Upp till kamp för författarna och litteraturen!

Det blåser snålvindar för våra författare och för vår skönlitteratur. Först kom redovisningarna om författarnas inkomster. Medelinkomsten för våra författare är 2000 (tvåtusen) euro per år. Räknar man in stipendier, pris, pensioner och andra understöd stiger årsinkomsten till 9700 euro. Det gör 800 euro per månad. Med de pengarna skall alltså författaren bekosta hyror, mat, kläder, transporter, dagis och annat nödvändigt.

Smädeskrift i Helsingin Sanomat
Knappt hade jag hämtat mig från dessa sorgliga uppgifter när Helsingin Sanomats månadsbilaga gick till attack. I en stort upplagd smäde- och anklagelseskrift utmålades den finländska författaren som lat, girig och oförtjänt badande i stipendiepengar. Särskilt påstods att biblioteksersättningstipendierna, vanligen 2000-5000 euro per år, var både fel fördelade och alltför rundhänta. Hela angreppet andades okunskap om hela idén med att författarna kompenseras för att deras böcker lånas ut på biblioteken. Stipendierna skall ansökas och en särskilt tillsatt kommitté beslutar om fördelningen, utgående från en grundlig information om författarens tidigare produktion och hans/hennes nuvarande arbetsskede och framtidsplaner. Summan som de skönlitterära och fackboksförfattarna skall dela på var i år 2.9 miljoner euro. Därtill kommer de ersättningar på cirka 3 miljoner som via Sanasto delas ut på basis av antalet lån i biblioteken. Här går merparten till barnboksförfattarna, därför att de ofta har många titlar och barnen lånar flitigt på biblioteken. För varje boklån för författaren ett par cent. 10 000 boklån ger författaren ca 350 euro!
I jämförelse med Sverige, Norge och Danmark ligger vi ordentligt efter. Danmark har 75 miljoner lån som ger författarna 22 miljoner euro, Sverige har 90 miljoner lån som ger författarna 14 miljoner euro, medan Finland som har 100 miljoner lån ger författarna 3 (tre) miljoner euro! Och sedan beskyller man våra författare för att få för mycket pengar för sitt arbete.
 

När kommer Bonnierkoncernen?
Sedan kom den knapphändiga informationen, vätebomben som dödar människorna men lämnar strukturen och administrationen intakt: våra två stora bokförlag, Schildts och Söderström har beslutat om en fusionering. Det nya förlaget S&S hade i största hemlighet förhandlats fram i kabinetten. Christoffer Grönholm, som motsatt sig dylika planer, hade avlidit. Det var nu fritt fram att ta fram de hemliga planerna ur frysen. Schildts förlagschef, som också varit motsträvig visavi planerna, pensionerades.
Vad är nu detta att bråka om? Är det inte så här det går till nu förtiden, när förtagen fusioneras, lägger ner, avskedar folk och flyttar till billigare länder och skatteparadis. Det är väl bara en tidsfråga när Bonnierkoncernen köper upp det nya lilleputtförlaget S&S – fast det kanske är för obetydligt att ens enlevera?
 

Frågor till S&S och Konstsamfundet
Några frågor och invändningar måste ändå framföras:
1. Hur kan en förlagsfusion beslutas och genomföras helt utan att de berörda författarna, förlagsredaktörerna och de andra litteraturarbetarna ens tillfrågas, inte alls informeras och över huvud taget inte hörs i saken? Författarnas fackförening serveras en färdig modell utan att ha haft möjlighet att delta i den hemliga planeringen. Hur blev det med allt festtalssnack om solidaritet, lojalitet, transparens och demokrati?
2. Vilka blir konsekvenserna för den finlandssvenska skönlitterära bokutgivningen? Hur många färre titlar blir det per år? Hur går det för den så kallade smala litteraturen, essäerna, dikterna, aforismerna?
3. Vilka blir följderna av att den nödvändiga konkurrensen mellan de två förlagen försvinner? Tidigare kunde man försöka hos Schildts när man blev nobbad hos Söderströms. Vart skall man nu söka sig?
4. Vad händer med de ytterst kompetenta litteraturredaktörerna på de två förlagen, när saneringen och sparåtgärderna sätter in på allvar? Har man alls fattat hur oskattbara de är för författarna och för hela vår finlandssvenska litteratur?
5. Samtidigt som de finlandssvenska fondernas pengar bekostar dyra tankesmedjor, typ Magma, som utför omfattande undersökningar om den finlandssvenska ”identiteten” och svenskans framtid, fattar man i största hemlighet sådana beslut om nedskärningar och krympningar som alldeles KONKRET hotar och stympar vår litteratur, vår identitet, vår sammanhållning och hela vår finlandssvenska kultur!
 

