BOKIT | Min kamp, fast inte om Nazityskland

Lyssna på hela ljudspåret här »

Folk sitter på golvet då stolarna tagit slut. Norrmannen Karl Ove Knausgård får tränga sig fram till scenen. Fastän han är  omåttligt populär (Min kamp har sålt i hundratusentals exemplar) verkar han ändå avspänd i sin olivgröna lössittande tröja och glimmande fingerring. Det här är för hans del mässans första intervju  på svenska.

Knausgård bor själv sedan många år tillbaka i Sverige och tycker att landsbygden ser alldeles likadan ut som i Norge. Varför har han valt att med namnet Min Kamp dra tankarna till Nazityskland?

Det började med att han ville läsa Hitlers Mein Kampf. Den var otroligt svår att få tag på och gick inte överhuvudtaget att läsa på allmän plats som i ett flygplan. Fastän syftet med att bekanta sig med nazismen vore att försöka förstå hur man kan tänka så, se det ofullständiga och mänskliga, är nazismen ännu så nära att allmänheten tenderar att ta avstånd från hela ämnet.

- Vi är allt nazismen inte var. Därför är det så intressant att ställa paralleller till det. Det bli ett annat perspektiv, en svart spegel.

Boken innehåller en essä om Breivik, vilket har väckt ogillande. Knausgård kan och vill inte gå in i Breiviks tankevärd. Förståelsen för vad en människa kan uträtta uppkommer istället genom att han funderar på sina egna människorelationer.

- Jag fick väl en form av 40-års kris. Bara litteraturen kändes riktigt meningsfull. Därför ville jag tömma mina tankar i from av litteratur.

Att sluta skriva kan vara som att sluta röka. Knausgård gick själv upp tio kilogram.

Hans personliga favorit av de sex delarna är tvåan.

- Den är mitt i mellan, har varken början eller slut. Den skulle jag inte kunna skriva om trots att jag kunde skriva om de andra delarna.

Samtalen i böckerna är så gott som äkta fastän de känns för geniala för att vara sanna. Knausgård menar att det ofta är det man inte tror på som är sant. Han är inte intresserad av barndomens 70- tal, utan hur barnet syns i honom i dag.

Riikka Lehmuskallio tror Knausgård är känd just för att han är i nuet. Hon tycker det är sällsynt med män som skriver biografier. Själv skulle hon hellre skriva postumt.

- Tänk om han om några år ångrar sig... Det finns så mycket känslor i nuet.

Själv har hon inte läst Knausgård, dock väckte en intervju i tidningen henns intresse. Som svenskalärare skulle hon gärna läsa hans verk på svenska, men tvekar på att välja originalspråket.

- Det tar alltid tid att komma in i ett nytt språk.

Skribenten är Hbl:s juniorreporter på Helsingfors bokmässa.