Ruskiga tongångar i Jakobstad
Rusk heter den nya kammarmusikfestivalen som ordnas i Jakobstad den här veckan. Klarinettisten Christoffer Sundqvist vill bjuda Jakobstadsborna på något annat än vardagsmat.
Även om klarinettisten Christoffer Sundqvist är född i Stockholm, är det Jakobstad som är hans själsliga hemvist. Där växte han upp, där gick han i skola och dit återvänder han nu som konstnärlig ledare i dubbel bemärkelse.
Dels är han relativt ny frontfigur för Jakobstads sinfonietta, utbildningsorkestern för blivande proffsmusiker i staden. Dels är han tillsammans med tonsättaren Sebastian Fagerlund konstnärlig ledare för den nya kammarmusikfestivalen Rusk som börjar i morgon och pågår till söndag. Fagerlund är samtidigt festivalens tematonsättare.
– Det är roligt att göra något i Jeppis. På pop- och rocksidan har staden redan länge varit förknippad med framåtanda och innovation, men det är dags att också de klassiska musikerna visar vad de går för, säger Sundqvist bestämt.
Nya väggar förpliktar
Sinfoniettan ger cirka 4–5 egna konserter per år och i orkestern spelar såväl proffs som amatörer, något som Sundqvist ser synnerligen positivt på. Att klarinettisten Sundqvist valdes till konstnärlig ledare förklarar han själv med sina kontakter.
– Jag är inte dirigent, och jag tänker inte börja dirigera, utan överlåter det åt dem som kan det bättre. Men min styrka är mina kontakter och dialogen musikerna emellan, repertoaren och idéerna.
- Föddes 1978 i Stockholm. Studerade vid Jakobstads konservatorium för Bernhard Nylund och vid Sibelius-Akademin för Anna-Maija Korsimaa.
- Familj: Fru och två barn, 2 och 5 år.
- Aktiv som solist, kammar- och orkestermusiker. Soloklarinettist i Radions symfoniorkester sedan 2005.
- Spelar nästa vår Fagerlunds klarinettkonsert i Tyskland, Erkki-Sven Tüürs klarinettkonsert med Estniska radions symfoniorkester och Hakolas klarinettkonsert i Norrköping.
- I dagarna utkom inspelningen av Pehr Henrik Nordgrens klarinettkonsert med RSO under Juha Kangas (Alba).
Den nya Schaumansalens akustik och campuset ritat av Roger Wingren får också beröm och Sundqvist talar om campuset som en stad i staden med sina kvarter och gatskyltar. Det påminner om Musikhuset i Helsingfors, fast stiligare, viskar han försiktigt.
– Plattformen som vi har – själva huset och väggarna – medför också ett ansvar. Nu när huset står där, måste vi se till att erbjuda ett tillräckligt högklassigt program.
En av de nya satsningarna i Schaumansalen är Rusk-festivalen, där programmet tycks ha fötts som genom en associationstråd. ”Rusk skall vara en viktig smältugn där kreativiteten får flöda”, slår de konstnärliga ledarna fast på hemsidan och något av detsamma upprepar Sundqvist när vi möts. Fagerlund blandas, något överraskande, med tyskt och ungerskt och som en röd tråd genom allt detta går ljuset.
På programmet står bland annat Haydns Zigeunertrio, Brahms klarinettrio och Ligetis trio för horn, violin och piano – Hommage à Brahms. Fagerlunds solopianostycke Licht im Licht tar avstamp i Sankt Antoni-koralen som utgjorde grunden för Brahms Haydnvariationer och så vidare.
– Dessutom tros Brahms ha varit den första tonsättaren som komponerade i skenet av en glödlampa, säger Sundqvist och skyndar att tillägga att också Albert Braun, lektor vid yrkeshögskolan Novia, haft sitt finger med i ljusinstallationerna.
Själv säger Sundqvist att han hade svårt att hitta på ett namn för festivalen, men som alltid kom nätet väl till pass.
– Jag slog upp Musik på Wikipedia och där angavs rusk som ett gammalt ord för musik. Jag kollade saken med Fabian Dahlström som inte har hittat något belägg för påståendet i sina källor, men det verkar som om rusk förr syftade på prassel och ljud snarare än väder, förklarar Sundqvist och ber att få låna min pekdator för att visa.
Speciellt glad tycks han vara över att musiker som franske valthornisten Hervé Joulain och violinisten John Storgårds medverkar.
Ett oslagbart par
För den som följt Sebastian Fagerlund och Christoffer Sundqvist är det ingen överraskning att just dessa två herrar svarar för upplägget. Första gången de samarbetade var för femton år sedan i Emanations och efter det har Sundqvist varit den klarinettist som Fagerlund i första hand anlitat. Sundqvist uruppförde Fagerlunds klarinettkonsert 2006 och har sedermera spelat in verket och framfört det flitigt. Sundqvist säger sig också ha märkt hur Fagerlunds stil förändrats med åren.
– Det handlar om små förändringar. I Emanations fanns något melismatiskt och mycket rytmiskt, men jag tror Basse med åren vågat bli ännu mera minimalistisk. Det roliga är att just Transient Light som nu uruppförs återspeglar många av hans tidigare stilar. Det är också hans första verk med valthornet i fokus.
Trots det nära samarbetet med Sebastian Fagerlund har Sundqvist också varit öppen för andra verk och tonsättare. Tidigare i höst uruppförde han Erkki-Sven Tüürs klarinettkonsert och tidigare har han tagit sig an konserter av både Kimmo Hakola och Magnus Lindberg. Nyutkommen är också inspelningen av Pehr Henrik Nordgrens klarinettkonsert från 1970, som tonsättaren skrev för kantele, dragspel och stråkharpa
– Det är ett verk med en styrka och kraft som bara finns i Nordgrens musik.
För många är Sundqvist också bekant som RSO:s eminente soloklarinettist som man gärna lyssnar på i stycke som stycke. Något av det svåraste med arbetet som orkestermusiker säger Sundqvist är att veta när man kan ta ut svängarna och när man skall hålla igen.
– Idealet är att vara så lugn i sinnet att man kan börja lyssna på sig själv och till och med reagera på det man nyss spelade.