Utmaningar väntar killar i tyll

Iklädda spända trikåer och färggranna tyllkjolar skuttar de omkring i balettsalen på Alexandersteatern. Den här gången är det inte frågan om små söta balettelever som oftast brukar ränna i korridorerna utan ett gäng urbana killar kring trettio som främst dansat på nattklubb i takt till plattor de själva valt ut. Men i kväll finns det regler för hur de ska röra sig. Svetten lackar, benen känns ostadiga och bara att få armarna att sträckas ut i samma linje verkar vara en utmaning. Beslutsamhet verkar det åtminstone inte råda brist på.

– Det handlar om att testa sina gränser och våga göra något som ingen annan gjort. Balett är sjukt svårt, säger dj:n och informatören Jere Leskinen.

– Det känns som om man var bebis igen. Som vuxen gör man vanligen sådant som är bekant från tidigare. Jag har uppträtt tidigare, men det här är något helt annorlunda. Euforin man känner när man lyckas med något som verkar omöjligt är obeskrivbar, säger Janne Vakkilainen, mer känd som musikern och producenten Super Janne.

Någon med svagare nerver kunde få rampfeber och tycka att det hela är pinsamt, men inte Ballereinot, som består av nio killar som aldrig dansat balett tidigare.

– Jag tar ingen stress. Det är roligt och vi är i goda händer med proffsig koreograf, stylist och scenografer, säger Juha ”Dallas” Pitkänen, till vardags dj och kulturarbetare.

Koreografen, det är Henna Riikonen som också grundade den populära vuxenbalettgruppen Wannabe Ballerinas, som fick sin början när Riikonen började hålla balettimmar för sina vänner. Nu håller hon också i trådarna för dess lillebror Ballereinot.

– Det hela började som löst snack på baren för många år sedan, men det tog sin tid innan tillräckligt många faktiskt vågade gå med, säger Riikonen.

Till en början ville killarna bakom ”ballereinorna” hållas anonyma.

– Men det var inte svårt att luska ut vilka de var. De flängde runt hela baren Kuudes Linja och övade sina pliéer och jetéer. De är så ivriga att de filmat stegen på mobilen och övar lite varstans, säger Riikonen.

För sitt solo har Vakkilainen valt några hopp, som också proffsdansare brukar briljera med. För dem har han hittat inspiration på nätet.

– Man blir ordentligt medveten om sin kondition och att man inte är tjugo längre. Det är verkligen fysiskt, säger Vakkilainen och får medhåll av de andra.

– Man blir medveten om muskler man inte vetat att man har. När vi började för ett par veckor sedan kunde jag inte gå på ett par veckor, säger Mikko Antikainen, som jobbar inom mediebranschen.

Stämningen är god och killarna applåderar uppmuntrande var- andras framföranden. De är nästan rörande ivriga och otåliga att visa vad de kan. Eller kanske snarare ännu inte riktigt kan. Trots att de alla jobbar med musik visar det sig ändå vara en utmaning för dem att hitta en gemensam takt, de blir faktiskt tvungna att räkna takten.

Stycket de uppträder med är ännu hemligt men Riikonen avslöjar att föreställningen har en intrig som baserar sig på en känd barnsaga.

– Men vi har förflyttat oss till Berghäll och anpassat berättelsen så att den anknyter till Flow, berättar Riikonen.

Ballereinorna har haft knappa tre veckor på sig att lära sig koreografin och på söndag uppträder de på Heineken Open Source Stage. De har vaskats fram bland andra artister som publiken fått rösta in via Facebook. Leo Karhunen aka dj Fiskars har valt ut de artister som fått mest röster eller är ”mest överraskande”.

– Det blir vår tur strax efter Public Enemy som uppträder på stora scenen intill. Lite pirrigt. Men vi har redan fått förfrågningar om att uppträda på andra ställen trots att vi ännu inte ens har haft en enda show, säger Pitkänen stolt.

I år har Music Export Finland bjudit in den brittiska journalisten Lauren Down från musiktidningen The Line of the Best Fit för att välja ut sin egen favorit som får resa till London i september.

– Klart vi har chanser att vinna. Efter det erövrar vi hela Europa, säger Leskinen med glimten i ögat.

Ballereinorna uppträder kl 18 på söndag på Heineken Open Source stage.