Högt, lågt, brett och smalt
Philip Teir har kollat in Yle Fems två nya kulturprogram i vår: Kollektivet och Lasso. Han ser det Yle-puttriga som ett problem.
Svenskfinland har begåvats med två nya kulturprogram på mindre än en vecka. I fredags var det premiär för nya Kollektivet, det lättsammare alternativet, ett slags Buu-klubben i vuxen variant. Och det behöver absolut inte tolkas negativt: Buu-klubben hör ju till Svenska Yles mer lyckade program.
Sanningen är väl att det skulle krävas någonting riktigt omskakande för att verkligen bli imponerad. Kollektivet visar sig vara alldeles rimlig finlandssvensk kultur-tv-light, ingenting banbrytande, oförargligt. Den som botaniserat i Yles arkiv vet att finlandssvenska programledare blivit mindre polyesterstela under 2000-talet och det är kanske där som Kollektivet firar sina största segrar. Ingen av programledarna är rädd för kameran och Petter Sandelin pratar som om han satt i en soffa med sina vänner. Men när Pia-Maria Lehtola intervjuar den danska kläddesignern Henrik Vibskov känns det ändå som att det blir en påfallande kontrast mellan det Yle-puttriga och Vibskovs mörka apparition. Tittaren hade också väldigt gärna fått en introduktion till Vibskovs designuniversum, i stället för ett abstrakt och glatt resonemang om hattar.
Det här är delvis ett problem också i kulturmagasinet Lasso, som har premiär i kväll och ska ses som Kollektivets mer eftertänksamma och mogna storasyster. Sebastian Bergholms inslag om dansteater Eris Simone Weil-föreställning hade egentligen bäddat för en mer inträngande ingång till Weils tankevärld. Stefan Brunows miniessä om Georg Henrik von Wright går djupare.
Jag föredrar det sömlösa upplägget i Lasso, där hela avsnittet kretsar kring ett tema. I premiäravsnittet handlar det om apokalypsen, och inledningsvis möter vi konstnären Eero Yli-Vakkuri som har ett projekt som går ut på att utforska hästen som ett framtida, ekologiskt fortskaffningsmedel.
Svenska Yle har inte samma resurser som den uppenbara förebilden Kobra i SVT – och därför bjuder inte Lasso på några internationella nedslag, även om temat handlar om universums undergång. Inte heller Kollektivet tar oss riktigt ur vårt mentala Strömsö. Om man får önska något av Yle i framtiden är det att faktiskt ge lite större resurser till sina redaktörer.
Lasso sänds i Yle Fem onsdagara kl. 20.00, repris söndagar kl. 16.45.
Kollektivet sänds i Yle Fem fredagar kl. 18.30, repris lördagar kl. 17.25.