Finländska unga på tå inför ryska dansstjärnor

NYSLOTT

Morgonsolen lyser in i den gamla balettsalen i Musikinstitutets ljusblåa träbyggnad i centrum av Nyslott. På golvet ligger några tonårsflickor och värmer upp. En ligger på mage med fötterna utåtvridna som en groda, en annan är dubbelvikt och trycker tårna mot marken. De fnissar åt minnen av gamla balettlärare.

Plötsligt öppnas dubbeldörrarna och in tågar en späd mörkhårig flicka med stolt hållning och lätta steg. Hon bär en vit träningsjacka och på ryggsidan står det Russia med stora röda bokstäver. Hon drar fram en stol, placerar frambenet på stolsitsen och glider ner i överspagat. Ksenia Zjigansjina är 17 år och studerar vid den anrika och världsberömda Vaganova-akademien i S:t Petersburg.

Det är två rätt olika balettvärldar som möts här i salen. Men de unga ballerinornas drömmar och rädslor är desamma.

Ksenia och nio andra elever fungerar som modellexempel när akademins främsta pedagoger håller en mästarkurs för elever från fem finska balettskolor. I sommar är det första gången Vaganova-akademien håller kurs utomlands och har sina egna elever med.

– Övningarna i sig skiljer sig inte så mycket från det vi är vana vid, men ryssarna är hundra gånger bättre, säger Pinja Sinisalo, 15, frielev vid Helsingfors Dansinstitut.

Kursen är ett nytt treårigt finsk-ryskt kultursamarbete mellan balettfestivalen i Nyslott och festivalen Dance Open i S:t Petersburg. I april deltog Pinjas kurskamrat Roosa Näveri, 16, i den första kursen som ordnades i S:t Petersburg, och hennes lärare Stanislav Beljaevskij, som själv utbildats vid Vaganova-akademien, ordnade så att hon fick provdansa där. Hon beviljades studieplats från och med september i åtminstone ett år framöver.

– Först kunde jag inte tro mina öron, men visst är det fantastiskt. Alla har vi ju sett Vaganova-elevernas otroliga examensvideor på Youtube.

Men nu när Roosa ser Vaganova-eleverna sjunker modet lite. Eftersom flickorna inte talar varandras språk byggs en ofrivillig mur av blyghet upp mellan eleverna. Roosa sneglar mot en av de ryska ungdomarna.

– Jag skäms lite. Samtidigt är det väldigt inspirerande att se dem. Lite skrämmande känns det att bo på internatskola men mina föräldrar följer med till en början.

För utländska elever är årsavgiften 15 000 dollar, men Roosa tänker söka stipendium för att täcka en del av utgifterna. Gymnasiestudierna går bra att delvis avlägga på nätet.

Hannu Hyttinen, chef för balettfestivalen i Nyslott som ordnar mästarkursen, ser den som en chans för finländska elever att skapa kontakter till Vaganova-akademien.

– Man måste ha vissa rekommendationer för att komma dit och det här är ett sätt att bygga en bro till skolan. Jag hoppas att samarbetet utvecklas så att de finländska skolornas rektorer får direkt kontakt med de ryska lärarna.

Rysk kejsarinna grundare

Vaganova-akademien grundades 1738 av kejsarinnan Anna I. Tolv flickor och tolv pojkar fick börja studera balett i Vinterpalatset under ledning av en fransk balettmästare. År 1957 fick akademin sitt nuvarande namn efter pedagogen Agrippina Vaganova som skapade den kända balettmetodiken. Den förbereder hela kroppen – fötter, huvud, armar, torso – för professionellt och kompetent arbete.

På Vaganova genomgår eleverna noggranna test där man granskar de fysiska egenskaperna, till exempel höfternas utåtvridning och vristernas böjlighet. Dessutom måste eleverna i slutet av varje termin i en slutexamen visa upp sig inför en jury. De lyckligt lottade får anställning på anrika Mariinskijteatern.

Men det är långt från Nyslott till Mariinskij, trots att det är nära till den ryska gränsen.

På eftermiddagen har de finska flickorna åter samlats i balettsalen. Stämningen är nervös och flickorna verkar närmast skräckslagna. Ruusa Vuori, 13, grämer sig över att hennes tåskor blivit alltför mjuka och gör att hon har svårare att hålla balansen. Dessutom har hennes tånagel lossnat och det känns obehagligt.

