Fem frågor: Joseph K. blir lång smal finlandssvensk

Hur fick du rollen som Joseph K.?
Andrej kontaktade mig och frågade om jag ville vara med. Jag läste Processen och försökte greppa den. Moguchij regisserade också Gusev som jag var med i på Teaterhögskolan år 2010 och vi har haft sporadisk kontakt sedan dess.

Hurdan relation har du till Kafka?
Jag hade inte läst Processen innan men jag insåg genast att det var ett spännande material. I Tyskland mötte jag den tolkning som Moguchij och dramaturgen hade gjort. Den ändras visserligen hela tiden men det börjar som ett rekviem över Joseph K.:s liv. Tematiskt kan man beskriva föreställningen som en kamp om liv och död, valet mellan ett normalt liv eller ett liv i processen. Fast han kan ännu komma med något nytt. Senast vi repeterade hade vi fem, sex timmar material och målet torde vara tre timmar med paus. Repetitionerna började redan i mars så vi har haft en lång repetitionsperiod. Jag har verkligen tagit ut allt jag kunnat ur den.

Vad betyder det här jobbet för dig?
När vi gjorde Gusev var det en jättefin process. Att göra något speciellt känns förstås bra. Sedan finns det såklart kulturklyftor och språkklyftor. Men det känns fint! Mitt mål har aldrig varit att jobba utomlands, men det här är en sådan där ”en gång i livet”-möjlighet.

Du kunde inte tyska när du kom till Düsseldorf, hur har det gått med språket?
Andrej ville ha mig i föreställningen trots att jag inte kunde tyska. Det spelade ingen roll för honom. Men det händer nästan varje dag att jag inte förstår vad något som sägs betyder. Andrej uppmanar mig bara att försöka. Så på scenen står en lång smal finlandssvensk som inte förstår allt ... Men det är också lite det som är grejen. Processen är förvirrande. Jag har jobbat en hel del på egen hand med tyskan, fått hjälp av en talpedagog. Jag ser ofta på inspelningarna från repetitionerna och lägger märke till ställen där jag gör fel. Visst var det ganska svårt i början och hade Andrej inte sagt att tyskan inte spelade någon roll hade jag knappast vågat åka till Düsseldorf.

Är Andrej Moguchij en ”de­mon­regissör”?
Nej, det tycker jag inte. Han brukar säga att det han eller en författare kan tänka ut är inget jämfört med det en skådespelare kan hitta på. Han respekterar verkligen skådespelaren. Men han kräver en hel del och tekniken är inte lätt. Oftast improviserar man i en och en halv timme innan man sätter i gång med en text. Idealet är dessutom att alla alltid är på plats, vilket betyder att han oftast har med sig två dramaturger, en kompositör och en videoartist när vi repeterar.

Der Prozess med Carl Alm i huvudrollen har premiär den 15 september på Düsseldorfer Schauspielhaus.