Museer är mer än tavlor
Under sina tolv år som museichef på Konsthallen och Ateneum lärde sig Maija Tanninen-Mattila att innehållet är huvudsaken och att museibesökarna blir allt kräsnare. Nu är hon tillbaka där karriären startade, som chef för Helsingfors Konstmuseum.
En gång spelades det tennis i funkisbyggnaden som ritades av Helge Lundström och invigdes 1937. I dag är Tennispalatset ett musei- och biopalats. Maija Tanninen-Mattila guidar oss bland flimrande konst som dominerar väggarna. Utställningen Play! presenterar mediekonst och har nyss öppnat.
Men Tanninen-Mattilas tankar är redan inriktade på 2015 då konstmuseet öppnar efter en renovering. De lokaler som står tomma efter att Kulturernas museum flyttat ut ska slås ihop med Helsingfors Konstmuseum som i ett slag blir dubbelt så stort.
Också frågan hur konstmuseet ska synas i stadsbilden, till exempel på Banan, som löper nedanför museet, sysselsätter den nytillträdda chefen.
– Vi borde hitta på något där, säger Tanninen-Mattila som har utsikt ner mot Banan från sitt kontor.
I centrum av Helsingfors går det inte att klaga på museibrist. Ateneum, Kiasma, Konsthallen, Amos Andersons konstmuseum och Helsingfors Konstmuseum ligger tätt. Det å sin sida innebär att museerna måste veta vad de vill satsa på.
– Modernismen är en av våra röda trådar. Vi vill lyfta fram modernismen i bildkonsten, arkitekturen och designen och göra det i samarbete med Arkitekturmuseet och Designmuseet, säger Tanninen-Mattila.
– Dessutom vill vi utgå från att Helsingfors är vår stad och behandla det urbana i frågeställningar om ekologi, mat, boende. Det här låter tråkigt men kan bli verkligt spännande i form av en utställning.
Hur ser du på det nya Amos Anderson-museet som planeras under Glaspalatset?
– Med glädje. Jag ser synergieffekten mellan två byggnader som representerar funkisstilen.
Guggenheim då?
– Ja, vad ska jag säga? Oberoende av om Guggenheim kommer eller inte så fokuserar vi på det här huset.
- Ålder: 55 år.
- Familj: Läkarmake och två vuxna söner.
- Karriär: Filosofie kandidat-examen från 1989. Arbetade fram till 2001 som amanuens, intendent och tf. museichef vid Helsingfors stads konstmuseum. Chef för Helsingfors Konsthall 2001–2006 och chef för Ateneum 2006–2013. Utnämndes i oktober till chef för Helsingfors konstmuseum. Var enväldig domare i årets Fack-Finlandia och den som utsåg vinnaren, Ville Kivimäkis bok Murtuneet mielet.
- Senast lästa bok: Murtuneet mielet. I två veckor läste jag nästan oupphörligen så nu kopplar jag av med Jamie Olivers mattidningar.
- Senast sedda utställning: De Ungas utställning i Konsthallen och Marja Suna på Galerie Anhava.
- Favoritkonstnär: Det varierar från timme till timme.
- Favoritkonstnär när jag vill komma ner i varv: Matti Kujansalo.
- Gillar: Allt.
På tal om den ryska museibesökspotentialen konstaterar Tanninen-Mattila att ryska besökare är bildade och kunniga museibesökare värda att satsa på.
– Men jag tror inte att de kommer till Helsingfors för att se rysk konst. Inte åker finländarna till Sankt Petersburg för att se finländsk konst heller.
– Den största utmaningen ur museernas synvinkel är de stora politiska problem som borde åtgärdas. Visumfriheten till exempel.
Under sin förra period på Helsingfors stads konstmuseum var Maija Tanninen-Mattila med om att skapa jättesuccéer som utställningarna med konst av YokoOno och fotografier av Annie Leibowitz. Men i dag behövs mer än en fin utställning för att museibesökaren ska bli tillfredsställd.
– Finländarna besöker gärna museer utomlands och förstår att efterlysa fina utställningar. Dessutom är man noga med hurudant museikaféet är, hur toaletterna ser ut och vill gärna fynda originella gåvor i museishopparna.
Också inställningen till offentlig konst har förändrats.
– Förr handlade diskussionen bara om graffiti och bronsskulpturer. I dag är invånarna engagerade och det vore härligt att få till stånd en aktivare dialog kring den offentliga konsten.
För några veckor sedan invigdes det senaste verket i Helsingfors samlingar av offentlig konst. Heli Ryhänens skulptur Citydjur finns i Gårdsbacka och är en staty i brons som det är tillåtet att klättra på. Helsingfors stad arrangerar guidade vandringar till olika offentliga konstverk i staden.
Museiturist
Maija Tanninen-Mattila är känd som turisten som gärna ränner runt på museer. Giganterna, som Metropolitan Museum i New York och Louvren i Paris, är underbara för att de skänker anonymitet. Museibesökaren kan strosa omkring, välja det man vill se ur det enorma utbudet och glädja sig över att vara omringad av ett oändligt antal konstskatter.
De mindre hemmuseerna erbjuder en historia och ett människoöde. Maija Tanninen-Mattila lyfter fram Anne Frank-museet i Amsterdam och Sir John Soane-museet i London.
– På Anne Frank-museet inser man hur starkt intrycket av ett tomt utrymme kan vara. Utställda är endast Anne Franks dagbok, ett brädspel och några filmstjärnebilder.
– Och John Soane var en samlare. Hans forna hem är proppfullt av antika skatter och andra dyrgripar.
Själv insåg Maija Tanninen-Mattila att museivärlden var hennes gebit redan 1983 då hon hoppade in som guide på Ars 83. Hon fortsatte som guide i flera år tills hon avancerade till amanuens, intendent och museichef.
Innan Helsingfors Konstmuseum i augusti 2014 stänger för renovering hinner Tanninen-Mattila presentera två utställningar – en fotoutställning om Charlie Chaplin och en utställning med titeln Ensam. Den senare är sammanställd av verk ur museets egna samlingar.