Zagros Manuchar vill göra film som fyller hjärtat
I Zagros Manuchars debutfilm Salpa kämpar en ung, stammande pojke för att få kontakt med de vuxna omkring sig. – Varje dag går barn till skolan utan att någon ser dem, säger regilöftet Zagros Manuchar.
År 1994 kom Zagros Manuchar till Finland som flykting från Kurdistan i norra Irak. Som yngre var han intresserad av litteratur, spelade amatörteater i Esbo och drömde om att bli skådespelare eller poet. När språkkunskaperna i finska inte räckte övergick intresset till film.
– Jag har alltid haft mycket jag vill få sagt. Det handlar inte enbart om min bakgrund, att jag flyttade till ett främmande land som väldigt liten. Alla människor går igenom den typen av omvälvande händelser. Jag syftar snarare på frågor jag länge velat ställa om vad som egentligen är väsentligt i människor liv.
Sin första kortfilm gjorde han som 15-åring. Sedan dess har filmerna kommit till vid sidan om skolarbetet, alltid på djupt allvar och som något värt att kämpa för.
– Skoltiden var väldigt jobbig. I tretton år måste jag fundera på sådant som inte fyllde mitt hjärta. Därför började jag göra film. Mina filmer avspeglar hur jag ser världen och dess rörelser, ljud och människor. Själva berättelsen är jag inte så intresserad av, snarare då de verkliga ögonblicken bakom den.
Att höra till
Manuchar kan vara den unga regissör som finländsk filmbransch så länge väntat på. Bara 23 år gammal debuterar han nu med långfilmen Salpa, om en 14-årig, stammande pojkes kamp för att bli sedd av de vuxna runtom honom. Varken föräldrar eller lärare förstår hans oro och ensamhet. I stället är de kalla och oförstående – en sorts emotionell spärr, enligt regissören.
– Varje dag går barn till skolan utan att någon ser dem. Jag ville berätta om den ensamheten, om att försöka dölja smärta och om att känna sig annorlunda. Underliggande våldsamhet intresserar mig, men om jag ska förstå det måste jag hitta kärnan: vem är människan bakom känslan, vilken miljö har denne vuxit upp i och vilka värderingar har följt med hemifrån?
Salpas unga huvudkaraktär Henri spelas av nu 16-åriga Elis Lindfors, som var 14 då filmen spelades in.
– Jag hade sett Elis i en teatergrupp och visste genast att det var han som skulle få rollen. Ändå provfilmade jag över 100 killar för att vara säker. Elis har en egen puls, han är känslig och begåvad vilket gjorde det möjligt för honom att tolka Henris stamning och tics så att det känns naturligt.
Svårigheten för de vuxna att se och möta pojkens bekymmer är ett centralt tema i filmen.
– Om man stammar märks det tydligt att man skiljer sig från andra. Stamning går inte att dölja. Samtidigt är tillvaron i Henris skola statisk. Ingen där tänker på vad det innebär att höra till, att bry sig om. Sådana frågor upplevs i stället som skrämmande. Till och med i kyrkan förväntar vi oss att prästen ska deklarera hur närhet och tillit fungerar så att vi inte själva behöver fundera ut det. Var finns platsen där man kan få prata, utvecklas och misslyckas?
Utstakad underhållning
Salpa är på många sätt en ovanlig inhemsk långfilm. Den har få huvudpersoner, saknar bakgrundsmusik och är gjord på under 200 000 euro, vilket är rätt lite för en långfilm.
– Inspelningen var tajt men vi kände att vi måste genomföra den. Vi filmade allt på film och scenerna måste lyckas på en till två tagningar. Periodvis kändes det som galenskap. I värsta fall hade vi varit utan film och rejält skuldsatta. Tro mig, det händer.
Som regissör är Manuchar inte särskilt intresserad av vem som har vilken titel – idén om att alla i teamet har ett eget ansvarsområde. Han vill delta i allt och ser gärna att uppdrag går in i varandra.
Vilka utmaningar tycker du att den finländska filmbranschen står inför?
– I dag förhåller vi oss till film som om vi redan vet vad det är. Vi förväntar oss utstakad underhållning med en tydlig början och ett tydligt slut. Men film kan lika gärna vara något annat, en sju timmar lång drömsekvens om man så vill. Genom filmhistorien har de regissörer som haft något att säga alltid varit tvungna att kämpa. Ett angeläget budskap hittas inte i pengar.
Salpa får biopremiär på onsdag den 20 november.