Viggo Wallensköld bildkonst ofta "stympad"
Bildkonstnären Viggo Wallensköld får ett pris ur Marcus Collins fond för sitt mångbottnade och berörande måleri.
Kvinnorna på Viggo Wallenskölds (f. 1969) målningar är ofta stympade. De saknar ofta armar, ben eller hela underkroppen. Den utsatthet och otrygghet som de förmedlar föder en stark medkänsla.
– Jag jobbar intuitivt, allt kommer från mig själv. Målningarna handlar om identitet och mänsklighet. Jag intresserar mig för hur man blir sedd, identiteten kan vara något annat än det man ser, säger Wallensköld.
Målningarna kan ses som ett slags mentala självporträtt eller fragment av berättelser, också andras – sammantaget hans upplevelse av samtiden.
– Måleriet är för mig en intensiv upplevelse, jag målar inte verklighet utan känslor, säger Wallensköld som aldrig använder modell för sina verk.
Trots det kusliga finns en stilla harmoni i målningarna. Kvinnorna i de borgerliga interiörerna framställs ofta som stilleben: instängda, maktlösa, men med värdig hållning.
– Den otrygga stämningen kommer av att jag kombinerar skönhet med något som inte passar idealen, inte direkt något fult, men något som är annorlunda.
Wallensköld håller nu på med de sista förberedelserna för en soloutställning som öppnas den 21 februari på Tavastehus Konstmuseum. Han bor sedan sex år tillbaka i Tammerfors och har för tillfället ett femårigt arbetsstipendium.
– Jag har också kunnat sälja mina arbeten, men det är aldrig något jag kan räkna med. Jag är ingen fabrik som tillverkar konst för att kunna sälja.
Pengar från eventuell försäljning från en utställning borde också räcka i flera år.
– Som konstnär måste man alltid leva med den osäkerheten. Därför är stipendier mycket viktiga, de ger en trygghet.
12 000 euro är prissumman från Marcus Collins fond.
– Det är verkligen fint, säger Wallensköld glatt överraskad.