Stämningsskapare. – Min uppgift är att stödja berättandet med ljud, säger ljudplaneraren Hanna Mikander. Foto: Benjamin Suomela

På jakt efter rätt ljud

Vi lever i en värld där det visuella står allt mer i fokus. Men vad är bild utan ljud frågar sig Svenska Teaterns ljuddesigner Hanna Mikander.

I den dunkla belysningen i Svenska Teaterns anrika sal lyser mixerbordets knappar i alla regnbågens färger. Det är ett av ljudteknikernas viktigaste verktyg ur vilket de under föreställningens gång kör ut ljud av alla slag.

– Vi kallar det för vår godisbutik. Vi kan köra ut ljud på över hundra olika sätt och inför varje produktion programmerar vi om bordet enligt nya behov. Man kan sitta och lära sig hur länge som helst, men det viktigaste verktyget är ändå örat, säger Hanna Mikander som är ljuddesigner på Svenska Teatern.

Hon är en av teaterns fyra fast­anställda på ljudavdelningen och tycker själv inte alls om att stå i rampljuset. Och i detta hus är de så kallade doldisarna många fler än stjärnorna på scenen.

Svenska Teatern är som ett ekosystem där alla har sin givna roll och Mikander tycker att det är viktigt att uppmärksamma betydelsen av samarbetet.

– Alla jobbar gemensamt för att skapa en föreställning. Det vet också de som står i rampljuset. Det skulle vara ganska ensamt att stå på scen utan ljus, ljud, kostymer och maskering. Det finns väldigt mycket nischarbete i huset. Att var och en har sin givna roll respekteras högt.

Ljud är emotionellt
Intresset för ljud kom via kärleken till musiken. Mikander spelar saxofon och piano, men ville inte jobba som proffsmusiker.

– Det visuella associerar jag med det intellektuella medan ljud är emotionellt för mig. Därför valde jag att jobba med det. Det känns naturligt att förmedla känslor via musik och ljud.

Mikander har också alltid gillat film och hon tycker att ljudarbete inom teater i viss mån påminner om filmvärlden förutom att man jobbar i realtid.

– Ingen kväll är lik en annan. Vad som helst kan hända – saker går sönder eller någon blir sjuk, vilket kan leda till att man måste improvisera.

Mikander jobbar mest med talpjäser och arbetsdagarna är väldigt varierande. Under produktionsfasen kan hon jobba från nio på morgonen till elva på kvällen, medan hon kanske bara kommer till föreställningen och kör ljudet när pjäsen väl spelas. När regissören klargjort för vilken roll ljudet har går Mikander ut i olika miljöer på jakt efter rätt stämning. För att hitta inspiration ser hon på filmer, går på andra tea­terföreställningar, läser material som har med ämnet att göra och letar efter ljud i sin omgivning och i ljudbanker. När hon väl hittat rätt ljudmaterial börjar hon bygga upp en ljudvärld.

Märks först när det försvinner
– Min uppgift är att stödja berättandet med ljud och ibland få publiken att känna något utan att riktigt veta varför. Vissa ljud är klara och skapar en realistisk miljö medan andra är lager av subtila ljud som skapar stämningar. Det är ofta först när ljudet försvinner som publiken märker det.

Fröken Julie, som Mikander designade ljudet till precis efter att hon utexaminerats från Arcada för fyra år sedan, hör till de mest krävande föreställningar hon jobbat med. Regissören ville att ljudet skulle berätta lika mycket som resten av föreställningen.

– Hade man tagit bort ljudet hade det varit en helt annan föreställning. Kristina från Duvemåla var också väldigt krävande att sätta upp med sina 23 musiker, 39 skådespelare och 150 ljudkanaler. När jag mixar Kristina sitter jag hela tiden med partituret i handen, man mixar musik nonstop i tre och en halv timme.

Att köra Kristina från Duvemåla otaliga gånger är en sida av jobbet, det kreativa ljudplanerandet en annan.

– Båda är jätteviktiga, Under föreställningen måste man vara väldigt fokuserad. Utgångspunkten är att det alltid är någon ny i publiken. Den ska få samma upplevelse som premiärpubliken.

Den nyrenoverade teatern med ny teknik och studio underlättar ljudplanerarnas arbete enormt.

– Tidigare hade vi ingen studio alls. Vi brukade gå till klädlagret när vi behövde banda in något. Kristina från Duvemåla hade inte kunnat göras utan den nya utrustningen.

Hur är det att jobba som kvinna i en traditionellt mansdominerad bransch?
– Trots att jag är den enda fastanställda kvinnan på ljud- och ljusavdelningen har jag aldrig upplevt någon särbehandling. Det är svårt att komma in i branschen, jag har haft en otrolig tur att få anställning. Det finns en massa duktiga frilansare som måste söka nya jobb hela tiden.

Vilka kvaliteter krävs av en bra ljudplanerare?
– En vilja av att skapa och berätta med ljud och ett fortsatt intresse för nya tekniska aspekter som stöder det kreativa tänkandet – och att förmågan att lyssna.