Neongrön bingo bland tegel och trottoar

En grå trottoar, några bilar och duggregn. Men på gatunumret 18 finns restaurangen Shanghai Cowboy, en liten lokal med mexikanskinspirerad mat och måndagsbingo, den här gången med sextiotalstema.

Javisst, bingo. Medelåldern på restauranggästerna är 25 och alla är på gott humör. En av ägarna, Iman Gharagozlu, går omkring och småpratar med sina gäster.

– Vi tog idén från New York och våra bingomåndagar är definitivt de livligaste kvällarna på veckan. Det här är en av sommarens lugnaste kvällar, säger Gbaragozlu medan han tittar över den nästan proppfyllda lokalen.

Gatan utanför är tom, en ensam lysrörslampa speglar sig mot funkishusets fönster mittemot. Men inne på Shanghai prasslar bingolapparna och de som just kommit in söker desperat efter de sista pennorna för att kunna fylla bingolappen med rosa eller neongröna kryss.

Då bingon börjar fylls restaurangen med Light my fire och Baby love. Stora svarta hattar, klackskor, en Hawaiiskjorta och andra eleganta attiraljer pryder de unga bingoentusiasterna som kommit för att umgås, äta och givetvis för att spela.

– Här tar ingen spelet på allvar samtidigt som vi alla tar det på blodigt allvar, skrattar Jonathan Silfver som kommit hit för att spela bingo tillsammans med sin pojkvän Mikael Köllönen.

Det unga paret har klätt sig i hängselbyxor och strama skjortor, sextiotalstemat till ära. Men Köllönen var först lite tveksam till pojkvännens ivriga berättelser om bingomåndagen.

– Jag är från Tammerfors och var först lite skeptiskt inställd. Är det sånt ni håller på med här i Helsingfors? Men förra veckan kom jag hit för första gången och förstod vad Jonathan menade med den fantastiska stämningen.

Stamgästen Monna Kosonen håller med om att stämningen är på topp.

– Förr var måndagarna helt skit, men den varma och roliga atmosfären här piggar genast upp vem som helst.

Bingovärdarna Laura Vartio och Antti Asplund skapar sextiotalskänsla med hjälp av pälsar, leopardmönster och Andy Warhol. Men vad får en 25-åring att spela pensionärernas kampsport, bingo?

– Jag tror att det helt enkelt handlar om att människor alltid gillat olika spel. Det handlar inte om någon ny trend. Här är en helt otrolig stämning varenda måndag som inte ens går att jämföra med veckoslutsfester. Bingon slutar oftast med att alla dansar på borden, säger Asplund.

Både Vartio och Asplund jobbar med design i sin vardag, Vartio som smyckesdesigner och Asplund som kläddesigner. Men på måndagarna drar de bingo och hittar på olika teman för kvällarna.

– Förra veckan hade vi pirater, vi har uppmärksammat USA:s nationaldag och en gång hade vi biljettkontrollanter, säger Vartio.

Mörkret på Unionsgatan tätnar, en vit skåpbil kör förbi två gånger och den mörka, våta gatan glänser i de orangea gatulyktornas sken. Den ensamma lysrörslampan speglar sig fortfarande i funkishusets glasfönster mittemot, men inne i Shanghai tätnar stämningen. Ville Valo traskar in och tar en bingolapp. Alla hejar på varandra och trivs tillsammans. Att vinna är inte det viktigaste. Det är kanske just fokusen på umgänge som är den väsentligaste skillnaden med Shanghaibingot och pensionärsbingo, där kaffepaketen är guld värda.

Men att vinna är ändå roligt. Tammerforsaren Köllönen, som ännu för ett par veckor sedan tvivlat på bingons magi fick skrika ett "bingo" och vann huvudvinsten, en middag för två på restaurangen.