Julius Uusikylä

Regnet piskar och ingen sommarvärme går att tala om. Det är inte ett lätt duggregn, utan ett riktigt oväder med blåst och droppar som orytmiskt slår mot hjässan.

Orphaned Land från Israel spelar på den mindre Tuskascenen då jag anländer och köerna till inträde, wc och öltälten är obefintliga. Har folk verkligen stannat hemma på grund av det dåliga vädret eller är det bara så att söndagens program på Tuska inte är så populärt?

Hur som helst är det en utmärkt idé att söka sig till klubbscenen inomhus i pannhallen där Speedtrap spelar. På scenen står killar med meterlångt hår och ansikten prydda av diverse skägg och mustascher, som uppenbarligen har det väldigt roligt och spelar alldeles lysande speed metal med något slags hårdrockinslag. Gitarrerna shreddar och ylar och sångaren har en stark, hög stämma, litet i stil med Ronnie James Dio.

Speedtrap har gett ut den fullständigt strålande skivan Powerdose, som består av trettio minuter tät, packad briljans och mest är det  albumets låtar som ohämmat dundrar på. Men ack och ve – det ekar alldeles fruktansvärt i salen. Pannhallen i Södervik är kanske inte det perfekta utrymmet för just den här snabba och tunga musiken. Men Speedtrap levererar, med glädje och energi.

Majestätisk black metal

Däremot är det grå ovädret en alldeles utmärkt inramning för norska Emperor. De är med blodigt allvar som showen på huvudscenen avverkas – sångaren Ihsahn (Vegard Sverre Tveitans) growlar högt. Spelningen är hård, tung och kall, precis som black metal ska vara. Samtidigt  slutar regnet för resten av kvällen och lite mer folk hittar till huvudscenen.

Trots det måste kanske Emperors spelning ses som en kuriositet. Bandet som inte mera är värst aktivt gör en miniturné för att fira tjugoårsjubileet av skivan In the Nightside Eclipse – utöver det har de inte gjort några spelningar under de senaste åren. Festen till ära har man tagit med Faust, mannen som suttit i fängelse för mord, som maskinartat hackar på trumskinnen. Vad ska man tycka om det?

Bandet som har varit tonsättande för hela black metal-genren avslutade Tuskafestivalen med en majestätisk och väldigt gråsvart spelning. Samtidigt var det troligen den sista chansen att se Emperor uppträda i Finland. Det var värt att uthärda ösregnet för den här sortens kuriositeter.