Dansen söker ett eget hem

I fjol hade 223 nya dansföreställningar premiär i Finland. Sammanlagt samlade de över 450 000 åskådare. Det är 100 000 mer än besökarantalet för FM-fotbollsligan. Intresset för dans är med andra ord stort. Institutionerna Nationalbaletten och Helsingfors stadsteater har sina scener, men utöver dem finns ett tjugotal fria grupper som uppträder på scener som inte ens från början är planerade som dansscener – utan som auditorium, biosalonger och musikutrymmen.

– Det behövs en strukturomvandling inom dansfältet. 65 procent av frilansarna, danskonstnärerna och föreningarna verkar i huvudstadsregionen. Att de alla skulle rymmas på Nationaloperan eller Helsingfors stadsteater är en omöjlighet. Det som behövs är en mötesplats för de fria grupperna, säger Hanna-Mari Peltomäki, projektchef för föreningen Tanssin Talo.

Nutidsdansen har först under de två senaste decennierna börjat etablera sig som konstform. Antalet danskonstnärer har sedan Teaterhögskolan på åttiotalet började utbilda danskonstnärer ökat explosionsartat, men utvecklingen av stöden har inte skett i samma takt. Största delen av danskonstnärerna kämpar sig fram från ett projekt till följande och lever på stipendium. Ofta får de utöver den konstnärliga produktionen själva stå för allt från produktion till informatörsjobb.

Det här gäller visserligen också inom andra konstformer. Skillnaden är att endast en procent av det offentliga stödet för konst går till dansen och marknadsföringen är på grund av de små resurserna nästintill obefintlig.

Ung och urban publik
Det finns många förklaringar till att dansen inte har samma status som många andra konstformer.

– För det första är den fria dansen som konstform ung, för det andra har branschen alltid varit kvinnodominerad och för det tredje är organisationsstrukturen svag jämfört med andra konstformer. Intresset för den fria dansen har ändå fått ett enormt uppsving under de senaste åren. Publiken är ung och urban och kommer att föra vidare sitt intresse till kommande generationer. Dansen är definitivt framtidens konstform, säger Raija Ojala, verksamhetsledare för Zodiak – Centret för ny dans.

Enligt Jorma Uotinen, en av Finlands kändaste danspersonligheter, skulle ett dansens hus ge dansen som konstform ett statuslyft.

– Konkret skulle det också betyda att de fria dansarna äntligen skulle få tak över huvudet. Det skulle också vara lättare för publiken att hitta dansen om man koncentrerade det splittrade fältet till ett gemensamt hus, säger Uotinen.

Dansens hus möjligt 2018
Musiken har fått ett eget hus, Centrumbiblioteket kommer att bli verklighet och staden var fem före att göra tummen upp för ett Guggenheim-museum. Att dansen inte ännu har fått ett eget hus, fastän diskussionen pågått i närmare tio år, tror Peltomäki också handlar om att de två stora institutionerna – Nationaloperan och Stadsteatern – redan har sina hus.

– De övriga dansarna rör sig med så lite pengar att det omöjligen räcker till för att täcka hyresavgifter. För tillfället formar utrymmet innehållet och kapaciteten. Ett Dansens hus skulle inte enbart gynna huvudstaden, det kunde fungera som residensutrymme med utbildnings- och föreställningsutbyte. Något subventionerat hus kommer vi ändå inte att få vare sig det blir ett nybygge eller renoverat hus, säger Peltomäki.

Därför sammanställer föreningen olika alternativ för husets verksamhetsmodell och har anlitat arkitektbyrån JKMM som bland annat gör upp olika kostnadsmodeller och strategiska planer för utrymmet. Några summor vill Peltomäki inte gå in på men i slutet av november ska styrelsemedlemmarna i föreningen Tanssin Talo sitta ner med finansiärerna och stadens representanter och skräddarsy en modell som går att förverkliga.

