Intervju: ”Efter Zholdak känns alla jobb som semester”

– Hej! Det är Jeppe här. Vi har inga repetitioner i dag ...

Klockan är halv tio och Jesper ”Jeppe” Karlsson sitter med luren mot örat. Dagens repetitioner är inställda och han ansvarar för tidtabellerna, det vill säga att folk dyker upp i rätt tid på rätt plats.

På huvudet vilar som vanligt kepsen och på stolen palestinasjalen. Två attribut som kännetecknarJesper Karlsson. Fler ord krävs där­emot för att beskriva hans yrkesroll. På Dianascenen, Klockrike­teaterns hemmascen vid Skillnaden i Helsingfors, jobbar Karlsson som regiassistent, producent, marknadsföringsansvarig, grafiker och kör dessutom ljusen i Morbror Vanja, den lilla teaterns stora succé som haft sjuttio föreställningar hittills.

Karlsson var regiassistent åt regissören Andriy Zholdak och ansvarar också för scenbilden. Därför åker han alltid med på gästspel, nu senast till Polen.

– Varje skruv måste kollas. I en scen springer Alma (Pöysti) mot ett skåp och jag måste alltid se till att det är ordentligt fastspänt. Det är vatten på scenen, någon kan halka eller så kan hela scengolvet braka. Någon sade att det är ”regi på tur”. Nog har vår tekniska personal bidragit till att göra den säkrare.

Tidspressen har varit hård och konstnären Zholdaks visioner grandiosa. Jesper Karlsson medger att han tagit ut sig under året.

– Visst såg jag magin i Zholdaks arbete. Men för oss var processen gans­ka ångestladdad eftersom nästan varje ord han sa innebar åtminstone en timmes arbete och allt skulle vara klart nästa dag. Zholdak satt i en racerbil i sitt kreativa flöde och vi fick bara lov att springa efter.

Lite skämtsamt tillägger han:

– Att jobba med vem som helst känns som semester efter Zholdak.

Meriterad mästare

För några dagar sedan började Karlsson som regiassistent åt Erik Söderblom som regisserar Klockriketeaterns och Teater Viirus samarbete Oskuld som har premiär i februari.
– Det är jätteroligt att bara sitta med honom och lyssna. Jag har inte gått Teaterhögskolan men av Erik lär jag mig teorier och metoder.

Med Zholdak var melodin en annan.

– Det var management by perkele som vi finnar kanske lätt finner oss i. Om vi själva får välja vår auktoritet är det okej om han är en knäppgök. Med Erik är det mer avslappnat samtidigt som jag har en grym respekt för honom. Han kommer från Turkka­teatern och besitter nog också ett slags galenskap. En positiv galenskap.

Själv studerade Karlsson regi i Berlin för ett par år sedan och fick till och med skolans pris för bästa regi för sin uppsättning av första delen i Gertrude Steins Ömma knappar. Men några konkreta karriärmål har han inte, det som känns bra för stunden gäller.

Karlsson har varit anställd på Klockriketeatern sedan år 2008 då han blev färdig vid yrkeshögskolan Novias kulturproducentlinje.

– Jag hör till dem som faktiskt tycker om marknadsföring. Marknadsföring ska inte bara informera utan också spegla den konstnärliga produkten. Man måste hitta på nya sätt och vara kreativ när resurserna är knappa. Det handlar inte bara om att sälja, verket ska också diskutera med samhället.

Vad tjusar hos teatern?

– När jag kom till teatern upptäckte jag nya sidor hos mig själv och sammanhang där jag kände mig uppskattad. Innan trodde jag inte att jag var så praktisk som jag är, jag tänkte att jag skulle bli något mer teoretiskt som journalist eller psykolog. Men jag älskar det praktiska och att jobbet har så många olika sfärer. På morgonen drar jag kab­lar, på dagen har jag möte med någon finansiär och på kvällen är det föreställning.

Karlsson konstaterar att nästan ingen i dag jobbar gratis på det finlandssvenska teaterfältet och konkurrensen skärpts i takt med att fler ambitiösa kulturproducenter kommit ut på marknaden. Han tycker att han själv haft tur.

– Jag var på rätt plats vid rätt tillfälle. Men det gäller också att ha hög arbetsmoral och vara mångsidig. Om toaletterna inte är städade och det är föreställning samma kväll så städar man dem.