Flickorna ska visa upp sina solonummer för pedagogen Veronika Ivanova, som ska finslipa dem inför elevföreställningen i slutet av veckan. Ivanova, klädd i svart sammetsoverall med en broderad guldkrona på ryggsidan, sätter sig i stolen och undrar vem som vill börja. Pinja samlar mod och räcker över en cd-skiva med musik till sitt solonummer ur Giselle.

– Var lugna flickor, det är första dagen, säger Ivanova.

Flickorna visar upp sina solon, men nästan alla misslyckas de med något. Underläppar darrar och blickarna är nedslagna.

– Ruki, ruki – armarna, armarna, gormar Ivanova. På ryskt vis gör hon narr av eleven, men inte för att förnedra utan för att demonstrera rätt och fel.

– Det blev inte riktigt till något. Det var helt hemskt, jag var alldeles för nervös, säger Jutta Salmela.

De finska flickorna är sinsemellan på ganska olika nivå, och glappet mellan de svagaste av dem och de skickliga ryska eleverna är enormt. Ändå korrigerar Ivanova tålmodigt alla och ger dem en ny chans. Slagordet är: på nytt, på nytt och på nytt. Det kan vara alldeles små detaljer som gör att det redan genast går bättre.

Ivanova verkar fatta tycke för Nyslottsflickan Ella Puurtinens ­solo Den döende svanen, och den späda trettonåringen får beröm för att hon tar till sig korrigeringsförslagen. Åter narr: Ivanova demonstrerar en kraxande kråka och visar sedan skillnaden: en graciös svan.

I ett av hörnen sitter Susanna Vironmäki, före detta dansare vid Nationalbaletten och numera pedagog vid Balettläroanstalten vid Nationalbaletten, och följer noggrant med träningarna. Hon ser skillnaderna mellan den finska och den ryska undervisningen med tränade ögon.

– Undervisningen på Balettläroanstalten bygger fortfarande på Vaganova, men vi saknar en didaktisk undervisning, ett helhetsmässigt och systematiskt system. Lärarna har olika bakgrund och överför det de själva lärt sig på eleverna.

Vaganova-stilen är oerhört noggrann, särskilt armarnas och huvudets koordination, och allt finns dokumenterat till skillnad från till exempel den franska skolan.

Hon påpekar också att de ryska eleverna har helt andra fysiska förutsättningar.

– I Ryssland har de så enormt många sökande att välja mellan. Finländarna har också annorlunda gener och en annan kroppsbyggnad än finnarna. Ryssarna är ofta spädare och längre, säger Vironmäki.

Pinja sätter sig lätt andfådd på golvet och tar av sig sina tåskor. Hon är inte helt nöjd.

– Min första variation gick alldeles åt skogen men när jag slappnade av gick det bättre. Ivanova är uppmuntrande och gav bra tips, men jag vet ju inte vad hon säger på riktigt. Tolken kanske håller det för sig själv, säger Pinja fundersamt.

Efter repetitionen sätter sig Veronika Ivanova i en fåtölj i kafferrummet och tar en paus mellan träningarna. Hon har själv varit ledande solistdansös vid den berömda Mariinskijteatern i S:t Petersburg, men är numera pedagog vid Vaganova-akademien.

– De finländska flickorna är på lägre nivå än de ryska eleverna men de är väldigt engagerade och lär sig snabbt. En vecka är alldeles för kort tid för att göra underverk, men jag kan hjälpa dem med små saker som gör att det genast ser bättre ut. För våra flickor är det lite som en uppvisning att vara här, de är stolta över sin bakgrund, säger Ivanova och fortsätter:

– Den franska och engelska skolans elever har bentekniken, men det som utmärker Vaganova-stilen är armarna, huvudet och själen som bildar dansens berättelse.

Egentligen har Vaganova-eleverna sommarlov men så är kursen också långt ifrån lika strikt som på hemmaplan. Där får man till exempel inte bära smycken på balettlektionerna och alla ska ha likadana träningsdräkter.

