Utrensning på operans villkor

Ursprungligen var det tänkt att Jüri Reinveres opera skulle vara en av huvudhändelserna under kulturhuvudstadsåret i Tallinn 2011, men på grund av interna stridigheter hos arrangörerna för kulturhuvudstadsåret blev det inte så.

I stället nappade Nationaloperan och Mikko Franck på erbjudandet.

Författaren Sofi Oksanen säger att hon omedelbart tände på idén att göra opera på Utrensning när det blev tal om det.

– Jag visste genast att verket skulle göra sig perfekt som opera. Operan har ju, liksom teatern, en fantastisk förmåga att väcka orden till liv. Operan erbjuder dessutom möjligheter att berätta storyn i koncentrerad form med flera metaforer och illustrera vissa händelser med hjälp av musiken. Till exempel våldtäkten tror jag är betydligt lättare att illustrera på operascenen än i teatersalongen, funderar Oksanen.

Själv har hon ändå hållit tassarna borta när det gällt att förvandla verket till opera.

– Eftersom jag visste att Jüri är en tonsättare som också kan skriva, lät jag honom sköta jobbet. Jag läste bara igenom hans libretto och gjorde vissa små korrigeringar, säger hon om uppkomsten.

Drömmen ett omen

Idén till att göra opera på Utrensning föddes ursprungligen när Jüri Reinvere och Sofi Oksanen möttes på ett kafé i Berlin. Det var 2009 i samband med Theatertreffen i Berlin.

Två veckor innan hade Reinvere drabbats av en dröm som kom att bli ett omen. Det var en dröm fylld av musik.

– Jag hörde orkestermusik och en sopranstämma. Allt som allt handlade det kanske om femton minuter musik som jag genast skrev ner. Det var direkt romantisk musik med sång och allt. Den musiken återfinns nästan i sin helhet i de tjugo sista minuterna av verket, säger Reinvere.

Utrensning sattes ursprungligen upp som pjäs på Nationalteatern 2007 och utkom i bokform 2008. För tonsättaren var det viktigt att inte omskriva händelserna i boken i operaform, utan att göra opera på operans villkor.

– För mig betydde det att lägga stor vikt vid den dramaturgiska bågen. Jag funderade mycket på vilka händelser som skulle förläggas till första akten och vilka till andra. Slutresultatet blev att det musikaliska materialet börjar leva först när Aliide erkänner sitt bedrägeri i slutet av första akten.

Inte på ryska

När det gäller språket valde Reinvere att skriva allt huvudsakligen på finska. De partier som i berättelsen uttalas på estniska sjungs dock på estniska.

– För mig hade det blivit väl tjockt att ha sångarna att sjunga också på ryska på Finlands nationaloperas scen. Det hade varit otänkbart, säger Reinvere som studerade komposition i Finland på 90-talet.

Aliides roll är delad på två sopraner, gamla Aliide och unga Aliide. Sångstämmornas räckvidder sträcker sig över två och en halv oktav och båda står på scenen under nästan hela föreställningen, något som gör rollerna extra tunga.

– Det besvärliga är att Aliide nästan aldrig kan avlägsna sig från scenen eftersom händelserna då skulle stanna upp, säger Reinvere.

Hela operan görs med dubbel bemanning och Aliides roller sjungs av Helena Juntunen, Johanna Rusanen-Kartano, Heli Veskus och Tove Åman, alla elever till Anita Välkki.

För Reinvere kom det som en liten överraskning att Utrensning görs helt utan förstärkning. Därmed har han också fått slimma partituret lite grann.

Medan vissa av sångarna beskriver verket som det svåraste och mest komplexa som de sjungit, jämför Reinvere kvinnorollerna med stora kvinnoroller av Strauss, till exempel Elektra eller Salome.

– Om verket är komplext beror det nog främst på att berättelsen också är komplex.

Extra komplexitet medför verkets tre tidsnivåer som regissören Tiina Puumalainen valt att förverkliga bland annat genom att helt fysiskt förlägga händelserna till olika nivåer på scenen.