Aapo Häkkinen har under sina nio år vid rodret gett ett ansikte åt Helsingfors barockorkester. Foto: Karl Vilhjálmsson.

Intervju – Aapo Häkkinen: Barock i ur och skur

I dag firar Helsingfors barockorkester sitt 15-årsjubileum med galakonsert i Musikhuset. Något aprilskämt lär det inte vara, däremot har man tagit fasta på palmsöndagens tema. Men borde vi inte tala om ett nioårsjubileum, monsieur Aapo Häkkinen.

Sagan om Helsingfors barockorkester börjar den 25 maj 1997 då orkestern ger sin första konsert i Gamla kyrkan under namnet Uusi Kapelli (Nya kapellet). Efter bara ett par års verksamhet följer ett uppehåll då flera av medlemmarna flyttar utomlands. Under ett par år i början av 2000-talet ger orkestern bara sju konserter, varav fyra är julkonserter.

Fem år efter grundandet, i maj 2002, besluter man att från och med 2003 officiellt anta det namn som man redan börjat använda, Helsingfors barockorkester, samt att Aapo Häkkinen kallas till konstnärlig ledare, något som först väcker protester bland orkestermedlemmarna men som senare visar sig vara avgörande för orkesterns utveckling.

Borde vi inte egentligen tala om ett nioårsjubileum i stället för femtonårsjubileum, Aapo Häkkinen?

– Det är sant att verksamheten låg nere under ett par år, men trots allt var det aldrig frågan om att jag skulle ha samlat en ny orkester när jag tillträdde som konstnärlig ledare. Flera av orkesterns ursprungliga medlemmar samlades och till exempel flöjtisten Pauliina Fred, oboisten Jasu Moisio och fagottisten Jani Sunnarborg är med än i denna dag.

Frilansorkester

Trots att Helsingfors barockorkester i dag ger omkring fyrtio konserter per år fungerar orkestern alltjämt på frilansbasis och varje musiker engageras skilt för varje spelning. Häkkinen medger att det är en utmaning att på sådana premisser skapa kontinuitet i verksamheten.

– Medan musikerna tävlar om jobben är det också så att orkestrarna tävlar om musikerna. I dag har Helsingfors barockorkester ett brand som är vida känt inte minst utomlands och en klangkultur som är resultatet av ett långt och målmedvetet arbete, säger Häkkinen.

Fakta
Jubel med gäster
  • Helsingfors barockorkester firar i dag sitt femtonårsjubileum med konsert i Musikhuset kl. 16. Orkestern framför oratorieversionen av Haydns Jesu sju sista ord på korset från 1796 tillsammans med Kaamoskören och Kampin laulu.
  • På programmet står också gamla favoriter av Monteverdi, Schubert, Telemann och Vivaldi. Tyska violinisten Alina Pogostkina debuterar samtidigt som barockviolinist.
  • Konserten sänds direkt på yle.fi/klassinen och i Radio Yle 1 kl. 19.

Helsingfors barockorkester och Aapo Häkkinen har blivit oskiljaktiga, och även om Häkkinen dirigerar färre konserter än tidigare svarar han alltjämt för den konstnärliga planeringen – aus Liebe zur Kunst.

– Det är kanske den mest tacksamma biten. Speciellt tacksamt är det när man lyckas matcha rätta dirigenter och solister med orkestern, säger Häkkinen och nämner Skip Sempé, Erich Höbarth och Reinhard Goebel som lyckade exempel.

Också Monica Groop och Kajsa Dahlbäck har sjungit frekvent med orkestern.

Spelar i Helsingfors och Raumo

Sedan i höst har orkestern en egen konsertserie i Helsingfors, något som gjort att Helsingforspubliken i högre grad kunnat ta del av orkesterns arbete.

– Ännu för ett par år sedan hände det sig att vi kunde spela ett program i Tyskland men inte i Helsingfors.

Häkkinen poängterar vikten av att kunna framföra samma program fler än en gång. Det andra och tredje framförandet är ofta utvecklande för musikerna, medan ett femte och sjätte framförande sällan är lika utvecklande.

– Av samma orsak har vi önskat hålla fast vid våra regelbundna framträdanden i Raumo, trots att det är en klar satsning från orkesterns sida. Den gamla stenkyrkan från 1400-talet är både akustiskt och estetiskt en utmärkt plats för den musik vi spelar. För Raumo stad och församlingen har det varit ett effektivt sätt att erbjuda Raumoborna orkestermusik, säger Häkkinen.

Att cembalisten Aapo Häkkinen över huvud taget började dirigera är något av en slump och kom sig naturligt av att han spelade cembalokonserter framför orkestern.

– Så klart jag kunde ha haft nytta av formella dirigentstudier, men jag tror ändå att det inte är på samma sätt tekniskt krävande att dirigera barock som till exempel romantisk musik. I barocken är det de små gesterna och klangfärgerna som är avgörande.