Kärlekssagan som skakade England

Föga anade Wallis Simpson när hon och maken Ernest Simpson vintern 1931 tackade ja till att fira veckoslutet hos Thelma Furness på dennas herrgård i Leicestershire, att hon där skulle möta sitt öde. Paret Simpson var inte goda vänner med lady Furness men blev inbjudna för att agera förkläde. Lord Furness var bortrest men prinsen av Wales, han som blev kung Edward VIII, skulle finnas på plats.
I Londons societetsvärld visste alla att Thelma Furness var prinsens älskarinna. Oklart är om hennes make var införstådd.
Middagen blev en succé för fru Simpson som var placerad bredvid prinsen och fick briljera med sin slagfärdighet. ”Jag är besviken på er” replikerade fru Simpson när prinsen undrade om hon som amerikanska stördes av bristen på centralvärme i England.
Inför den förvånade prinsen, van vid ja-sägare, förtydligade sig Simpson:
– Alla amerikanskor som kommer till ert land får samma fråga. Jag hade hoppats på något mer originellt från prinsen av Wales.
Drygt fem år senare, den 11 december 1936, fick en nation i affekt höra Edward VIII i radio förklara att han föregående kväll hade avstått från tronen till förmån för sin yngre bror som nu var kung George VI. Edward hade ställts inför ultimatum – tronen eller äktenskapet, och valt det senare.
Edward VIII var känd som naiv och hade kanske inbillat sig att ett äktenskap mellan Storbritanniens kung och en två gånger frånskild amerikanska, vars båda män fortfarande var i livet, var möjligt. Men illusionerna var dömda att gå i kras.
Wallis Simpson var misskrediterad på grund av sitt förflutna men hon smutskastades rejält. Rykten om hennes extraordinära talanger som älskarinna florerade, liksom historier om hennes erotiska äventyr i Kina efter den första skilsmässan.
Sina bittraste fiender hade Wallis Simpson inom hovet. Änkedrottning Mary kunde inte förlåta sin äldste son för att han svek sin plikt mot landet till förmån för kärleken.

Nazistsympatier
Ett halvt år efter abdikeringen gifte sig ex-kungen och fru Simpson i Paris. Formellt blev de hertigen och hertiginnan av Windsor. Livet som gifta inleddes med att hertigparet, högst obetänksamt, frotterade sig med nazisterna. I oktober 1937 åkte de till Tyskland, inbjudna av Adolf Hitler. Hertigen lät sig filmas när han skakade hand med Führern och i entusiastiska ordalag uttalade sig om Tredje rikets bostadspolitik. Hitler fick intrycket att ex-kungen sympatiserade med nazisterna och att han kunde bli användbar.
Också den brittiske fascistledaren Oswald Mosley ingick i hertigparets umgänge.
Hertigparet hade bosatt sig i Paris men flydde söderut efter krigsutbrottet. I Spanien umgicks de i kretsarna kring Franco vilket gjorde den brittiska regeringen rasande. Winston Churchill, nu premiärminister, hotade med krigsrätt om hertigen inte återvände till brittiskt territorium, vilket slutade med att han landade som generalguvernör i Bahamas.
När kriget var över bosatte sig paret i en villa i Bois de Boulogne.

Offret och gnällspiken
Priset för kärleken blev för hertiginnan av Windsor ett liv i exil och en demonisering som i dag känns orättvis. Man undrar om hon någonsin ångrade sitt val av make? Hon kunde ha stannat hos sin man nummer två, den hängivne Ernest Simpson som dyrkade henne, men hon valde att framtvinga en skilsmässa. Eller var hon en sådan som aldrig tilllät sig själv att ångra sig?
Först nu, 26 år efter det att hertiginnan av Windsor avled, är tiden mogen för en omvärdering. Madonna har gjort filmen W.E. och i Storbritannien har några nya biografier över hertiginnan publicerats. Det elaka förtalet och föraktet har ersatts av medlidande och i dag betraktas hertiginnan snarast som ett offer.
Medan bilden av hertiginnan mjuknar tycks det gå tvärtom med bilden av hertigen. Han beskrivs som gnällig, snorkig och omogen (när Wallis ville pika honom kallade hon honom för Peter Pan) samt olämplig som kung.
”Wallis Simpson räddade den brittiska tronen”, skriver Anne Sebba i sin biografi That woman: The life of Wallis Simpson.
Enligt Anne Sebba är en förklaring till att bilden av hertiginnan grundlades så tidigt det faktum att hon aldrig fick ge sin förklaring till de dramatiska skeendena. På hennes tid satt de brittiska kungligheterna i glashus, oåtkomliga för undersåtarna.
Madonna, som regisserat och skrivit manus till filmen W.E. anser att hertiginnan var fånge i en fälla hon själv konstruerat.

Inte vacker, inte rik
Så vem var då denna Wallis?
”Jag är ingen vacker kvinna. Jag är ingenting att titta på, så det enda jag kan göra är att klä mig bättre än alla andra”, lyder ett ofta upprepat citat av Wallis Simpson.
Den skarpa mittbenan, den fyrkantiga ansiktsformen och den spikraka hållningen var hertiginnans yttre attribut. Rädslan för att bli fattig tycks ha formats redan i barndomen i Baltimore.
Wallis Warfield var bara fem månader när hennes pappa avled i lungtuberkulos. Hennes unga, vackra mamma Alice tvingades försörja sig själv och sin dotter på sömmerskejobb. I perioder togs mor och dotter om hand av den välbemedlade släkten Warfield.
20 år gammal gifte sig Wallis. Winfred Spencer var tio år äldre, alkoholiserad, svartsjuk och hustrumisshandlare och äktenskapet blev en katastrof. Make nummer två, Ernest Simpson, skilde sig för hennes skull och paret bosatte sig i London.
Ernest Simpson var en gentleman som arrangerade ett äktenskapsbrott när Wallis ville skiljas. Förhållandet mellan dem var gott också efter skilsmässan.
Hertigen av Windsor avled 1972. Efter det levde hertiginnan ensam och bortglömd, med sviktande minne, i sitt palats tills hon somnade bort i april 1986. Tolv år senare såldes hertigparets möbler, kläder och personliga tillhörigheter på en auktion som blev en försäljningsframgång.
Hertiginnans juveler är omskrivna. Hennes hertig överöste henne med dyrbara skatter, ofta broscher med djurmotiv, och hon tycks aldrig ha fått nog. Under de tio år hertiginnan var dement lyckades hennes advokat roffa åt sig en del av juvelerna. Det var hon för svag för att upptäcka