– Balettdansarna lever ett speciellt liv, man är dansare på heltid. Man kan inte stanna upp, då förloras grunden för det hela. Eleverna förstår att de hela tiden måste kämpa hårt och dedicera sitt liv åt dansen. Annars lyckas man inte.

Ivanova tror att Roosa nog kan nå den rätta stilen på några år, om hon är tillräckligt motiverad och hennes kropp formas enligt Vaganovas mått.

– För utländska elever kan Vaganova-skolan ge goda färdigheter till kända kompanier, men är inte en fribiljett vartsomhelst. Tidigare har flera finländare studerat vid Vaganova. Enligt Ivanova minskade det finsk-ryska kultursamarbetet när Sovjet föll.

– Kanske den här kursen och den som ordnades i S:t Michel tidigare i sommar kan bidra till att fler finska elever får en studieplats i vår skola, säger Ivanova.

Av Ivanovas elva egna elever som går i sista klassen tror hon att endast två har en chans att få jobb på Mariinskij­teatern.

På Mariinskij gör dansaren en karriär på högst tjugo år och får en pension på 300 euro. En del blir pedagoger men de flesta av Ivanovas och balettlärarkollegan Nikita Sjtjeglovs gamla klasskamrater avslutade sin karriär halvvägs för att syssla med något annat.

– Numera är det viktigt att också studera flitigt i skolan. Som balettdansare måste man vara smart. Det finns många begåvade barn men om huvudet inte fungerar kommer man ingen vart.

Ivanova skyndar vidare till träningssalen där de ryska eleverna håller på att värma upp. Också här kan man skönja en viss nervositet.

Ksenia är blek och biter på sina naglar. När det väl är hennes tur att visa upp sitt nummer strålar hon först som en sol. Men när hon misslyckas i den svåra piruettserien ser hon nedstämd ut. Ivanova, som är pedagog för klassen ovan hennes, ser genast vad som är fel och när hon försöker igen, sitter piruetterna som de ska. Ändå verkar hon missnöjd.

– Jag njuter av att dansa men är alltid väldigt självkritisk. För mig är mästarkursen en chans att träna under lovet med andra pedagoger än hemma och träffa nya människor.

Drömmen är att få jobb som balettdansare, helst solist, på Mariinskij­teatern.

– Baletten är hela mitt liv, det ryms inget annat. Ibland är det psykiskt tungt, till exempel under examensproven då det kommer folk från olika teatrar och värderar oss. Men samtidigt vill jag inget annat.

Finsk-ryskt samarbete
• På mästarkursen i Nyslott deltog elever från Helsingfors Dansinstitut, Balettläroanstalten, Nyslott, Villmanstrand, S:t Michel och Kuopio tillsammans med Vaganova-akademiens främsta elever.
• Kursen är ett treårigt finsk-ryskt samarbete mellan Balettdagarna i Nyslott och Dance Open-festivalen, som bland annat tidningen The Independent rankat bland de tio bästa festivalerna i Europa.
• Det årliga programmet innefattar två veckolånga program – den internationella balettfestivalen Dance Open i S:t Petersburg i april och den som ordnas i samarbete med balettfestivalen i Nyslott i augusti. I programmet ingår en mästarkurs, en elevföreställning och en galaföreställning med världskända balettstjärnor.
• Projektet finansieras av EU, ryska kulturministeriet, Undervisningsministeriet, S:t Petersburg och Nyslott.
• Vaganova-akademien grundades 1738 av kejsarinnan Anna I. År 1957 fick akademin sitt nuvarande namn efter pedagogen Agrippina Vaganova som skapade den kända balettmetodiken. Skolan förser Marinskijteatern (f.d. Kirovbaletten) med dansare.
• Många av balettvärldens största stjärnor genom tiderna har utexaminerats från Vaganova-akademien, bland andra Vaslav Nijinsky, Anna Pavlova, Michail Barysjnikov, Rudolf Nurejev och George Balanchine.
• På 70- och 80-talen studerade ett tiotal finländska elever vid Vaganova, bland dem Arja Tervo, Juha Kirjonen, Jorma Elo, Jutta Mustakallio och Juhani Teräsvuori. Pedagogen Marianna Rumjantseva har också studerat där och utgick från Vaganova-skolan i sin undervisning på Nationaloperans balettskola. Efter det har det varit ovanligare med finska elever på Vaganova-akademien.