Författarens ekonomiska villkor
Jag har länge funderat över författarskapets ekonomiska villkor. Så här brukar det gå till (gäller givetvis inte enbart våra två stora förlag): författaren arbetar på sin kommande roman, diktsamling, essäbok, novellsamling. Efter två-tre års arbete för han sitt opus till förlaget. Efter diverse omskrivningar får han (eventuellt, i bästa fall) grönt ljus för en utgivning. Om manuskriptet inlämnas sent på hösten kan boken bästa fall komma ut ett år senare. Författaren skriver ett kontrakt där han lovas 16 2/3 % procent av det som bokens nettopris inbringar. Gäller det en diktbok ligger förskottet på några hundra euro, för en roman tusen-tvåtusen euro. Detta är då hans/hennes ersättning för de två-tre åren som det tagit att skriva boken. Vid sidan av skrivandet har författaren också varit tvungen att bo och äta.
När boken kommer ut på hösten, till julmarknaden, drar förlaget in pengarna av försäljningen. Författaren däremot får vänta till sensommaren eller hösten innan hans del, 16 2/3 av nettopriset, utbetalas. Då har pengarna legat sex-tolv månader hos förlaget, som givetvis också tagit hand om räntorna. Den summa som författaren sedan får i sin hand, då skatterna är avdragna, brukar röra sig om några tusenlappar. Inte att undra på att författaren årsinkomst faller rejält under fattigdomsgränsen (mindre än 60 % av medelinkomsten) 
 

Litteratur i brytningstid
Vi har, till all lycka, små finlandssvenska, ofta tvåspråkiga förlag vilkas betydelse kommer att bli allt större. Sahlgrens, PQR, Scriptum m flera  är redan nu ett alternativ för många, särskilt yngre författare som inte rymts med på de stora förlagens utgivning. På 1970-talet havde vi Boklaget, som blev ett alternativ för den nya kvinnorörelsen och för sådana särbegåvningar som Larry Silván. Jag tippar att nya alternativa förlag kommer att växa fram också på finlandssvenskt håll, på samma sätt som det skett på finskt håll.
Vår litteratur lever i en brytningstid. Samtidigt som det skrivs och kommer ut mera finlandssvenska böcker än tidigare tycks omsorgen om vår finlandssvenska litteratur försvagas. Men ingen blir författare för att bli rik, det yrkesvalet styrs av helt andra behov och motiv. I den här situationen är det viktigt att vi som skriver, läser och arbetar med litteratur enas i en beslutsam aktion där vi med största bestämdhet vägrar att låta oss krympas och förminskas av ledarna och byråkraterna bakom sina kortsiktiga vinstkalkyler.
Ty, som Aki Kaurismäki säger, utan kultur och litteratur finns det ingen nation.  

 
Skribenten är författare och politiker, kulturminister 1995-1998.

Schildts & Söderströms ordnar en diskussion för författare och annat branschfolk på tekniska föreningen på torsdag, den 27 oktober, kl 18. På lördag, den 29 oktober, diskuterar Söderströms vd Barbro Teir och Schildts vice-vd Mari Koli fusionen på Hbl:s scen på bokmässan kl. 16.00.
Tidigare artiklar om förlagsfusionen finns på http://hbl.fi/nyckelord/forlagsfusionen-schildts-soderstroms