UNDERLIGA SYMPTOM. Sagan om tomten Toljanteri (Kunto Ojansivu) fortsätter på TV2 och i år drabbas han av trilskåldern. Foto: Laura Pohjavirta.

Årets julkalendrar: tjugofyra morötter till jul

Hur ska en riktigt bra julkalender vara? Måste den innehålla påkostat drama eller räcker lite snö och tomtar? Hbl Kultur recenserar årets finlandssvenska, finska och rikssvenska tv-luckor.

Bärtils jul

FST5 klockan 18.00

I år satsar FST5 på de allra yngsta tittarna när fåret Bärtil på nytt står värd för julkalendern tillsammans med sina sidekickar Isa Gris, Älgen och Pudeln Pipsa. Till skillnad från svenskarnas motsvarighet är det här ingen intrigdriven följetång. I sitt manus kör Monica Vikström-Jokela tvärtom en enkel handling som stöder sig på de bekanta figurernas charm.

Bärtils jul är en repris från år 2006 och en av FST5s egna julkalendrar. Kanalen har för vana att satsa på egna produktioner ungefär vartannat år och för många är säkert det starkaste finlandssvenska julkalenderminnet Tomteskolan från 1992. Med sin fantasifyllda miljö, spännande intrig och sina fina skådespelarprestationer lämpade sig serien också för äldre barn – och vuxna. Efter Tomteskolan har dockanimationer som Plåstret och Atte stått värd för egna kalendrar som säkert också lämnat starka avtryck i minnesstigen.

För en tjugosjutaggare kan det förefalla lite obegripligt hur Joachim Thibblins Bärtil kan utöva en sådan tjuskraft på sin publik. Fåret är visserligen genomsympatiskt men i första avsnittet händer inte mer än att han och hans team pysslar ihop en julkalender med hjälp av morötter.

Det är emellertid en åldersfråga. Bärtil är ett lyckat målgruppsanpassat koncept som med sin Teletubbies-inspirerade estetik främst riktar sig till de yngsta barnen. Färgerna lyser klara i det märkliga ödeland där julen likt Godot ska väntas in. Handlingen är enkel och lätt att följa, figurerna är stora och tydliga och efter några avsnitt har också jag svårt att motstå Johan Aspelins härliga tafatta älg. Dessutom används sång och upprepningar som håller minstingarnas intresse uppe.

De som inte trollbinds av Bärtils magi kan kolla in Radio Extrems vuxenjulkalender, Alfred och Jakobs jul, som också börjar i dag.

Tjuvarnas jul

SVTB och SVT1 klockan 8.15 och 19.45  (även på svtplay.se)

Även om SVT:s julkalender är en både stark och stadig institution har de senaste årens produktioner inte skrivit in sig i historien som några direkta höjdpunkter. Förrförra årets musikalvariant Superhjältejul var ett dramaturgiskt bottennapp och fjolårets historia Hotell Gyllene Knorren fick kritik för att innehålla för lite julkänsla och helt sakna humor.

Men nu svänger det. 2011 levererar SVT historien om Tjuvarnas jul med alla chanser att bli en riktig klassiker. Upplägget är följande: i bästa Charles Dickens-stil tas vi till en smutsig storstad i slutet av 1800-talet. Här huserar den vuxna tjuvligan Klappsnapparna där även stans klantigaste ficktjuv Kurre (rara Gustaf Hammarsten) ingår. Den 1 december ställs hans tillvaro på ända då ett övergivet barn dyker på farstutrappan. Det visar sig vara Kurres okända dotter Charlie (Tea Stjärne).

Klappsnapparnas giriga ledare, den pigga gammelragatan Madame Bofvén (Siv Carlsson) upptäcker att Charlie besitter användbar fingerfärdighet och utser henne till ligans maskot. Men hur klokt är det egentligen att uppfostra sin unge till att bli tjuv? Och hur ska fumliga Kurre lära sig bli pappa? Berättelsen erbjuder här tillräckligt djuplodande teman kring både girighet, klassklyftor och föräldraskap samtidigt som skådespelarnas karikerade spel stärker både humorn och mysfaktorn. Plussar man på med de knarriga miljöerna och storstöten på stadens varuhus som förstås planeras till självaste dopparedan är det givet att vi har en kittlande handling som räcker ända fram till julafton.

Som bonus får även de vuxna en kortfilmjulkalender signerad serietecknarna Nina Hemmingsson, Martin Kellerman, Jan Stenmark, Liv Strömquist, Sara Granér och Ulf Lundkvist. Rim&reson heter den och lovar både gnistrande satir och förföriskt julmys på SVT:s webb.

Julkalendern – Tomten  Toljanteris trilskålder

TV2 klockan 7.40 och 17.45

Om något kan gå fel så kommer det att göra det och dessutom vid den sämsta möjliga tidpunkten. Den här utvidgade tolkningen av Murphys lag verkar allt som oftast slå in i Julgubbens boning i Lappland. Inför julen 1998 fick gubben själv en stege i skallen och drabbades av minnesförlust, år 2007 drabbades Tomtemor av sömnsjuka (i en mycket sällsynt form som inte ska förväxlas med den vanligare narkolepsin) och nu är olyckan framme igen. Sagan om tomten Toljanteri (Kunto Ojansivu) fortsätter på TV2 och i år drabbas han av trilskåldern som orsakas av en osynlig men ihärdigt surrande och dessutom taskigt skrattande liten insekt som kallas styggergeting.

I encyklopedin Från parvel till en tapper tomte läser Toljanteri att till symptomen hör nej-sjukan, jag själv-sjukan, jag vill ha allt-sjukan, otålighet samt en brinnande motvilja att göra det man borde. Han märker till sin förfäran att han råkat ut för dem alla: paketerandet av julklappar har börjat ge träsmak, han vill inte äta pepparkakor tillsammans med Tomtemor (Satu Säävälä) och han uppför sig ovänligt mot den nya tomten Tuulikki (Elena Leeve). Toljanteri är orolig över att hans beteende, om det når Julgubbens öron, ska minska hans julklappskvot. För det är ju klart att inte bara de snälla barnen utan även tomtarna gjort sig förtjänta av presenter på dopparedagen.

Tomten Toljanteris trilskålder är en traditionell julkalender som beskriver tomtarnas fejande med sina små missöden inför den stora dagen. Scenerna i Julgubbens hus är vackert inredda och ger en stämning av en autentisk gammal tomtestuga. Toljanteri är en rödkindad, skäggprydd, lönnfet och skrockande tomte vars stundom okontrollerade anfall av trilska torde gå hem hos de minsta i familjen och även hos de äldre som har barnasinnet kvar. Handlingen är tydlig och explicit så det finns inte mycket att läsa mellan raderna men både manuset och scenografin innehåller många små detaljer som töjer på smilbanden. Och budskapet är klart, nu om någonsin lönar det sig att vara snäll för spejartomten ser dig.