Tajt team. Bo Kaspers Orkesters nya skiva Du måste tycka om mig har präglats av skilsmässor som alla fyra bandmedlemmar gått igenom nyligen. Foto: Tor Wennström

Bo Kaspers producerade nytt mitt i sorgen

På sin nya platta som utkommer på onsdag har Bo Kaspers Orkester gjort ”något radikalt”, nämligen använt en producent. Albumet präglas också av vemod och förtvivlan som den här gången är riktig. Och att spela live, det är deras fredagsmys.

När Bo Kaspers Orkester dök upp på den svenska musikscenen för tjugo år sedan lät bandet – med sin sugande bossanova och jazziga rytmer – inte som något annat. På onsdag släpper de sitt tionde album och drar sedan ut på turné.

Själva upplever de att de denna gång förnyat sig mer än någonsin tidigare. De har för första gången använt sig av en producent, Christian Walz, som bland annat producerat Veronica Maggios senaste album.

– Att radikalt våga prova och se vad som händer när vi tar in en producent och släpper kontrollen kräver stort mod. Det krävs också mod av honom att gå in i ett 20 år gammalt kollektiv, säger gitarristen och låtskrivaren Bo Sundström.

– Men vi låter ju Bo Kaspers, tillägger han och skrattar.

Kändes det som att ni lämnade bort en bit av er själ då ni anlitade en producent?
– Jo då! Vi var osäkra på om priset av att ta in en producent skulle bli för högt. Men vi är väldigt nöjda med resultatet, säger Sundström.

Bo Kaspers är sedan tidigare kända för sina något melankoliska och vemodiga låtar. Men den här gången finns där en riktig smärta. En av låtarna på det nya albumet Du måste tycka om mig heter Utan dig, en annan Innan du går. Texterna har påverkats av sorg på många plan. Dels av att Bo Sundströms lillebror nyligen dog i cancer, dels av skilsmässor som alla fyra bandmedlemmar gått igenom nyligen.

– En skilsmässa i den här åldern med barn och allt hänger kvar i några år, säger Mats Schubert.

– Också min fru lämnade mig, men kom tillbaka till slut. Men det orsakar oerhörd smärta, får enorma konsekvenser och påverkar orkestern också. Vi märker det när det privata planet är blues, säger Sundström.

Den gamla klyschan om att konstnärer gör bättre ifrån sig när de är lite olyckliga stämmer åtminstone i det här fallet.

– Självklart var det jättejobbigt för Bosse, men det blev så himla bra texter som faktiskt berör att vi skämtade om att de inte får bli ihop alltför tidigt, säger basisten Michael Malmgren, som också själv gått igenom en skilsmässa.

– Textmässigt är det inte lätt att skriva om hur lycklig man är. Det är inte heller speciellt skandinaviskt att beskriva sin lycka. Folk vill höra vemod, säger Sundström.

Inspiration från Steinway
När man hållit på så länge som Bo Kaspers gjort är det en ständig kamp om hur man ska komma på något nytt.
Inspiration hittar de från allt Spotify-listor till vinjetter till tv-serier och spejsade musikaffärer. Nya instrument kan också tända gnistan.

– Jag köpte ett gammalt Steinway-piano från 1878, jättelikt och jättedyrt, men det är ju en dröm att få sitta och spexa med det. Vi har spikat upp alla våra guldplattor kring pianot. När man sitter och försöker komma på något, behöver man bara titta upp och tänka: jag har gjort det förut, det ska nog gå igen, säger Sundström.

Vad skulle ni göra om ni inte var musiker?
– Det har funnits perioder då jag känt att jag kanske går miste om något annat. Jag tycker det är ett jävla party att spela i bandet, men ibland funderar jag om det finns ett annat party någonstans som jag missar? Jag skulle kunna skriva böcker, artiklar eller intervjua andra. Men just nu är jag så hög på att skivan kommit ut och det är sjukt kul att spela, säger Sundström.

– Jag skulle kunna tänka mig att vara advokat eller göra film, säger Malmgren i sin tur, och besvaras med förvånade miner och skratt av sina bandmedlemmar.

Fredrik Dahl skulle däremot kunna tänka sig att designa bilar, eftersom de alltid fascinerat honom.

Har ni konkurrens?

– Jag blir oerhört knäckt av Håkan Hellström. Det är som att det bara sprutar begåvning och intuition ur honom. Han rör sig i musikland som jag tycker att vi rör oss i, men han gör det med en äcklig lätthet. Hans band är både en inspiratör och en konkurrent, säger Sundström.

Bo Kaspers är ett fredagsmyspaket som är lika självklart som chips med dipp. Det fanns till och med en referens i tv-serien Solsidan om att man måste lyssna på Bo Kaspers när man ska fredagsmysa.

– Just det, sen fortsätter det: måste man inte alltid lyssna på Bo Kaspers? Ja, men då blir det inte mysigt, ju! Vi höll ju på att sätta fredagskaffet i halsen när de tog upp oss. Vi känner Felix, och han gillar oss, så det var inte så farligt som vi först trodde, säger Dahl.

Hur känns det att alltid bli kopplade till mys och medelklass?
– Det är skitbra om man är en del av människors liv på det sättet, säger Malmgren.

– Vi tänker inte så mycket på hur folk använder vår musik där hemma. Själv fredagsmyser jag med Hällström och Anna Ternheim, säger Bo Sundström.

Själva funderar Bo Kaspers mest över sin skördetid – att få stå på scen.

– Det är vårat fredagsmys, säger Schubert.

Det bästa minnet av att spela i Finland har de från festivalen Pori Jazz.

– Det är jättebra häng backstage. Man kan sitta och ta en kaffe med Paul Simon och det är alltid bra väder, säger Mats Schubert.

Hur länge ska ni orka hålla på ännu?
– Den frågan fick vi redan efter förs-ta plattan. 20 år kanske. Om man får det att funka håller man på, säger Fredrik Dahl.

Bo Kaspers Orkester spelar på Finlandiahuset i Helsingfors den 14 november.