Mångsidig maestro. Atso Almila komponerar också egen musik som han beskriver som dramatisk och romantisk. Han älskar att jobba i dialog med sin orkester.

En maestro med sinne för humor

I höst tar Atso Almila tillfälligt över professuren för dirigentutbildningen vid Sibelius-Akademin. Eleverna älskar den jordnära och uppmuntrande maestron, men i vår avgörs om akademin föredrar ett annat namn för den prestigefyllda tjänsten.

Sprudlande toner av Strauss strömmar ut i Musikhusets Sonore-sal när Sibelius-Akademins symfoniorkester övar inför helgens trettondagskonserter. På några dagar ska de omkring femtio studerandena hitta en gemensam ton under ledning av dirigenten och läraren Atso Almila. Stämningen är ändå förväntansfull och varm.

– Det gäller främst att hitta den rätta tonen i spelandet. Det är en utmärkt övning för unga studerande. Om de hittar en motiverande stämning kommer det att bli riktigt bra, säger Almila.

Tiden kan kännas knapp men det ska vara precis som i det professionella livet. Alla har fått noterna ett par veckor tidigare och har övat in det tekniska.
Almila jobbar i dialog med orkestern och uppmuntrar studerandena att ibland komma med egna lösningar.

– Jag tror det är viktigt för studenterna att spela lättare klassisk musik som Strauss. De lär sig bättre att snabbt reagera på små rytmiska förändringar och hittar en intuition.

Almila har gått i samma klass som de internationellt berömda dirigenterna Esa-Pekka Salonen, Jukka-Pekka Saraste och Osmo Vänskä under ledning av Jorma Panula.

– Vi hade alla våra egna intresseområden. Strax efter att jag gav min diplomkonsert för 35 år sedan började jag på Nationalteatern. Jag komponerade mycket och undervisade redan då yngre dirigenter. Esa-Pekka hade chansen att hoppa över till London då någon blev sjuk. Jag och Jukka-Pekka deltog båda 1982 i en nordisk dirigenttävling i Norrköping och fick delat första pris. Blåsarna lär ha tyckt mer om mig som spelade trombon medan stråkarna mer gillade Jukka-Pekka, som var violinspecialist. Esa-Pekka ville dirigera sina egna kompositioner och blev så populär att han fick allt mindre tid över för komponerandet. För mig tog komponerandet hälften av tiden. Så vi gick skilda vägar.

Ville inte bli stjärna
Almila hade kanske kunnat bli en lika stor stjärna som sina klasskamrater men avstod. Almilas profil är mer ”mysig” – han trivs i mindre kretsar med gemytligare framtoning.

– Jag ville inte resa så mycket eller flytta till andra sidan jorden. Jag var den första av oss som hade familj och ville koncentrera mig på teater- och operaprojekt som var tidskrävande. Jag kände att killarna blev lite besvikna på att jag gick Jorma Panulas väg och valde teatern. Men man måste välja det man faktiskt vill göra och inte det som någon annan tycker. Jag bara älskade det!

Efter Nationalteatern, där han jobbade som teatermusiker i 15 år, blev det mer och mer dirigentarbete liksom också undervisning. Almila har jobbat i många år som lektor på Sibelius-Akademin och från och med augusti blir han tillförordnad professor för dirigent- och orkesterutbildningen när Leif Segerstam går i pension. Uppdraget är för ett år och i vår kommer en ordinarie professor att väljas efter en omfattande ansökningsprocess. Almila är givetvis en av dem som sökt.

Enligt konnässörer inom branschen är Almila en av de viktigaste personerna som under de senaste decennierna påverkat dirigentframgången i Finland och det finns de som tror att han kan ge dirigentundervisningen ett verkligt lyft. Almila har slitit hårt bakom kulisserna och beskrivs som skicklig på att undervisa dirigeringsteknik från början till avancerad nivå i praktiken.

Enligt rykten var orsaken till att det dröjde så länge att hitta någon för posten att man på Sibelius-Akademin ville ha ett mer prestigefyllt namn och först försökte med till exempel Sakari Oramo och Hannu Lintu som tackade nej.

– Sibelius-Akademin har kritiserats för att ha haft för många inbjudna professorer och att ansökningsprocessen måste bli offentlig som i andra universitet. Nu blev det så. Jag har fått mycket stöd i ansökandet och det känns bra. Om platsen går till någon annan kommer jag att hjälpa personen att komma i gång.

