Norskt gästspel på Klockrike i maj

Föreställningen handlar om gränser, varför just det temat?
– Generellt handlar det om gränser i kärleksförhållandet mellan två människor, specifikt berättar vi det här via gränsen mellan två länder, Norge och Ryssland. Temat är vanligt men vinkeln ny.

Hur skulle du beskriva din estetik?
– Jag värnar om det personliga, inte det trendiga. På det sättet följer vi kanske en sorts finsk stil där man gör det man känner för och struntar i vad som händer i Berlin eller New York. Det viktiga är inte att experimentera utan berätta historien så bra som möjligt.

Den här genren kallas dansteater. Vad är dansens styrka som uttryck?
– Inom teatern jobbar man med att hitta undertexten medan dansen går direkt på det som finns mellan raderna. Att blanda det konkreta och det abstrakta fungerar bra inom dansen. Man kan vara både analytisk och associativ vilket jag är tacksam för.

Du är dansare, regissör, koreograf och skribent. Varför har det blivit så många yrkesroller?
– I min generation är det naturligt att man inte håller sig till ett enda arbete utan snarare byter hela tiden. Det är en gammal romantisk tanke att man ska bli bra på bara en sak. Men man måste jobba hårt för att hitta kompetens inom många områden. Nästa år gör jag till exempel opera för första gången.

Du är känd för att lyfta fram sport på scenen, varför?
– Som konstnär måste man ta tag i det som intresserar människor, alltså sex, kärlek, mat och fotboll. Många tror att sport är ett tema som inte passar konsten men det är fel.

Jo Strömgren Kompani spelar på Klockriketeatern mellan den 3 och 5 maj.