”Han rör sig smidigt som en orm”
Vänskapen mellan Helene Schjerfbeck och den betydligt yngre skådespelaren Matti Kiianlinna är temat för en ny pjäs, skriven av författaren Sirpa Kähkönen.
Det blev en kort, men intensiv vänskap. Matti Kiianlinna besökte Helene Schjerfbeck i hennes hem i Ekenäs och de två diskuterade litteratur, filosofi och konst. Den reserverade och åldrande Helene Schjerfbeck hade äntligen träffat någon som gav henne intellektuellt utbyte.
– Men Schjerfbeck var också mycket intresserad av Kiianlinnas fysiska uppenbarelse. I ett brev skriver hon att ”han rör sig smidigt som en orm”, säger Sirpa Kähkönen.
– Jag tolkar det som att hon uppfattade Matti Kiianlinna som en skönhet.
Matti Kiianlinna var son till Berndt Kiianlinna (född Nyberg) som var direktör för tvångsarbetsanstalten i Ekenäs. Anstalten var inhyst i Dragsviks kaserner och fångarna brukade skvallra om att ett av Berndt Kiianlinnas åtta barn var skådespelare.
Fotografier av Matti Kiianlinna visar en osedvanligt vacker ung man, med stora ögon och vågigt hår. Teaterregissörerna gav honom gärna rollerna som förste älskare och Kiianlinna var i flera år engagerad vid Nationalteatern i Helsingfors. Därefter flyttade han till Tammerfors. Bland rollerna på Tampereen teatteri fanns rollen som kvinnotjusaren Victor Hoving.
I biografin Oma tie skriver professor Riitta Konttinen om den udda vänskapen mellan Schjerfbeck och Kiianlinna. Och Sirpa Kähkönen tangerar relationen i sin faktabok Vihan ja rakkauden liekit (fritt översatt Hatets och kärlekens lågor) som bland annat handlar om politiska fångar i Dragsvik på 1930-talet.
Enligt den boken brukade Helene Schjerfbeck kalla Kiianlinna för ”en vacker yngling” och ”en fin tänkande ung man”. Schjerfbeck hade, när de två lärde känna varandra, fyllt 60. Kiianlinna var knappa 30.
– För Helene Schjerfbeck innebar vänskapen att hon äntligen hade hittat en människa som såg henne som en konstnärssjäl. Hon levde så isolerat och han måste ha varit exceptionell eftersom hon tog emot honom.
Det finns åtminstone ett porträtt som Schjerfbeck målat av Kiianlinna men målningen är i privat ägo.
Sirpa Kähkönen har under sitt arbete med pjäsen Helene S. inspirerats av andra kända verk av Helene Schjerfbeck, bland dem målningarna Dörren och Skugga på muren som hon gjorde under sin vistelse i Bretagne. I pjäsen förekommer även hennes goda vän, målarsystern Helena Westermarck samt konstsamlaren Gösta Stenman.
– Helene S. är också en pjäs om vänskap och om känslan av förlust. När vänner dör eller försvinner går de inte alltid att ersätta, betonar Sirpa Kähkönen.
Matti Kiianlinna var bara 31 när han avled, eventuellt i en svår influensaepidemi, vintern 1931. Helene Schjerfbeck levde länge och avled i Stockholm i januari 1946.
– Helene Schjerfbeck är ett outtömligt ämne, tycker Sirpa Kähkönen.
– Jag ser henne inte som ett offer utan som en förebild för många konstnärer. Man kan inte utgå från att samtiden ska förstå sig på det man gör.
Pjäsen Helene S. har premiär på Kuopio stadsteater den 6 september 2014.