Brittisk feminist näst ut på scenen
För tredje året i rad ordnar föreningen Lust ett projekt kring nyskriven dramatik på Hangö Teaterträff. Den här gången är det dramatikern Caryl Churchill som ska sättas upp av tre regissörer som alla får en dag och en egen skådespelartrupp till sitt förfogande.
Top girls var den brittiska dramatikern Caryl Churchills stora genombrott. Pjäsen från 1982 kritiserar thatcherismen och tanken om den framgångsrika kvinnan som någon som skördar personlig ekonomisk vinst i stället för att kämpa för kvinnors kollektiva rättigheter.
Pjäsen var nydanande och sedan dess har Churchill fortsatt att överraska och ifrågasätta i sin dramatik. I Love and information från 2012 behandlar hon informationsöverflödet och i Ding dong the wicked från 2013 krig och nationalism.
– Hon känns fräsch och ny, och har lyckats förnya sig genom åren. Det är intressant att någon kan kännas ny både på 1970-talet och på 2010-talet, konstaterar skådespelaren Lidia Bäck.
Bäck hör till föreningen Lust (Långsiktig utveckling av svenskspråkig teater), som nu ska se till att Caryl Churchill för första gången spelas på svenska i Finland. På lördag ordnas nämligen ett uppspel av en än så länge okänd Churchill-pjäs i Hangö.
Allt handlar om att kasta sig ut i det okända – precis som med Lusts två föregående evenemang, Projekt Jelinek och Projekt Schimmelpfennig.
Tre regissörer – Raila Leppäkoski, Aleksis Meaney och Tove Appelgren – får alla en bit av en Churchill-pjäs som arrangörerna hållit hemlig fram till dess. Efter en kvälls förberedelser träffar regissörerna sina slumpmässigt utvalda skådespelartrupper och några timmar senare bjuds publiken in för uppspel.
– Det är en speciell situation för skådespelare och regissörer, man har en dag på sig och får jobba intensivt. Någonstans där kan det bli ganska kravlöst, det finns en sorts skön icke-prestation. Man får dessutom jobba med folk från olika städer och teatrar under precis samma förutsättningar och det har visat sig vara fruktbart, säger skådespelaren Alexandra Häggman, som är en av arrangörerna.
Det som händer i Hangö är i själva verket kronan på verket. Under det gångna året har pjäsläsningar med olika ospelade dramatikers texter ordnats på finlandssvenska teatrar. Den i dag fem år gamla föreningen Lusts syfte är trots allt att väcka intresse och bredda förståelsen för teater, bland annat så att begreppet också skulle rymma en referens till den internationella samtida scenkonsten.
Fram med nya texter
– Vårt mål är att presentera de här ospelade pjäserna så att någon förhoppningsvis blir taggad och vill jobba vidare med dem, säger Alexandra Häggman.
Caryl Churchill är spelad och omtyckt i den engelskspråkiga världen, men för Lidia Bäck och Alexandra Häggman är hon en relativt ny bekantskap.
– Jag överraskades av att ingen presenterade henne på Teaterhögskolan! Jag blir intresserad av det jag läser om henne, att hon väldigt tidigt tog influenser från andra genrer som dans och bröt mot konventioner och den traditionella dramatiska texten, säger Lidia Bäck.
Churchill är också känd för sin socialistisk-feministiska kritik av samhället.
– Som kvinna i den här branschen och som en dramatiker som skriver i samma tradition som Brecht, som alltid uppfattar teater som politisk, går det kanske inte att undvika att också kritisera maktstrukturer och att vara feminist, säger Lidia Bäck.
Churchill har haft flera succéer i den anglosaxiska teatervärlden. Hennes okonventionella sätt att skriva kan ändå vara orsaken till att hon inte satts upp hos oss.
– Jag tror man snarare är rädd för att publiken inte skulle komma, än för att själv jobba med texterna, säger Alexandra Häggman.
Lusts evenemang har varit populära både bland branschfolk och publik. Lidia Bäck tror att det finns ett genuint intresse för nyskriven europeisk dramatik, också på det finlandssvenska fältet.
– Men när det verkligen kommer till kritan refereras det till publiksiffror, statistik och pengar, att man ska ge publiken det den vill ha. Jag önskar att de här tråkiga fördomarna om publiken skulle försvinna.
Varför är det då så viktigt med nya texter på scenen?
– Teater, som är en av få konstformer som verkligen sker här och nu, har ett ansvar att spegla sin åskådare, att lyfta upp och diskutera det som är aktuellt i samhället. Det är en självklarhet att teater ska leva i nuet, men det gör teatern verkligen inte gör alla gånger. Tvärtom är den en konstform som ofta blickar bakåt. Då menar jag inte att man inte skulle få spela Shakespeare, men det finns ett konstigt tillbakablickande och en glorifiering av det som är gammalt, säger Lidia Bäck.
– Klassikerna är jätteviktiga, men det kommer hela tiden nya som har samma potential. Teatern borde vara på hugget, inte luta sig tillbaka, säger Alexandra Häggman.
Projekt Churchill går av stapeln på Satama i Hangö, Nycanderg. 1, lördag kl. 18. Evenemanget är avgiftsfritt men biljetterna går åt snabbt.