Filmfestival: Rasande hästflickor och älskvärda journalister

1. Apflickorna
Årets mest efterlängtade film av debutregissören Lisa Aschan anländer prisbelönt och med den svenska kritikerkårens högsta betyg. En modern western om makt, sex och djur sägs det, det vill säga om två hästflickor och deras ömmande vänskap, som för långt ut i raseriets, det existentiellas och fulhetens träskmarker. Monika Fagerholms namn nämns ofta i sammanhanget och det kan ju aldrig vara fel.
 

2. Page One: A Year Inside the New York Times
Andrew Ross’ dokumentär är ett övertygande argument för hur livsviktig en dagstidning är med sitt nervcenter: nyhetsredaktionen. Och hur sårbar i en tid av Wikileaks, ny teknologi och chefer som inte förstår och respekterar en allmännyttig och rentav – nödvändig institutions värderingar. En film som får en att älska journalister och deras sega kamp att skriva sig fram mot någon slags sanning, den bästa som kan nås för tillfället.
Hjälte (i hård konkurrens) blir David Carr, mediajournalist och ex-knarkare. Journalister och tidningsläsare, missa inte denna film! Också för alla som i dagens hårda klimat gör sitt jobb av kärlek till något annat än lönen.
 

3. Drive
Dansken Nicolas Winding Refn gör klassisk LA noir, som spetsas med ultravåld, hyperrealism i realtid – körscenerna känns som att sitta med i bilen – och en rar, så gott som stum kärlekshistoria mellan Ryan Gosling och Carey Mulligan. Staden glittrar av undertryckt spänning och utlänningens fascinerade blick på staden.
 

4. Till det som är vackert
Lisa Langseths debutfilmatisering av hennes egen pjäs handlar om förortsflickan Katarina som finner den klassiska musiken på Youtube och målmedvetet söker sig till det som är vackert. En dirigent förför henne med högkulturens eviga lockelser, som Kirkegaard-citatet ”Mod är livets sanna mått”, men anar inte vilka krafter han sätter igång. Nära ungdomsfilmens ljuvlighet och raseri och med Alicia Vikanders ansikte i varenda bild (Hollywood och ev. Alexander Skarsgård nästa för Vikander, med all orsak). Årets festival visar exceptionellt många utmärkta svenska filmer (även Jag saknar dig och många fler).
 

5. White material
Claire Denis är vid 63 år en av Frankrikes bästa, mest underskattade regissörer. Om en vit kvinna (den formidabla Isabelle Huppert) som vill stanna kvar på sin kaffefarm i Afrika trots att landet står på randen till kaos efter ett inbördeskrig. Sinnligt, hotfullt, postkolonialt om att vägra se verkligheten – och bara vara hemma i det afrikanska landskapet.
 

6. Neds
Drama av den skotska skådisen och regissören Peter Mullan om en begåvad arbetarklassyngling som inte når försoning genom hårt skolarbete – klassresan slutar där den började. Nihilistisk, hedonistisk, våldsam, kompromisslös, om ”having fuck all to do, not knowing who you are”. Ger en aning om varifrån kravallerna i London kan ha startat.
 

7. Poetry
Koreansk, klassisk konstfilm av Lee Changdong om en gammal kvinna som börjar skriva poesi då hon förlorar sitt språk. Hon identifierar sig närmare och närmare med offret för ett fasansfullt brott som bl.a. hennes barnbarn utfört. Fick pris i Cannes i fjol. K&A har alltid vänt blicken mot Asien och presenterat dess hisnande bredd som filmkontinent (från ultravåldsam samuraifilm till Bollywood).
 

8. The future
Miranda July hade sina femton minuter av berömmelse med sin första bok No one belongs here more than you och film Me and You and Everyone We Know (2005): kvintessensen av en indie-film. The Future är hennes följande film om ett par i trettioårsåldern som länge planerat att slå världen med häpnad med sina konstnärstalanger, helt snart. Få se om tilltag som att ha en katt som berättare och magisk realism charmar eller irriterar.
 

9. 20 Cigarettes
Aureliano Amadei har gjort film på sitt eget otroliga liv: som orädd 28-åring reste han på skoj till Irak som filmare och blev den enda överlevande i en självmordsattack 2003 mot det italienska militära högkvarteret. Då hade han befunnit sig i landet kortare tid än det tog honom att röka ett paket cigaretter. I en ström av filmer om Irak kunde denna knöliga, rörande blandning av komik, drama och skräck bara härstamma från verkligheten.
 

10. A letter to Elia
Martin Scorseses insiktsfulla filmessä om Elia Kazan, regissör för On the Waterfront och A Streetcar named Desire men också mannen som svartlistade sina kollegor på 50-talet. Scorseses argument är att ”du kanske lär dig mera från verket än från mannen” och synar filmerna i detalj. För alla vänner av film som hantverk, under Hollywoods guldålder.
 

11. The Lost Thing, kortfilm
Följ med till illustratören Shaun Tans magiska värld: vemod, nostalgi, barnasinne och ett minutiöst återskapande av brända, australiensiska förorter och mirakulösa maskiner. Tan har redan vunnit barnbokens Nobelpris, Alma, och en Oscar för denna bästa kortfilm. K&A har alltid älskat animerad film, både för barn och vuxna.