Kalevi Aho placerar musikerna i sina verk i naturen på sidan om publiken på Luostofjället, vilket ger en speciell effekt. Foto: Lapland memories.

När BBC, gruvbolaget och Storgårds möttes på Luosto

BBC Philharmonic Orchestras besök på Luostofjället i helgen föregicks av ett långt förarbete och smidigt sam­arbete mellan en orkester, ett gruv­bolag och en driftig dirigent.

Union Jack svajar på helstång på gården utanför Forststyrelsens stuga vid Ahvenlampi intill Luostofjället när Storbritanniens ambassadör Matthew Lodge håller sin mottagning i Lappland.

– Vi är hedrade att ha BBC Philharmonic Orchestra på besök och vi är speciellt glada över det stöd som Anglo American visat. Vi hoppas kunna skapa det här till en liten del av Storbritannien för ett par dagar, säger ambassadören skämtsamt och syftar på den starka brittiska inblandningen.

Till Luosto kommer BBC Philharmonic tack vare ett rejält stöd av det brittiska gruvbolaget Anglo American. Enligt uppgift stödde bolaget orkesterbesöket med ett sexsiffrigt tal, uppskattningsvis 100 000 euro, som torde höra till de enskilt största sponsorsatsningarna inom musiklivet i Finland.

Gruvbolaget har funnits i Sodankylä sedan 2003 och trots att gruvdriften ännu bara är på projektstadiet är allt prat om gruvor känsligt i Sodankylä. Medan somliga ser fram emot eventuella arbetstillfällen, fruktar andra att gruvdriften hotar turistnäringen och naturreservaten. Vissa spekulerar över att gruvbolaget vill köpa sig goodwill genom att agera mecenat.

Varför vill ett gruvbolag sponsra en symfoniorkesters besök i Lappland?
– Var vi än verkar vill vi alltid stödja det lokala samhället. Och eftersom Finland är ett utvecklat land och inte behöver sjukvård och utbildning på samma sätt som ett land i tredje världen, ville vi satsa på kultur. I egenskap av ett brittiskt företag med verksamhet i Sodankylä var det naturligt att stödja en brittisk orkesters gästspel på orten, säger Frøydis Cameron som svarar för samhällskontakterna vid Anglo American.

Långt förarbete

Arbetet med att få BBC Philharmonic Orchestra från Manchester till Finland inleddes redan för ett och ett halvt år sedan när John Stor­gårds blev vald till förste gästdirigent för orkestern.

– Jag visste att orkestern skulle spela i London några dagar innan, jag visste att orkestern skulle inleda sin semester därefter och jag viss­te ungefär när Luosto Classic skulle ordnas, så jag beslöt att fråga orkestern om den ville komma till Lappland. De sade preliminärt ja och festivalen sade ja och så var den saken fixad, säger Storgårds.

Enda hindret var egentligen finansieringen, men när även den biten fixade sig var gästspelet ett faktum. I torsdags spelade orkestern på BBC Proms i Royal Albert Hall, på fredagen kom man med två flygplan till Rovaniemi och på lördagen övade man på Luosto.

Flera gästspel

Men BBC-gänget är ingalunda den första eller sista orkestern som kommer att besöka Luosto. Stor­gårds har tagit mer eller mindre alla sina orkestrar till Lappland, Helsingfors stadsorkester, Tammerforsfilharmonin, Virtuosi di Kuhmo och Avanti.

Hela festivalen uppstod 2003 när Storgårds dirigerade Radions symfoniorkester och Lapplands kammarorkester i uruppförandet av Kalevi Ahos tolfte symfoni, Luostosymfonin, som skrevs uttryckligen för att uppföras på platsen. Till dags dato har symfonin uppförts fyra gånger och det senaste framförandet ägde rum i går. Det som gör Luostosymfonin så speciell är sättet på vilket Aho använder sig av rummet i fjällen när han placerar olika instrumentgrupper, främst slagverk och blåsare ute i sluttningen där publiken sitter. Och det skall sägas att symfonin låter ännu bättre live än på skiva. Åtminstone enligt mera erfarna medlemmar i publiken var söndagens framförande det bästa hittills.

Hyllad stjärna

I Lappland har John Storgårds närmast kultstatus och oberoende av hur fint musikerna spelar är det alltid Storgårds som hyllas mest. Den positionen har gjort att han kan spela i stort sett vad som helst. Till exempel under lördagens konsert med Lapplands kammarorkester valde man att fira John Cages 100-årsjubileum med hans mest kända stycke 4,33 som i praktiken är 4 minuter 33 sekunder tystnad. Under konserten uppmärksammades också den katalanska kompositören Xavier Montsalvatges hundraårsjubileum och kanadensaren John Weinzweigs dito som infaller nästa år.

Dessutom spelade man i år två slagverkskonserter med fenomenale perkussionisten Colin Currie som solist. Den första var Dave Marics (f. 1970) slagverkskonsert, som kunde beskrivas som rätt återhållsam men spännande musik. Ingen fyrverkerimusik men snyggt me­diterande.

Betydligt mera fart var det i Kalevi Ahos slagverkskonsert Sieidi som uruppfördes i London i våras och nu fick sin Finlandspremiär. I Sieidi avancerar Currie längs scenkanten från höger till vänster och spelar på ett antal instrument – en djembe, en darabuka, tomtomar, en marimba, träblock, tempelblock, en vibrafon och tamtam – innan han retirerar i omvänd ordning. Colin Currie är en hejdlös virtuos på sina instrument och Kalevi Aho en hejdlös hanterare av desamma. Orkestern spelar fantastiskt exakt och samarbetet med musikerpersonen Stor­gårds går som smort. Tillsammans är de oskiljaktiga.

Så varför ska orkestrar spela ute i den lappländska vildmarken?
– De utgör i alla fall uppfriskande omväxling. Och det är viktigt att visa att det också finns andra aspekter av musiklivet än metropoler, toppsalar och toppakustik, menar Storgårds.