förklarar idésprutan Barbro Sundback.
- Den starkt erotiska operan framförs totalt sex gånger i Mariehamn nästa vecka, därefter i Jakobstad den 26.7, i Stockholm 30.7 och i Esbo 7.9.
Speciellt för Magnus-Maria är bland annat sättet på vilket operan kommit till. Om en opera av hävd först och främst varit tonsättarens och kanske librettistens skapelse, har mycket kommit att kretsa kring regissören Suzanne Osten som influerat alla delar av verket alltsedan det första projektmötet i fjol våras, till och med det musikaliska.
– Jag föreslog att vi kunde ha lite Ligeti här och lite Hindemith där, eller att vi skulle anspela på en artist som Beyoncé med sin woman power. I och med att Magnus-Maria var en skicklig folkmusiker tyckte jag vi också skulle ha med ett inslag av folkmusik, berättar Osten ivrigt.
Resultatet blev en kompakt föreställning som går vidare i raskt tempo, där det hela tiden händer saker.
Är det korrekt att säga att verket är lika mycket ditt som kompositörens?
– I bästa fall är det här en verklig fusion. Dramaturgin är min, kärnan och tempot är mitt, men när det gäller musiken har Karólína sin egen värld. Så klart jag också kunde ha jobbat med en annan kompositör. I framtiden gör jag kanske en resa med någon annan.
Utmanande partitur
Karólína Eiríksdóttir har själv svårt att beskriva hur det musikaliska materialet formades och var hon hämtade sin inspiration, men hon visste i ett tidigt skede att varje scen skulle få sin egen karakteristiska utformning. Redan när hon kontaktades visste hon att hon ville jobba med projektet.
– Personligen tände jag direkt på ämnet, både för att operan handlar om jämställdhet och sexuellt likaberättigande, bägge viktiga för mig, säger Eiríksdóttir.
Eiríksdóttir vävde bland annat in en åboländsk polska i partituret, både i en "ren" version och mera komplicerad form. Det var Suzanne Ostens idé att dirigenten Anna-Maria Helsing mitt i föreställningen skulle lägga taktpinnen åt sidan för att spela polskan på scenen.
Redan från början deltog Eiríksdóttir också i workshopar med de sju handplockade sångerskorna, för att lyssna lyhört till deras tonlägen och omfång.
– Det speciella med den här processen har varit att arbetet varit så fysiskt, att vi genast från början integrerats. När vi först träffades sjöng jag för Karólina en aria ur Ligetis Den stora makabern och när jag sedan fick se partituret märkte jag att det verkligen var skräddarsytt för mig. Det var verkligt glädjande, säger sopranen Lisa Fornhammar.
För sångarna blev operan givetvis krävande, med atonala melodier och extrema röstlägen och litet eller obefintligt stöd från orkestern.
– När jag såg noterna slogs jag först av hur konservativ min stämma var, med bara konventionella toner och spelsätt, men när jag hörde sångarna förstod jag att orkestersatsen utgör ett slags ram för sången, förklarar Juho Laitinen, ensemblens cellist.
Berörs personligt
Ensemblen dirigeras av Anna-Maria Helsing, som jobbat med sångarna sedan början av juni och bland annat lagt ner en hel del möda på att göra texten hörd.
– Med åren har jag börjat fatta hur viktig texten är och den svåraste delen i det här verket är absolut sångstämmorna, förklarar Helsing.
Hon har också format ett djupt personligt förhållande till operan och ämnet. Själv säger att hon att hon kommit att identifiera sig med Magnus-Maria.
– Jag identifierar mig med Magnus-Maria för att vi båda verkar i ett mansdominerat yrke, för att vi båda har haft musiken som uttryckssätt och för att vi båda fått kämpa för att få uttrycka oss, säger Helsing, som växte upp som Jehovas vittne även om hon senare lämnade rörelsen.
Men det finns också skillnader mellan Magnus-Maria och Anna-Maria.
– En märkbar skillnad är att jag velat stadga mig. Det ville inte Magnus-Maria.
Det är ingen händelse att operan visas sex gånger i samband med den första prideveckan i Mariehamn nästa vecka och att föreställningen därefter åker på turné och visas i samband med prideveckorna i Jakobstad och Stockholm senare i juli.