När din hjärna slutar att fungera
Hur kan en man köpa sex av en kvinna med en utvecklingsstörning utan att ana oråd? HBL-journalisten Jeanette Björkqvist har gjort research för en dokumentärpjäs och läst in sig på märkliga förklaringar.
– Det finns miljoner förfärliga historier om människohandel i världen, men vi behöver diskutera just det som sker i Finland. Mest rätt blir föreställningen om det finländska perspektivet bevaras, säger journalisten Jeanette Björkqvist om sin första erfarenhet som pjäsförfattare.
Hon har gjort researchen för den dokumentärpjäs om människohandel, Kvinna till salu, som har premiär på Svenska Teaterns Nickenscen den 21 februari. Hon har läst forskningsrapporter, utredningar och rättegångsprotokoll, intervjuat allehanda sakkunniga och tittat på dokumentärfilmer.
Efter det har hon skrivit en fiktiv berättelse om ”Katja”, där hon försökt få med den nedbrytningsprocess som resulterar i att en kvinna blir offer för människohandel med sexuella förtecken.
Dessutom har hon omformulerat rättegångsjargong till narrativ prosa, för att levandegöra några dokumentära fall. Det här materialet har sedan resten av arbetsgruppen – regissören Marcus Groth, skådespelarna Anna Hultin och Niklas Åkerfelt – gjort en pjäs av.
Vad koppleriet rymmer
Björkqvist hoppas att pjäsen ska ge impulser till en diskussion om hur brottet människohandel med sexuella förtecken begås i Finland, och om vad frivillighet egentligen innebär.
– Juridiskt talar vi om ett tiotal fällande domar för människohandel, av vilka ungefär hälften handlat om sex. Två av sexfallen handlade om utvecklingsstörda estniska kvinnor, och så fanns en brutal finsk modellagenturhärva. Sen har vi mycket fler fall av grovt koppleri. De bygger ofta på antagandet att kvinnorna på någon nivå ”frivilligt” valt det här redan i sina egna hemländer innan de kommit hit. Men hur det valets premisser sett ut säger rättens bedömning här ingenting om.
Det Björkqvist försökt sovra fram ur sitt material är den komplexa bilden bakom de val som gör att kvinnor söker sig från till exempel de baltiska länderna eller Östeuropa till Finland för att sälja sina kroppar.
– Vi talar inte om universitetsstuderande som väljer mellan ett trist kassajobb i Tölö eller extraknäck som prostituerad. Vi talar om situationer där valet kan stå mellan att sälja sin kropp eller stjäla för att kunna överleva eller försörja sitt barn.
Många av de utländska kvinnor som säljer sex i Finland är ensamstående mödrar med barnen kvar i hemlandet.
Björkqvist berättar om den tjeckiska kvinna som kom till Finland för att sälja sex till kunder som ville ha våldsamt analsex eller sätta munkavle på henne. Hon hade blivit sexuellt utnyttjad i bandomen, utsatts för våld i äktenskapet, och hade fyra barn som socialmyndigheterna tagit hand om.
Hennes främsta motiv var att ordna upp sin ekonomi för att få tillbaka barnen. I Finland bröts hon gradvis ner psykiskt tills hon var i så risigt skick att en kund som hon tog emot på sitt hotellrum avstod från att genomföra den planerade akten och i stället rådde henne att ringa ambassaden. (Hon hade med hjälp av Googles översättningsprogram lyckats förklara för honom att hon behövde hjälp – hon talade bara tjeckiska.)
De personer som ordnat kvinnans resa och skött kommersen kring henne åtalades i första hand för grov människohandel och grovt koppleri, men dömdes slutligen för koppleri.
Rättväsendet beklagar att hennes slutarmuskel skadats av de många våldsamma penetrationerna ”men det handlar inte om någon grov kroppsskada som uppkommit på grund av de åtalades försummelser”. Domen har överklagats, och kommer upp i hovrätten så småningom.
Entreprenörer och offer
Sextransaktioner som går i stöpet för att försäljaren är ett psykiskt vrak med skadad slutarmuskel är inget man gärna tänker på. Kan vi inte se till att alla får köpa vad de vill bara av såna som vill sälja det, i en anda av fritt entreprenörskap utan skam?
– När man talar om sexköp är det jättesnabbt nån som kommer dragande med ”den lyckliga horan” eller ”sexarbetaren som entreprenör”. Och visst, vi behöver en detaljerad och ärlig diskussion om prostitution i Finland, där alla aktörer blir synliga – de som köper, de som säljer, och vilka alla orsaker som kan finnas bakom tvånget eller valet att sälja sex, säger Björkqvist.
– Men diskussionen måste också handla om hur vi skyddar dem som är mest utsatta, dem som kommer från det svåraste underläget. Människohandeln hänger samman med den stora strukturen, med enorma skillnader i hur resurser och trygghet fördelas i världen och i samhället.
Björkqvist har inget snabbt svar på frågan om kriminalisering av sexköp skulle vara ett steg åt rätt håll.
– Tv-programmet Kalla faktas färska granskning i Sverige där sexköp är kriminaliserat tyder på att lagen inte fungerat som ”moralisk signal” på det sätt man hoppats. Där kan man på nätet se en ny generation av sexköpare växa upp. Det här sammanhänger med vad som försiggår i samhället annars. Statistik visar att 40 procent av flickorna i högstadiet upplever att de någon gång blivit sexuellt trakasserade, av vuxna män eller av jämnåriga.
”Jag var ju inte där för att prata”
Vad var det underligaste eller värsta i allt hon läste om hur finska män köper sex i Finland, undrar jag.
– Det som fick mig att haja till var de två fallen med de estniska kvinnorna med utvecklingsstörning, och ett fall med en 17-årig rumänska. I fråga om estniskorna krävdes ingen specialkompetens för att se att inte allt stod rätt till med dem. Den rumänska flickan hade sex med hundratals män i baksätet på en bil och de misstänkte tydligen ingenting heller. I det ena estniska fallet blev en hel rad köpare dömda till böter, vilket alla utom en nöjde sig med för det blir ju minst publicitet på det sättet. En överklagade, med motiveringen att han omöjligt kunde ana hur det stod till med kvinnan som bara talade estniska. Han friades.
En försvarslinje för männen som inget märkt var att ”jag var ju inte där för att prata”. En annan var den hormonella kognitionsstörning som vissa män anser att styr deras liv, ”när kuken står slutar hjärnan fungera”.
Annars vet man inte så mycket om hur män egentligen resonerar när de köper sex. De få undersökningar som finns tyder på att sexköparen socioekonomiskt kan se ut ungefär hur som helst – många är familjefäder med liv som ser välordnade ut.
I samband med föreställningarna av pjäsen Kvinna till salu kommer publiken att erbjudas tillfälle att diskutera frågor om människohandel och sexköp med olika experter, bland andra minoritetsombudsman Eva Biaudet, som 2007–2010 fungerade som särskild representant för bekämpning av människohandel vid OSSE.
Programbladet är en broschyr på 24 sidor där Björkqvist sammanställt fakta om ämnet.