Blir du besviken om du inte blir vald?
– Kanske, det är ett mycket lockande jobb och jag tror att det finns många goda kandidater, men arbetet har sina sidor. Om jag får platsen och fortsätter i fem år innebär det hårt arbete och mycket resande, eftersom jag har familjen i Kuopio och inte ämnar flytta. Om jag inte får den är jag friare att fylla almanackan med annat. Men det är ett jobb jag skulle älska!

Almila ser det ändå som en mycket stark signal att han ombads bli tillförordnad professor. Hans elever beskriver honom som jordnära, positiv, uppmuntrande, humoristisk och en som ser individen. Samtidigt poängterar de vikten av mångfald och gästande lärare.

Hälften utländska studerande
För tillfället består nästan hälften av studerandena på dirigentklassen av utlänningar, vilket Almila ser som ett tecken på att Sibelius-Akademin alltjämt är attraktiv. Juilliard School som länge varit på topp har ekonomiska svårigheter, och är liksom de andra topputbildningarna på Royal Academy of Music och dirigentutbildningen i S:t Petersburg mycket dyr. En utbildningsplats i Finland går som känt inte att köpa och gallringen till Sibelius-Akademin är hård.

– Sibelius-Akademin är en av de bästa. Boomen började egentligen redan på 80-talet. Jag är lite emot det här med stjärnkult, men jo, för tillfället har vi tre till fem elever som man redan nu kan se kan bli stora namn.

Sibelius-Akademin har varit internationellt uppskattad sedan Jorma Panulas tid. Det första han ville ha var en riktig levande orkester för studenterna.

– Videon var ett annat viktigt redskap. Man kunde kontrollera sina egna fel efteråt. Det är fortfarande viktigt. Vi sitter hela klassen och analyserar varandra. När det är som bäst är de faktiskt goda vänner och stöder varandra. När det riktiga arbetet börjar är de konkurrenter. Mitt motto är: Gör aldrig någon till åtlöje framför andra.

Trots att musiken är den stora passionen för Almila lyssnar han aldrig självmant på musik hemma.

– Jag tänker på musik och kan sitta och läsa partitur, men sätter själv aldrig på en skiva. För mig är musiken bäst när den är levande och jag är i dialog med dem som spelar. Jag skulle vilja återgå till den nyfikenhet publiken hade för hundra år sedan då det inte fanns någon radio och folk läste i tidningen om en kompositör de aldrig hört tidigare. Jag skulle önska att folk hittade samma nyfikenhet inför en konsert. Att höra något på skiva är aldrig samma sak!

Sibelius-Akademins symfoniorkester uppträder med Strausskonserter under ledning av Atso Almila under trettondagshelgen på Finlandiahuset.

Profil: Atso Almila
• Ålder: 59.
• Bor i: Kuopio sedan 16 år.
• Familj: hustru, en 14- åring, en 12-åring samt tre vuxna barn.
• Favoritkompositör: Den jag för tillfället jobbar med.
• Favoritmusik: Just är jag intresserad av Gustav Mahler.
• Karriär: Studerade under Jorma Panula och avlade diplom i orkesterdirigering vid Sibelius-Akademin 1979. Ledde Kansallisteatteris orkester 1982–1987 samt 1989–1995, Tammerfors stadsorkester 1987–1989 och Joensuu stadsorkester 1993–2000 samt 2010–. Verkar som dirigent för Kuopio stadsorkester och har lett tangomarknaden i Seinäjoki. Var överassistent i orkesterledning vid Sibelius-Akademin åren 1991-2002, och lektor sedan år 2002. Har regelbundet gästdirigerat vid Finlands operaföreningar och Nationaloperan samt vid symfoniorkestrar, utomlands i första hand i Sverige, Irland och Schweiz. Hösten 2006 fick Almila Finlands Symfoniorkestrar rf:s förtjänsttecken i guld för sitt arbete för det finländska orkesterlivet.
• Egen produktion: Sex operor, fyra symfonier, blåsorkesterverk, konserter för olika instrument, solo- och kammarmusikverk för både stråkar och blåsare samt teater- och filmmusik.
• Framtidsplaner: Almila har haft goda kontakter till Shanghai operans chefsdirigent i Kina och har blivit ombedd att på hösten leda en ny orkester i ölstaden Tsingtao.