BOKIT | Om vetenskaplig kreativitet

Vanlilgtvis skiljer vi på kreativitet och vetenskap, något som både Esko Valtaoja och Hannu Rajaniemi menar att egentligen går hand i hand. 

"Man har ofta uppfattningen att forskningsarbete inom vetenskap är väldigt systematiskt och kontrollerat, och visst är det det" säger Valtaoja. "Men många upptäckter har skett helt oväntat och oplanerat."

Rajaniemi tar som exempel filosofen och matematikern René Descartes analytiska geometri, en upptäckt som det sägs han uppnådde genom en dröm. I drömmen gav en ängel honom lösningen på problemet.

Kopplingen mellan musik och matematik är återkommande under diskusionens gång. Rajaniemi har spelat piano som yngre men anser sig själv inte vara vidare musikalisk.

"Inom både musik och vetenskap finns det gränser, inom vetenskap måste man hålla sig till verkligheten och inom musik till sitt instrument", säger Rajaniemi. "Det är dessa gränser som tvingar oss att hitta något unikt. Den analogin fungerar för mig."

Även mellan skönlitterärt skrivande och matematik ser Rajaniemi likheter.

"Jag känner att jag måste få bort allt onödigt och övertyga läsaren om att mitt slut är det enda möjliga och godtagbara för berättelsen", förklarar Rajaniemi.

Rajaniemis författarkarriär började i och med att han flyttade till Edinburg i Skottland. Han hade spelat bordsrollspel med vänner innan flytten, och kände att han måste få fortsätta skapa sina egna historier.

Den finska översättningen av The Fractal Prince väntas utkomma i början av nästa år. Även den sista delen av trilogin är under arbete och Rajaniemi lovar att den ska utkomma inom snar framtid.

Skribenten är Hbl:s juniorreporter på Helsingfors bokmässa.