Mediedebatt i artigt tonfall

Lyssna på hela ljudspåret här »

I panelen satt Helsingin Sanomats redaktionschef Paula Salovaara, webbchef Mary Gestrin från Yle, Svenska kulturfondens direktör Leif Jakobsson samt ministern och ex-publicisten Carl Haglund (SFP). Debatten leddes av Hbl:s chefredaktör Jens Berg, som inledde med att fråga Salovaara vilka utmaningar HS står inför just nu.

"Vi har fyra-fem parallella processer på gång samtidigt, och det kanske inte var optimalt att de alla skulle ske samtidigt", säger Salovaara. "Dels flyttar Fyrans nyheter och tidningen Metros redaktion in i Sanomahuset, dels förbereder vi oss på övergången till tabloidformatet i januari och dels ska vi snart aktivera den betalvägg för HS.fi som det talats mycket om."

Ovissheten är gemensam för samtliga mediehus, eller som Gestrin uttryckte det: "Vi måste ständigt vara på alerten nu, ingen vet hur landskapet ser ut om sex månader". Men hon var "inte överraskad" av nyheten att HS skall införa betalmur.

"Man kan ju inte ge bort sitt innehåll gratis", sade Gestrin, men ingen av debattörerna nappade på det faktum att det är precis vad Yle av sina privatägda konkurrenter anses göra. Salovaara kastade in ett nytt perspektiv på frågan.

"Jag är så trött på att behöva försvara den kommande betalmuren, att försvara det att vi vill ta betalt för våra produkter. Och jag påminner om att Yle har den hårdaste betalmuren av alla, i och med Yleskatten är den inget man ens kan välja bort."

Salovaara efterlyste att de olika mediehusen skulle hitta sina egna röster. HS ska till exempel "inte tävla med kvällstidningarna", men hon undvek att i samma andetag peka ut Yles satsningar på underhållning och utländska tv-serier som direkt konkurrerar med de kommersiella kanalerna, och som starkt ifrågasatts av den privata sektorns mediechefer.

"Vad ska Yle göra med alla skattemiljoner nu?", frågade Jens Berg med adress Gestrin. 

"Vi ska fullgöra vårt uppdrag. Skatten var nödvändig, för folk slutade betala tv-licens och hela Yles uppdrag var hotat. Det vi nu har fått är en möjlighet att arbeta så som det alltid varit meningen att Yle skall arbeta. Nu kan vi planera på längre sikt än tre månader."

Leif Jakobsson, som har ett förflutet vid svenska public service-sektorn, har medverkat till en utredning i Sverige som föreslog en liknande skatt, men den lyckades Sverige "typiskt nog" inte komma överens om att införa, utan återförde frågan till diskussionsbordet.

Carl Haglund påpekade att Yle i och med skatten har "ett förstärkt krav" på att producera innehåll för hela folket.

"Vi känner ett ökat krav, det är klart", erkände Gestrin. "Någon del av vårt innehåll måste vara relevant för envar." 

Frågan om var gränsen för public service-uppdraget ska dras kom aldrig riktigt i gång, men i och med Yles expansion mot nya digitala distributionskanaler undrade Berg om inte Yle också kunde börja ge ut en dagstidning?

"Det är i teorin möjligt, men varför skulle vi göra det", svarade Gestrin.

Haglund tycktes rikta lite kritik mot Yle med sin uppmaning att "först se efter om det finns fungerande programkoncept på den privata sidan, före man börjar producera dem själva", med skattepengar alltså.

"Men också generellt, inte bara vad gäller medier utan hela samhället, så måste man anpassa sig till de rådande omständigheterna - hitta nya sätt att utveckla sin verksamhet om de gamla inte fungerar", sade Haglund. "Och jag tror nog att människor är beredda att betala för kvalitet."