Med ena foten i kvartettvärlden

För några år sedan verkade medlemmarna i stråkkvartetten Meta 4 satsa allt på att bli en kvartett som verkade på heltid. Nyss hade Meta 4 blivit huskvartett i Kuhmo, spelningarna utomlands hopade sig och orderböckerna för framtida konserter blev bara tjockare.

Men när vi träffas inför tioårsjubileumskonserten i Helsingfors tycks någonting ha förändrats. Siktet är inte längre inställt på att spela ihop dag och natt.

Vad fick er att ändra kurs?
– Kanske insikten om att en kvartett ändå alltid bara är en kvartett, att det ändå bara är dessa tre typer som jag spelar ihop med, säger Minna Pensola och pekar på Tomas Djupsjöbacka, Atte Kilpeläinen och Antti Tikkanen.

– Vi började också fundera på att det rentav kunde vara begränsande för oss som musiker om vi bara spelade ihop som kvartett, tillägger hon.

– Redan när vi började spela ihop på musikfestspelen i Mänttä 2001 hade vi ju alla många järn i elden så det har egentligen handlat om att fortsätta det projektet, inflikar Tomas Djupsjöbacka.

Kreativ samverkan

Nu talar Meta 4 om den korsbefruktning som uppstår när medlemmarna står med ena foten i kvartettvärlden och andra foten utanför. Minna Pensola och Antti Tikkanen verkar båda som frilansviolinister, Atte Kilpeläinen sköter en halv tjänst som stämledare för altviolinsektionen i Helsingfors stadsorkester och Tomas Djupsjöbacka spelar med i Chamber Orchestra of Europe samtidigt som han undervisar vid Sibelius-Akademin.

– Om Atte just har spelat en symfoni av Zemlinsky med HSO och Meta 4 spelar Zemlinskys andra kvartett, eller om jag har spelat någon symfoni av Schubert med någon stor dirigent med Chamber Orchestra of Europe, tror jag det i bästa fall kan uppstå en säregen repertoarkännedom, förklarar Djupsjöbacka.

Höga förväntningar

Meta 4 är i dag en respekterad aktör på kvartettscenen. Men i takt med att man vunnit mera trovärdighet och auktoritet har förväntningarna också vuxit.

– Vi vet av erfarenhet att vi aldrig kan gå upp på scenen halvt oförberedda och tänka att vi bara spelar i någon liten by. Varje konsert i varje litet skrymsle kan i dag radieras för hundratusentals lyssnare och kritiker brukar söka sig till de mest avlägsna ställen, upplyser Minna Pensola.

Var skulle ni helst av allt spela i framtiden?
– Jag tror vår drömscen är snarare en mental än fysisk plats. Vi har lärt oss att det inte spelar någon roll om vi är i Wigmore Hall eller Seinäjoki kyrka om det inte känns bra. Vi vill göra vår egen grej i en positiv atmosfär, säger Minna Pensola.

– För oss är det också a och o att uppträda framför publik, för ingen människa blir så rik på turnerande att man skulle göra det för pengarna, säger Atte Kilpeläinen.

Dags att gengälda

Att Meta 4 firar sitt tioårsjubileum med en gratiskväll i Musikhuset är egentligen Antti Tikkanens idé.

– Idén föddes i våras när Musikhuset stod nästan färdigt och det fördes en livlig diskussion om vad som skall erbjudas i huset. Vi tänkte att vi har fått så pass mycket stöd från fonder och stiftelser att vi ville dela med oss av det goda till allmänheten, säger Tikkanen.

När biljetterna släpptes gick de nästan lika snabbt åt som biljetterna till Wienerfilharmonikernas konsert. Men hundra biljetter delas ut på fredag kväll, med början kl. 18. En biljett per köande gäller.

Kvällen börjar i Konsertsalen kl. 19 med Jaakko Kuusistos Play III, Sjostakovitjs fjärde stråkkvartett och Zemlinskys andra kvartett. Kvällen fortsätter på restaurangen med bland andra Iiro Rantala, Anna-Mari Kähärä, Jarmo Saari och Marzi Nyman som gäster.

Vad är då mera Meta 4: en konsert i konsertsalen eller klubbkväll på restaurangen?
– Kvällen och kombinationen är kanske mest av allt Meta 4, säger medlemmarna.