Körer satsar på storverk

Studentkörerna Lyran och Akademen sjöng Bachs Matteuspassionen senast 2007.

Lyrans ordförande Jennie Bergman tror att dylika storsatsningar fyller en funktion.

– Det är viktigt att göra detta för att vi har kapaciteten och för att det är givande för kören. Jag tror också det är viktigt att det finns en finlandssvensk kör som kan göra dylika verk.

Körerna tror sig med satsningar som denna kunna nå ny publik över språkgränsen. Samtidigt vill man värna om att hålla kunskapen om klassiska konstformer som en väsentlig del av den finlandssvenska kulturen.

– Kanske vill vi också visa att en finlandssvensk kör kan göra sådan här musik minst lika bra som till exempel Suomen Laulu som gör detta varje år, säger organisationskommitténs ordförande Henri Lindén.

Körsångarna avslöjar att dirigenten Kari Turunen fäst stor vikt vid det tyska uttalet under övningarna. Turunen säger själv att han i sin tolkning strävat efter relativt lugna tempi, med ett visst liv inom dem.

– Det handlar dels om att kören inte skall skynda, men också om att ge rum för olika vågrörelser i olika stämmor. Varje stämma har sin egen ebb och flod, på så sätt föds polyfonin.

Varför är det viktigt att framföra Matteuspassionen i dag?

– Det här är biffen, det här är det hälsosamma köttet som är fylligt och starkt. Tyvärr har vi förlorat en del av det retoriska tänkandet i och med att vi inte längre lever under barockens tidsålder. Här finns ändå mycket att bita i. Hela passionsberättelsen är fascinerande, säger Turunen.

Timo Nuoranne dirigerar Haydns Stabat Mater med Jubilatekören och Wegelius kammarstråkar på fredag. Jubilate sjöng verket upprepade gånger under 80-talet.

– Det är ett fint verk med framträdande solistpartier. Det är ganska tidig Haydn med fina arior. Körpartiet är mångsidigt med en stor fuga i slutet, säger Nuoranne.

Hur kommer du att tolka verket?

– Överlag försöker jag hitta en lätthet i musiken, så att det inte blir för tungt och inte för långsamt.