– Ett alternativ är en helt ny finansiering av verksamheten där de existerande aktörerna blir utanför, ett annat att de existerande aktörerna flyttar sin verksamhet till Dansens hus och profilerar huset. Det sista är en hybrid av dessa två.

Enligt Veikko Kunnas, tf. kulturchef i Helsingfors, är det inte realistiskt att i dagens ekonomiska läge tänka sig en modell där man börjar bygga upp ett nytt hus.

Kunnas deltog i tisdags i en paneldebatt på Kabelfabriken om ett dansens hus tillsammans med kommunala beslutsfattare och dansrepresentanter.
Paneldeltagarna var eniga om att man ska utnyttja ett redan existerande hus eftersom staden redan har så mycket outnyttjat utrymme. Helsingfors biträdande stadsdirektör Ritva Viljanen (SDP) tyckte att Fiskehamnen och Södervik kunde vara lämpliga ställen och fick medhåll av både Osku Pajamäki (VF) och Johanna Sumuvuori (Gröna) samt dansens representanter.

– Det är realistiskt att vi kunde ha ett Dansens hus 2018, säger Viljanen.

Lärt sig av Guggenheim
Föreningen Tanssin Talo har redan i några år letat efter ett hus, men viktigast just nu är ändå att vaska fram ett färdigt koncept för verksamheten som kan presenteras för staden och staten. Förespråkarna för Dansens hus lärde sig en hel del av Guggenheimprojektet och insåg att innehållet går före huset.

– Själva huset är en engångsupplevelse, men innehållet är det som lever vidare och det som ska locka tillbaka publiken. Det får absolut inte bli något ”vardagsrum för stadsborna”, det är danskonsten som ska stå i fokus, säger Uotinen.

Peltomäki välkomnar alla aktörer att ordna föreställningar, tävlingar, kurser, galakvällar och seminarier.

– Huset ska visa upp dans i olika former för en publik i alla åldrar. Dessutom borde Dansens hus också erbjuda vanliga människor en möjlighet att idka dans som hobby. Det ska vara ett centrum som knyter samman dansfältet och som erbjuder produktionstjänster, säger Peltomäki.
Ojala poängterar för sin del att dansen hus borde innehålla också dansfostran för vanliga människor.

– Under de senaste åren har vi haft tusentals vanliga människor som deltagit i olika workshopar på Zodiak. Främst vuxna och seniorer. De vill ta hand om sin kropp, och uppleva danskonsten själva. Dansen har en viktig roll i att skapa välmående.

På Alexandersteatern ordnas tre galakvällar den 28–30 november i syfte att stödja Dansens hus och visa upp vad det konkret kan innehålla.
Framtidsvison. Zodiaks verksamhetsledare Raija Ojala och Jorma Uotinen tycker att Södervik kunde vara en bra plats för ett framtida Dansens hus.

1 000 danskonstnärer
• Helsingfors stad har i sin kulturstrategi för 2012–2017 skrivit in ett förslag om att grunda ett Dansens hus.
• Suomen kulttuurirahasto är den största finansiären och bidrog i år med 150 000 euro för utvecklingen av projektet Tanssin Talo.
• Arbetsgruppen som har jobbat med Dansens hus registrerade sig som förening 2010. Hanna-Mari Peltomäki är för tillfället den enda som jobbar på heltid med projektet.
• Ford-huset på Ärtholmen har tidigare lagts fram som ett alternativ, men utrymmet anses inte ge tillräckligt stora scenutrymmen.
• Det finns omkring 1 000 danskonstnärer i Finland, varav 65 procent bor i huvudstadsregionen.
• Förutom institutionerna Nationalbaletten och Helsingfors stadsteaters dansgrupp får även Dansteatern Hurjaruuth, Tero Saarinens danskompani och Zodiak statligt stöd. Därtill finns 21 dansgrupper som årligen producerar föreställningar och ett tjugotal enskilda koreografer som inte har någon form av strukturer som stödjer administrationen och produktionen.